Vindsvåningen, före och efter storstädningen.
För sex år sedan utsågs Lye handelsbod till en av Gotlands skamfläckar. Grannarna hade sedan länge tröttnat på att bevittna förfallet och gång på gång anmäldes fastigheten.
Men stockholmarna Lisa Abrahamsson, 34, och Fabian Bender, 41, såg något annat:
– Huset fastnade direkt i mitt hjärta. Det representerar den döende landsbygden, och jag vill bryta mönstret, sade han i en tidigare intervju.
Lisa Abrahamsson sade åt sambon att inte blir för fäst, men det var lättare sagt än gjort. Efter en lyckad våldgästning skrev de hösten 2020 på papprena för köpet av fastigheten.
Prislappen? 515 000 kronor och tonvis av bråte.
Den gamla butiken, före och efter storstädningen.
Våren 2021 besökte GT Lisa och Fabian i Lye när de inlett den stora tömningen. I samma veva ansökte de om att ändra byggnadens användning från butik till bostad. Lite visste de då, att just det skulle göra den här historien långt mycket mer komplicerad än de kunde ana.
I och med att huset använts som butik säger regelverket att de måste renovera det som om det var ett nybygge, med alla dess regler. Bland annat måste bostaden handikappanpassas och en våning måste rivas för att få till godkänd takhöjd.
– Även om huset stått här i över hundra år, så finns det inte...
Bottenvåningen, före och efter storstädningen.
Paret lydde order och när de skickade in bygglovansökan i september förra året hoppades de att de gjort enligt konstens alla regler.
Prognosen sade att bygglovet skulle vara klart den 17 mars. Men det visade sig att handläggaren glömt att skicka ärendet på remiss till Trafikverket – och de hade ett och annat att säga.
– De sa att huset låg för nära vägen och ville att vi skulle göra en risk- och säkerhetsanalys.
En sådan kostar 50 000 kronor.
– När vi ringde runt till företagen skrattade de och sa att de aldrig hört talas om att man behöver göra det för bostäder, säger Lisa.
Trafikverket påpekade även att den gamla entrén till handelsboden, med dess trappa, låg för nära vägen. Lisa och Fabian svarade att de kunde riva trappan och bomma igen dörren. Men det tyckte inte regionen.
– Eftersom huset klassas som en byggnad med kulturhistoriskt värde får vi inte göra vad som helst, säger Fabian.
Källarplan, före och efter storstädningen.
Så de hamnade i limbo.
– Vi höll på hur länge som helst, säger Lisa.
Allt pappersarbete gav dem viss avsmak.
– Vi har inte fått riva, inte isolera... När vi var på Gotland i somras åkte vi inte ens hit, säger Fabian.
Lisa och Fabian står i den delen av huset som ska bli kök. Eftersom taket är för lågt, enligt regelverket, kommer det att höjas och därmed rivs våningen ovanför.
Men så en dag i somras kom vändningen. Trafikverket förklarade, enligt Lisa och Fabian, att det räcker om de sätter upp ett staket och tar bort parkeringen. Någon risk- och säkerhetsanalys behövdes inte längre.
Kort därefter landade bygglovet och den 30 augusti fick de startbeskedet. Men det fanns fortfarande viss smolk i glädjebägaren.
– Engagemanget droppade fullständig. All energi vi hade till renoveringen gick åt till byråkratin. Det har varit ett jäkla gissel, säger Fabian och fortsätter:
– Det står så sjukt mycket byggnader och förfaller. Varför inte underlätta för oss som vill göra något åt dem? Nu förstår jag varför folk inte orkar.
När Lisa och Fabian köpte huset visste de inte mycket om dess historia. Det gör de nu. "Vi har fått höra så otroligt många historier, så vi kan nog dra bort 50 procent av dem", säger Fabian.
Fabians första ögonkontaktet-kärlek till huset fick sig en törn. Men det är inget som inte kan repareras.
– Bara att vara tillbaka har gett oss energi.
Lisa kommer att pendla ett tag mellan Gotland och Stockholm, där hon jobbar och pluggar. Fabian däremot, som är egenföretagare inom möbelsnickeri och industridesign, ska nu bli gotlänning på heltid.
För, säger Fabian, det finns ju inget ont som inte har något gott med sig:
– Nu har ju virkespriserna gått ner. Så man förlorar lite där, och vinner lite där, säger den obotlige ruinromantikern.