GT har i två artiklar berättat om ärendet med villaägaren Peter Norman i Ljugarn som först fick tummen ner av tjänstemännen på ansökan om att bygga ut huset då den nyligen digitaliserade detaljplanen plötsligt hävdade att en väg gick tvärs över hans hus. Men när ärendet nådde miljö- och byggnämnden valde politikerna att bortse från att planen inte stämmer med verkligheten, och beviljade Norman bygglov.
Irritation har väckts i Ljugarn av att ett stort antal fastigheter över en natt ser ut att ha gått från frihet till att plötsligt praktiskt taget beläggas med byggförbud.
På Gotland finns runt 750 detaljplaner över olika områden som alla håller på att digitaliseras. De ansvariga tjänstemännen på samhällsbyggnadsförvaltningen utesluter inte att fler liknande fall som det i Ljugarn nu kan uppstå på fler håll – alltså att delar av planerna inte stämmer överens med hur det ser ut i verkligheten på en plats.
– Det kommer säkert dyka upp fler liknande fall på ön, säger bygglovsarkitekt Mikael Westberg.
Han är en av sex som jobbar med att digitalisera detaljplaner, och menar att situationen i Ljugarn inte beror på bara en miss utan på en rad märkliga beslut som togs på 60-talet. Inblandade var både dåvarande Ljugarns kommun, Lantmäteriet och länsstyrelsen.
Vad Mikael Westberg lyckats utröna var det så att man i norra Ljugarn ville utöka planområdet och justera vägnätet då efterfrågan på tomtmark för fritidsbebyggelse var starkt stigande i slutet av 1950-talet. I förslaget fanns även en bilservicestation, vilket lades in som en komplettering. Samtidigt som den lilla tomten undantogs vid fastställandet följde även ett helt gäng fastigheter med. Bland dem finns Peter Normans omskrivna fastighet.
– Det har inte blivit någon felmätning av Lantmäteriet, utan det här är en följd av olika historiska steg. Vi har planen från 1946, och den nya som började tas fram 1960. En avstyckning enligt det nya förslaget sker 1962, som medges av länsstyrelsen samma år. Länsstyrelsen fastställer planen 1964, men undantar en bit av det område som redan är avstyckat. Varför har vi inte undersökt, säger Mikael Westberg.
Utifrån den tidens handlingar i arkiven har han inte lyckats utröna exakt vad avsikterna var när det begav sig.
– Men det verkar inte ha handlagts på ett fullgott sätt av kommunen.
Vad tycker du om det som uppstått i Ljugarn?
– Personligen tycker jag inte att den enskilde ska drabbas av det som hänt här. Här är det, som jag ser det, främst länsstyrelsen och kommunen som på den tiden tagit beslut som ställt till det, i och med att de verkar ha fastställt planen felaktigt, samt att ingen uppföljning gjordes då. Att rätta till det måste göras genom att upphäva planen eller göra en ny, säger Mikael Westberg.
Att upprätta en ny detaljplan kostar stora pengar och tar normalt flera år.
Misstämningar i planen, till exempel att en väg löper ett par meter längre åt något håll på kartan än i verkligheten, är vanligt. Att planen hävdar vägar som inte finns är också något som märks på flera ställen på Gotland.
– I flera tätorter med äldre planer har vi sett det. I Havdhem, Burgsvik, Klintehamn och Fårösund finns exempel, säger Mikael Westberg.
Hur historien om detaljplanen fortsätter återstår att se. Regionen har meddelat att man tagit hjälp av Sveriges kommuner och regioner för att se hur man kan gå vidare med situationen i Ljugarn och dess konsekvenser.