Siv Arvidsson ha ingen bil och har i 39 somrar återkommit till sitt fritidshus i Ljugarn. Numera använder hon den mer än 30 år gamla barnvagnen för att gå och handla med. Bättre bussförbindelser vill hon ha.
Ett stormöte fyllde Sjöviksgården och många röster höjdes med krav på saker som borde åtgärdas.
Sista bussen för dagen lämnar Ljugarn medan Siv Arvidsson drar sina barns sedan många år urvuxna gamla barnvagn med kassar hem från affären.
– Jag har ingen bil och är beroende av bussen. Förr hade vi förbindelse så att man kunde åka via Hemse, nu går det bara en buss om dagen in till Visby, säger hon och berättar att hon trots försämringarna i kollektivtrafiken ändå har återkommit till Ljugarn under 39 somrar.
Rune Olsson bor halva året i sitt hus i Ardre. Bättre bussförbindelser, anpassade till färjornas ankomster och avgångar, menar han är en av de viktigaste utvecklingsfrågorna.
Ut från Konsum kommer Rune Olsson med famnen full av varor.
– Bättre bussförbindelser, anpassade till färjorna – det tror jag är en av de viktigaste frågorna för oss som bor här halva året, säger han och skyndar sig hem till huset i Ardre för att hinna tillbaka till stormötet på Sjöviksgården.
Stormötet om Ljugarns framtid fyllde Sjöviksgården till sista stol. De flesta visade sig efter handuppräckning vara skrivna på Gotland och många hade åsikter om vad det vintertid lilla samhället skulle behöva i form av kommunikationer och satsningar.
När samhället Ljugarn, som halkat ner under 200 bofasta invånare och gränsen för att klassas som tätort, just nu töms efter en sommar med tusentals sommargäster har de åretruntboende tröttnat. Tröttnat på att viktiga samhällsfunktioner försvunnit. Och tröttnat på avveckling, istället för utveckling.
– Jag är född och uppvuxen här, och flyttade tillbaka 2018. Jag har sett hur utvecklingen har blivit. Det fanns tandläkare, bibliotek, bankomat och distriktssköterska – allt är nu borta, säger Nanna Bergquist, styrelseledamot i det lokala utvecklingsbolaget Ljusa udden som lyckats fylla stormötet till sista plats.
Nanna Bergquist, styrelseledamot i utvecklingsbolaget Ljusa udden, berättade från hjärtat hur det kändes 2018 när hon flyttade tillbaka till Ljugarn. Mycket av samhällets servicefunktioner hade försvunnit och huspriserna rusat i höjden.
Hon möts av rungande applåder när hon berättar hur hon oroas över utvecklingen, där fastigheter säljs som sommarhus omöjliga att köpa för barnfamiljer som vill bo året runt i Ljugarns närhet.
– Det här kan inte längre bara få fortsätta, då finns det ingen som kan underhålla vägarna och ta hand om våra barn, säger Nanna Bergquist.
Elisabet och Totte Harring badar varje morgon. De menar att Ljugarn måste få fler hyreslägenheter, där de som inte har råd att betala flera miljoner för ett eget hus ändå har råd att bo.
Bland de lösningar som finns på önskelistan hos de på väg till mötet fanns satsningar på att bygga fler lägenheter.
– Jättemycket handlar om att du som yngre inte kan köpa hus här, om du inte haft tur och kunnat sälja något i Stockholm, säger Elisabet Harring medan hennes man Totte håller med:
– Det är för få hyresrätter och ungdomarna har inte råd med något annat. Det här är ett ansvar som både markägare och regionen har. Att bara köpa en tomt här kostar tre-fyra miljoner.
Jason Bowden Jirvik har levt 24 av sina 25 somrar i Ljugarn. Eftersom han inte har körkort är förbindelserna med buss viktiga. Lugnet och att inte mycket händer vintertid gör att han inte känner sig så lockad att bli bofast året runt.
Entreprenören Johan Bergner, som driver bland annat Ljugarns camping och Gumbalde i Stånga, pekar på behovet också av ett äldreboende, ett bygge han gärna skulle samverka kring med Region Gotland.
– Det skulle ge mer service, handel, underlag för taxi och många nya arbetstillfällen med regionen på plats, säger han.
Stormötet fick folk att gå man ur huse för att uttrycka sina åsikter om vad Ljugarn behöver i form av satsningar och inte bara avveckling av ´samhällsservice.
I själva Ljugarn bor i dag bara färre än en handfull barnfamiljer kvar bofast året runt. Företrädare för föräldrakooperativet Bikupan vädjade vid mötet till ansvariga politiker om extra ekonomisk hjälp, för att man över huvud taget ska kunna finnas kvar.
– Det är en tuff utmaning och jag skulle absolut vilja gå in och hjälpa till, men det ska vara lika förutsättningar för alla, säger Stefan Nypelius (C), ordförande för barn- och utbildningsnämnden.
Miljö- och byggnämndens ordförande Eva Ahlin (C) var med på stormötet och hon trycker på vikten av samarbete för att gå ihop och utveckla bygden tillsammans med de som bor där.
Andra tog också upp möjligheten till boplikt, och att bara ge bygglov till fastboende. Något som Eva Ahlin (C), miljö- och byggnämndens ordförande, menar skulle strida mot plan- och bygglagen.
Däremot gav Lina Runander (M), tekniska nämndens vice ordförande, hopp när det gäller bussförbindelserna:
– Vi ser om vi kan ändra linjerna, göra dem anropningsbara, och knyta ihop Hemse, Ljugarn och Slite längst kusten, säger hon.
Vintertid bor färre än 200 personer i Ljugarn, men sommartid flera tusen. Att ridån nu dras ner och aktiviteterna minskar är en sak, men många av de bofasta vill ha bättre samhällsservice året om.