Parken i Lummelunda är ett populärt strövområde. Men det senaste året har enorma lövträd rasat och blivit liggande, och gjort området svårtillgängligt. Och faktiskt inte helt riskfritt.
– När så här stora träd rasar tar de med sig andra träd. Det blir en dominoeffekt, säger Lars Pettersson från Lallas trädvård, och förklarar att det är en kombination av askskottsjuka, blöta marker och hårda stormar i vinter som gått hårt åt området.
På uppdrag av markägaren ägnar Lars Pettersson, och kollegorna Linus Edholm, från Edholms trädfällning, och Ulf Lindahl, Lindahls skog och trädgård, två dagar åt att fälla sjuka träd. De tar också hand om en del av de som redan rasat och som bedöms som farliga.
Askskottsjukan har spritt sig snabbt i norra Europa, så även på Gotland.
– Den här måste vi fälla, det är ett litet träd i sammanhanget, säger Lars Pettersson medan han förbereder hur han ska få omkull trädet på ett par ton med röta i rotänden.
Just de träd som är sjuka och ruttna i stammen, kan utgöra en stor fara för människor som rör sig i ett område.
– När det blåser händer det grejer. Hade den här asken fått stå en vinter till vet man aldrig, säger han innan trädet landar på backen.
En bit bort i den unika miljön har en ännu större ask redan fällts av stormen. Den var värd för en klättrare av gigantiska mått.
– Det var Gotlands största murgröna. Jag tror att den kan fortsätta skjuta nya skott, men det är klart att då har den ingenting att klättra på, säger Lars Pettersson.
När trädet föll drog det med sig en väldig rotvälta, hela rotsystemet, som ett stort lock upp ur marken.
– Det har varit hemska olyckor på andra håll, säger Lars Pettersson och berättar att det hänt att de som jobbat med att röja trädfällen blivit begravda under rotvältan när stammen lossats.
15 träd ska tas hand om i parken, för att sågas till plank eller bli flis. Kvar är de två största askarna, 40 meter höga, som behövts beskäras.
– Det är det roligaste. Tycker man om att klättra och att såga motorsåg, då är arborist ett drömyrke, säger Lars Pettersson och berättar hur han säkrade sig med linor upp i kronan.
Kvar i parken lämnas en hel del av de träd som inte utgör fara för allmänheten, som biotop för skalbaggar och andra insekter.
– När man står bredvid såna här jätteträd, det är en av få gånger man blir ödmjuk. De är ju grunden till att vi lever, för fotosyntesen och vårat syre, säger han.