”Ett rikt växt- och djurliv”, ”myllrande våtmarker”, ”ett rikt odlingslandskap”. Under de tre delrubrikerna i rapporten ”Miljökvalitetsmålen Gotland 2017” går utvecklingen bakåt, enligt länsstyrelsens bedömning. Man konstaterar att det har dragits i gång restaureringar och nyanläggningar av våtmarker, där bland annat sportfiskarnas arbete lyfts fram. Men insatserna är för små för att vända en negativ trend.
Länsstyrelsen kritiserar ryckigheten när det gäller att få fram pengar från Landsbygdsprogrammet.
Bebyggelsemiljön, skogsmarkerna, grundvattentillgången och - kvaliteten, är områden där det ”inte går att se en tydlig riktning för utvecklingen”, enligt den bedömningsmall som länsstyrelsen använder.
De största påtagliga framgångarna för miljön finns inom det mål som döpts till ”bara naturlig försurning”. Här konstateras att svaveldioxidutsläppen på ön sedan 1990 har minskat med hela 97 procent fram till 2015. Orsaken är framför allt att svavelhalterna i fossila bränslen minskat och här har EU:s nya svaveldirektiv haft effekt, trots att det bara varit i kraft i två år. Kvävedioxid bidrar både till försurning och övergödning. Här noteras en minskning av utsläppen med 23 procent från 1990 till 2015. Ammoniakutsläppen, den tredje stora orsaken till försurning och med framför allt kogödsel som källa, ligger däremot kvar på en ganska konstant nivå.