För första gången används utdansade julgranar i organiserad form i ett fiskevårdsprojekt på Gotland. Det är Joakim Lyander, projektledare och regionalt ungdomsansvarig på Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, som fick idén i julas.
– I Stockholms ström och andra exploaterade vatten använder sig Stockholms stad av julgranar för att göra risvasar, säger han och berättar hur han på sociala medier efterlyste begagnade granar.
Responsen blev enorm.
– Det var hur många som helst som ville ge bort sin gran, säger han och berättar om vinsterna för fisken men samtidigt också den pedagogiska vinsten i att gotländska skolbarn får vara med och lära sig mer om livet i ett gotländskt träsk.
Trots 10 minusgrader och ibland kraftiga snöbyar är det inget fel på viljan att hugga i. 20 julgranar släpas ut på isen på Broträsk vid Lojsta slott.
– Det är roligt att få lära sig mer, säger Charlie Gustafsson medan han knyter ihop granar med rep och berättar att han själv har provat att fiska några gånger.
Granarna får en tung sten som sänke och genom ett stort uppsågat hål i isen får barnen se dem sjunka mot botten.
– De flesta fiskarter är beroende av något underlag för att lägga sin rom. Grenverk och barr skapar möjlighet för främst abborren att fästa sin rom på, säger Joakim Lyander och berättar att abborren leker i slutet av april eller början på maj beroende på vattentemperatur.
När äggen kläcks är julgranarna perfekta gömställen för att inte ynglen ska bli uppätna av till exempel gäddor, som lockas till den konstgjorda miljön för att jaga.
– Vi brukar prata om abborrlekis, det blir ett helt litet ekosystem av granarna, säger han.
Den som äger ett vatten och vill underlätta för abborre och andra arter att leka kan binda sin egen risvase, men Joakim Lyander poängterar att det ska vara julgranar som inte har besprutats.
– Naturliga vikar eller vassbälten, abborren leker på två till tre meters djup eller grundare, tipsar han som lämpliga platser.
Christer Ardgren och Marcus Niklasson från Lojstaträskens samfällighetsförening är på plats för att elda, såga hål i isen och se till att granarna kommer i på ett säkert sätt.
– Jag är så otroligt tacksam för att barnen får vara med om det här. Jag har dykt och bottnen är kal och steril, som ett månlandskap. Jag tror att granarna kommer att göra stor nytta här, säger Marcus Niklasson.
Innan barnen släppts ut på isen har klassläraren Mona Norrby haft fullt upp med att fixa till att alla isdubbar, vilka självklart är obligatoriska, sitter på rätt sätt kring halsen. Ska man ge sig ut på isarna krävs förutom säkerhetsutrustning också kunskap.
– Det är fantastiskt att få se på riktigt hur man ska göra. Vi har nära till många vattendrag och stränder. På Gotland tycker jag att man ska kunna det här, säger Mona Norrby innan Tord Turesson, konsulent på Svenska livräddningssällskapet, från isvaken visar barnen hur man tar sig upp.
Emy Cedergren får till ett perfekt kast till honom med livbojen.
– Jag är försiktig med att gå ut på isar, säger hon.
Inför stundande sportlov med isar som lockar kan vädret ha slagit om och gjort dem livsfarliga. Flera av öns skolor har bokat Tord Turesson för att lära barnen isvett:
– Det krävs alltid kunskap, utrustning och sällskap! Kunskap, minst tio centimeter kärnis. Utrustning, åtminstone isdubbar och gärna en ispik. Och sällskap, man går aldrig ut på isen själv, säger han.