Utöver tillresta tamruss från både Gotland och fastlandet, innebär den årliga russpremieringen att besökarna får komma flocken riktigt nära.
Redan vid 06 på måndagsmorgonen gick en drevkedja där allmänheten fick vara med och driva samman russflocken till fållorna intill den lilla banan där hästarna under dagen visades upp för domare.
När premieringen startade klockan 10 fanns flera hundra personer på plats. Utöver hästfolk, såväl gotlänningar som hitresta, ett hundratal barnfamiljer.
Familjen Brege från Stockholm är på plats i Lojsta för russpremieringen för andra året i rad. Nyss anlända till ön för en veckas semester, har russflocken varit högst central redan i planeringen av resan till Gotland, berättar mamma Kristina.
– Vi bestämde faktiskt semestervecka efter när russpremieringen är, säger hon.
Bland de många besökarna som dragits till fållorna med stona och årets föl, finns Carolina Alexandersson, Lidingö, som är på Gotland för semester med familjen.
Dottern Elise, 3 år, har klättrat upp på staketet till fållan för att komma så nära russen som hon bara kan.
– Jag tycker om dem, de är mjuka. Jag gillar hästfölen mest, säger hon.
Årets föl, totalt 23 stycken har fötts i flocken i år, tillhörde inte de hästar som skulle bedömas under premieringen. Vissa av dem kommer däremot att vara med nästa år, när vissa av åringarna ska visas upp.
För fjolårsfölet Maj blev detta en utmaning, eftersom som innan premieringen aldrig ens haft grimma på sig, än mindre blivit ledd av en människa. Det unga stoet, som alltså är född i flocken, kommer att gå kvar i hela sitt liv, berättar uppfödaren och ägaren Marita Havdell.
– Det är viktigt att ta in dem för bedömningen, eftersom hon kommer att gå här som avelssto. Poängen hon fick här i dag bådar gott för den framtida aveln, säger hon.
Marita Havdell äger flera hästar i den viltlevande flocken, bland andra Majs mamma och mormor.
– Även om jag aldrig kan ta hem dem, och ha dem som man normalt har hästar, så umgås man med russen på ett annat sätt. Jag är här ute på visningar och att vara ute i flocken är terapi för mig.
Utöver Lojsta hed-russen finns det ett par hästar i stallet hemma i Alva också, tillägger hon.
– Så jag klarar mig, haha. Aveln härute är ett sätt att bidra till att bevara ett kulturarv, och det känns bra, säger Marita Havdell.