"Kortsiktigt måste vi få ut likvida medel till lantbrukarna. Då är det subventioner på diesel och el som behövs. På lång sikt måste villkoren bli likvärdiga med konkurrerande länder. Ska vi producera på en världsmarknad måste vi få samma villkor", säger LRF:s ordförande på Gotland, Andreas Nypelius.
De senaste veckorna har det varit svårt för Andreas Nypelius, 32, att koncentrera sig på det egna jordbruket. Telefonen har gått varm när både journalister och oroliga kollegor vill prata med LRF:s ordförande på Gotland.
– Det är turbulent, konstaterar han och fortsätter:
– Vissa är jättehårt drabbade, samtidigt som vissa har en bättre kalkyl jämfört med förra året, tack vare att de köpt sina insatsvaror tidigt till ett lågt pris. Har du spannmålsodling med jättebra jord kan du få ett bra 2022. Men då är det på bekostnad av i huvudsak djurproducenterna som får ett jättedyrt foderpris. Så det är inte katastrof för alla, men det är jättetufft för stora delar av branschen.
Andreas Nypelius har följt Jesper Legfelts situation och konstaterar att det är svårt för nya lantbrukare att hinna bygga upp en buffert, som klarar av kriser likt den som nu råder.
– För att kunna satsa på lantbruk är man oftast hårdare belånad i dag. Då är man i ett sämre läge.
På sikt är situationen tuffast för framförallt gris- och äggproducenter. Men de som drabbas värst av prissmällarna just nu är grönsaksodlarna, förklarar Andreas Nypelius. Att kostnaderna ökat för bränsle, gödning, emballage och frakt kommer att resultera i ett förändrat odlingslandskap, spår han.
– Vissa kommer att strunta i att så vissa åkrar, eller så satsar man mindre på det man sått. Man snål-odlar. Risken blir att mer mark kommer att ligga för fäfot.
Kritikerna säger att det är tufft för alla företagare. Vad säger du till dem?
– Det är helt sant. Jag kan inte klaga på att åkerierna höjer priset, det är klart att de måste kompenseras för sina prisökningar. Men då måste lantbrukarna också kompenseras, och då är det egentligen bara ett sätt man kan göra det: matpriserna måste öka, säger Andreas Nypelius och fortsätter:
– Rörelsen på matpriserna är för långsam. För att det ska finnas producenter kvar i Sverige när matpriserna väl går upp måste det till politiska beslut. Så politikerna måste sluta schabbla och göra konkret handling så att lantbrukarna kan betala sina räkningar.
Om ingenting händer?
– Då kommer framför allt djur- och grönsaksproduktionen minska, och kvar blir spannmål och oljeväxter i slättbyggd. Marginaljord och skogsbygd blir mer igenvuxen. Då kommer vi att tappa de mervärden vi vill ha i Sverige, med öppna landskap och biologisk mångfald.