Hans von Heijne, kassör i föreningen Ljugarn.
Föreningens syfte är att värna kulturen i Ljugarn och ordna med aktiviteter för såväl sommargäster som fastboende. Man sköter bland annat den lokala bastun som är öppen året runt samt en kvarn som snart står inför både renovering och 200-årsjubileum.
– Den är otroligt fin där den står uppe på höjden, säger Hans von Heijne som är föreningens kassör.
Han berättar målande och engagerat om de olika ideella engagemangen. Mest tid och energi lägger föreningen på Strandridaregården, som ägs av staten och tros vara byggd någon gång runt 1730. Då var den hem åt strandridare – tjänstemän vid motsvarigheten till dagens kustbevakning och tullverk med uppgift att patrullera och skydda landets sjögräns.
På senare tid har gården varit hem åt en museiverksamhet som drivs av föreningen Ljugarn. Under 1970-talets början genomgick gården omfattande renoveringar.
– Den är inredd efter en bouppteckning från en strandridare som bott på gården vilket gör den helt unik i landet, förklarar Hans von Heijne.
Gården är öppen för allmänheten och innehåller förutom bo- och tjänstestället för strandridaren även ett tullmuseum och ett fossilmuseum. I det gamla sädesmagasinet på tomten bredvid ligger ett strandbyggdsmuseum.
Häromdagen kunde vi berätta att gården och ytterligare en gotländsk fastighet satts upp på Statens fastighetsverks avyttringslista och därmed kan komma att säljas.
– Vad jag förstått har man gjort bedömningen att de här två fastigheterna inte är några som behöver ägas av staten, sade Sofia Kalldin, förvaltare på Statens fastighetsverk då.
Nyheten förvånade föreningen.
– Vi reagerade med bestörtning över att man funderar på att sätta ut ett sådant här kulturhistoriskt minnesmärke, dessutom ett statligt byggnadsminne, till försäljning, säger Hans von Heijne, som även är kritisk till att föreningen inte kontaktats.
– Hur kan man gå ut med ett sådant förslag utan att ha kontakt med de eldsjälar som driver det här på ideell basis?
Statens fastighetsverk ska som utgångspunkt bara äga fastigheter som berättar statens historia. Helt självklart i Strandridaregårdens fall, menar kassören.
– Jag kan inte se hur den statliga berättelsen skulle saknas. Strandridarverksamheten var statlig och tullverksamheten också.
Men om Statens fastighetsverk kommer fram till motsatsen, då är det väl deras sak att sälja?
– Jag är inte expert på deras uppdrag men såsom jag läser det på deras hemsida så förstår jag inte hur man kan tolka det som att det inte är en del av statens berättelse.
Vad ser du som det värsta scenariot?
– Det skulle väl vara om det säljs via en mäklare på öppna marknaden till någon som tycker att det är ett toppenläge för exempelvis en restaurang eller ett hotell.
Ljugarn är en populär destination på sommaren. Föreningens oro är att gården hamnar i händerna på någon som vill göra den till restaurang eller hotell.
Föreningens styrelse har sammanträtt vid ett extrainsatt möte. Målet är att söka svar. Ett antal sådana har förvaltaren Sofia Kalldin. Hon poängterar att det är tidigt i processen och att en försäljning i första hand ska utredas. Gällande argumenten som framförts av föreningen Ljugarn, att fastigheten berättar den statliga historien, säger Sofia Kalldin:
– Det tänker jag att utredningen i sådana fall får visa. Kanske visar det sig att det är ett argument som gör att det inte blir någon försäljning till slut.
Att Statens fastighetsverk inte kontaktade föreningen inför utredningen hör till rutinerna.
– Det är för att det ska utredas. Om det sedan slutar med att en fastighet ska säljas så kontaktar vi berörda i det läget, säger hon.
Som statligt byggnadsminne omgärdas Strandridaregården av hårda regler kring vad den får användas till. Det är dock ingen garant för att det alltid kommer att vara så.
Skulle fastigheten säljas till en annan statlig verksamhet så är den fortfarande ett statligt byggnadsminne. Då är det Riksantikvarieämbetet som ansvarar för tillsynen. Säljs den till någon annan aktör så är det hos Länsstyrelsen som ägaren behöver ansöka om tillstånd för att exempelvis renovera.
Sofia Kalldin vill inte spekulera i någon potentiell köpare och vad de olika utfallen skulle kunna betyda för gårdens framtid.
– Om det skulle bli beslut om försäljning så kan man gå in på detaljerna. Det enda som det beslutats om nu är listan på fastigheter som ska utredas.
Till dess får Hans von Heijne och föreningen leva i ovisshet.
– Det är viktigt att Strandridaregården finns kvar och att fastigheten vårdas för framtiden. Den är en viktig del av den gotländska historien, och en viktig del av Sverige, säger han.