Lennart Niklasson i Lojsta tillhör inte dem som välkomnar ett områdesskydd på sina marker. Han är sedan 2015 i konflikt med Skogsstyrelsen om 15,2 hektar skog som pekats ut som nyckelbiotop. För honom är den ekonomiska förlusten inte det huvudsakliga problemet, utan intrånget i hans rätt att sköta skogen som han vill.
Att få en nyckelbiotop utpekad innebär inte per automatik avverkningsförbud, men markägaren måste samråda med Skogsstyrelsen innan avverkning. När Lennart Niklasson ansökte om att få plockhugga och sköta skogen som han alltid gjort, sa Skogsstyrelsen stopp med vite om 100 000 kronor om han bröt förbudet. Beslutet överklagades och prövades av mark- och miljödomstolen.
– Jag har skött den här skogen i 50 år och det är det som har skapat de här värdena. Varför kan jag då inte få fortsätta att sköta den på samma sätt?
Domen blev inte till Lennart Niklassons fördel, däremot ålades Skogsstyrelsen att omvandla området till ett biotopskyddsområde inom tre år.
Ett biotopskyddsområde innebär att markägaren får en ekonomisk engångsersättning för förlorade intäkter, på samma sätt som vid bildande av naturreservat. För vissa markägare är det en välkommen lösning, men inte för Lennart Niklasson. Han överklagade till Mark- och miljööverdomstolen, men fick inget gehör.
– Nu har Skogsstyrelsen lagt fram ett förslag om inrättande av biotopskyddsområde, som jag naturligtvis motsätter mig.
Det är bland annat den rara marksvampen som biotopskyddet ska skydda, men utan traditionellt skogsbruk kommer marksvampen att försvinna, hävdar Lennart Niklasson.
– De vill ta skogen ifrån mig, ur min vård, men de har ingen plan för hur de ska rädda marksvampen.
Lennart Niklasson tycker att den emotionella aspekten försvinner i diskussionerna.
– Jag har levt med den här skogen sedan jag var barn och har skött den varenda vinter. Gården har gått från far till son sedan 1500-talet och så länge skogen på Gotland haft en ägare så har den tillhört oss. Det här är ett oerhört ingrepp i integriteten, jag är säker på att den här skogen betyder lika mycket för mig som tomten gör för en villaägare.
För Lennart Niklasson är hela historien är ett smärtsamt sår.
– Jag har inte satt min fot innanför gränsen sedan jag fick vitet.
Dessutom får han bara betalt för den skog som står där vid ersättningstillfället.
– Vi har skördat skogen i hundratals år och skulle skörda i hundratals år framåt, säger Lennart Niklasson.
Han kommer att fortsätta kämpa för rätten till sin skog, trots att han inte har hopp om att vinna.
– Längst bort är det jag som står som förlorare, det vet jag.
Skogsstyrelsen har valt att inte kommentera ärendet med hänvisning till den pågående domstolsprocessen.