Det var vid 18-tiden på onsdagen som en buss körde på två hästar, som omedelbart dog, på länsväg 148 i Lokrume. Även en bil var inblandad i olyckan, med Linda Nehro bakom ratten. I bilen fanns även döttrarna Leiah, 10 år, och Charlie, 8 år.
– Vi hade precis hämtat Leiah som hade varit på ridning, berättar Linda Nehro dagen efter olyckan.
Familjen Nehro var på väg hem till Martebo när de kom körandes norrifrån. I Lokrume fick Linda Nehro syn på en bil som stod med varningsblinkers på vänster sida av vägen. Hon saktade ner och såg en person med reflexväst vinka i mörkret.
– Jag förstod att något hänt och min första tanke var att det var en bilolycka. Sedan såg jag att det sprang tre hästar på vänster sida av vägen.
När Linda därefter fick syn på bussen som kom farandes i motsatt körfält började hon tuta och signalera med lamporna för att få chaufförens uppmärksamhet.
– Jag tänkte att det här kan sluta hur illa som helst.
Precis när bussen var jämte Lindas bil sprang två av hästarna ut på vägen.
– Just då uppfattade jag bara att det var en häst, men det var två som blev påkörda och dog, konstaterar hon.
Den ena hästen, som träffades av bussens front, blev mycket illa tilltygad och kastades efter kollisionen upp på Lindas bil. Den andra hästen hamnade vid sidan av vägen, på bussens högra sida.
– Det blev svart, fast det blev rött, beskriver Leiah det.
Det var allt hon hann se, innan mamma Linda sa åt sina döttrar att titta ner i golvet.
– Det kändes som att vi var med i en skräckfilm, säger hon.
Alla chockades av händelsen, men Charlie var den som repade sig snabbast.
– Leiah grät jättemycket, säger hon om sin storasyster.
– Hästar betyder allt för Leiah, så hon fick panik. Hon hyperventilera och sa "jag kan inte andas, jag kan inte andas", säger Linda.
Under natten hade Leiah svårt att sova och systrarna fick stanna hemma från skolan under torsdagen.
– Jag är en sån djurvän. Jag tycker synd om ägaren, säger Leiah.
I två timmar blev Linda och döttrarna kvar på olycksplatsen, innan polisen kunde skjutsa hem dem.
– Precis när olyckan inträffade tänkte jag att "snart kan vi köra hem", säger Linda.
Men det var lättare sagt än gjort. Den skräckfilmsliknande bilen fick bogseras bort från platsen. Vägen hölls avstängd under flera timmar. Hästen som överlevde kördes till veterinär för kontroll.
– Kvinnan som försökte varna oss och få undan hästarna från vägbanan kom fram och frågade hur vi mådde. Vi var ju oskadda, fysiskt, men chockade.
Först dagen efter olyckan insåg familjen att det hela hade kunnat sluta ännu värre.
– Tänk om bussen hade väjt och träffat vår bil, säger Linda.
– Hade vi kunnat dö då? frågar Charlie.
Simon Sandberg, marknadschef på Bergkvarabuss Gotland, berättar att det var fem passagerare ombord på bussen. Ingen av dem blev fysiskt skadade och bussföraren mår omständigheterna bra.
– Vi satte in flera ersättningsbussar som kom till platsen både norrifrån och söderifrån. Norrgående buss lastades om och fortsatte ordinarie tur och södergående kunde, efter det att vägen öppnats igen, fortsätta, dock med viss försening, säger Simon Sandberg och fortsätter:
– Nästkommande norrgående tur fastnade i köerna som hade bildats. De fyra resenärer som var ombord på den turen hämtades med personbil.
Det finns ingen misstanke om brott i samband med olyckan.