General Carl-Johan Edström, chef operationsledningen under övningen Baltops 24.
– Det är en vacker plats ni valt för pressträffen, säger Carl-Johan Edström, general och chef för operationsledningen.
Vinden viner, solen skiner och sceneriet andas allt annat än krig. På plats finns både lokala och utländska medier för att få en skymt av den stora övningen som pågår under några veckor i juni. Det är den största marinövningen som genomförs i Östersjöregionen och årets upplaga den första där Sverige deltar som Natoallierad.
Även Gotlands regementschef, Dan Rasmusen, är närvarande vid pressträffen, men håller en relativt låg profil. Carl-Johan Edström förklarar för medieuppbådet varför övningen Baltops 24 är så viktig, en övning där flera länder deltar på land, till havs och i luften.
– För mig är det här en verkligt viktig övning, naturligtvis ur ett svenskt perspektiv men också ur perspektivet som Natoallierad.
Dan Rasmussen, chef Gotlands regemente P18, höll ett öga på sina hemvärnssoldater.
– Jag har tre mål med övningen. För det första, naturligtvis, att träna samarbete och kombinera marina och luftburna operationer. För Sverige är det viktigt att fortsätta att träna och integrera som en stark och pålitlig allierad i Nato. Av det jag har sett av Gotland och under den här veckan så fungerar det väldigt bra, säger han och fortsätter:
– Det andra målet är att öva Natos planer för kollektivt försvar och det är viktigt att vi gör det i stora övningar som den här.
Han pratar om Gotlands centrala plats i Östersjön och vikten av att kunna vara flexibel att kunna ta husera och använda långdistansvapen på Gotland och också att kunna skydda Gotland mot detsamma.
– Det sista målet: Vi befinner oss i en kontinuerligt pågående operation som Natoallierad. Vi måste ständigt verka avskräckande mot Ryssland. Baltops 24 är en är en övning som visar styrka och som sammanlänkar andra övningar under den här våren, säger Carl-Johan Edström.
Reportrar irrar omkring bland soldater med gasmasker och “luftgevär”.
Gasmaskerna åker på innan soldaterna tar hand om sin sårade kamrat.
Soldaterna häller på sig själva och sin skadade kamrat ett dekontamineringspulver för att absorbera den kemiska attacken. Pulvret suger upp giftet och kan sedan borstas och tvättas bort.
En soldat är ute för räkning efter en fientlig attack med kemiska vapen och förs i säkerhet av sina kamrater.
Soldaterna håller utkik efter fienden med dragna vapen.
Intet ont anande promenerar soldaterna genom skogen innan de plötligt utsätts för en attack med kemiska vapen.
Soldaterna springer över den öppna gläntan för att komma i skydd av träden. I mitten springer soldaten som bär på den sårade mannen, skyddad av sina kamrater.
Den sårade soldaten placeras i framstupa sidoläge i väntan på understöd bland raukarna vid Folhammars strand.
Den sårade soldaten placeras i framstupa sidoläge i väntan på understöd.
Amerikansk marinkårssoldat tar av sig gasmasken när övningsmomentet är avklarat.
Amerikanska soldater från US Marines och gotlänningar från 32:a Hemvärnsbataljonen i Gotlands regemente lotsar reporterskaran bort från stranden och in i skogen. Väntan.
Så kommer de gående på en skogsväg, en grupp soldater, när de plötsligt utsätts för en kemisk attack. En soldat blir allvarligt sårad och blir buren av några kamrater ner mot stranden medan de andra ser till att vägen är säker. Gasmaskerna åker på, men vapnen i deras händer är bara luft. Runt omkring dem irrar journalister, fotografer och tv-team omkring för att försöka förstå vad som händer och få de bästa bilderna.
Tillbaka vid raukarna läggs den sårade soldaten ner på marken. Övningsmomentet är avslutat.
Marcus Lagergren, vid 32:a Hemvärnsbataljonen i Gotlands regemente, berättar om övningen. ”Det är viktigt att vi får lära oss varandras utrustning och arbetssätt för att kunna sammarbeta och överleva i skarpt läge”.
Fabian Herrera, staff sergeant i US Marines. ”Var vi än är så arbetar vi bra ihop”, säger han.
Marcus Lagergren, vid 32:a Hemvärnsbataljonen i Gotlands regemente, summerar övningen tillsammans med sin amerikanska kollega Fabian Herrera, staff sergeant vid US Marines. De är mycket nöjda med momentet. Det allra viktigaste är kommunikationen – det är de rungande överens om. Trots att de har olika språk, utbildning, utrustning och metoder så fungerar samarbetet utmärkt.
– Vi får lära känna deras utrustning och materiel, likväl som de får testa vår. Vi har till exempel olika skyddsutrustning och olika verktyg för att upptäcka kemiska, biologiska och nukleära stridsmedel. Nu när vi är med i Nato kommer vi att samarbeta mer med varandra och om det blir ett skarpt läge så kommer våra grupper att blandas, då är det viktigt att vi kan varandras utrustning. Det ökar vår chans att överleva, säger Marcus Lagergren.