Det är bra fallhöjd från Lye ner mot Strömmaån och Närsån. En gång fanns det 22 vattendrivna verk längs ån. Nu finns bara ett kvar, vattenkvarnen vid Lillrone i Lye. 2000 förklarades kvarnen med damm och gäststall som byggnadsminne, och som en kulturmiljösatsning har arbeten med att rusta anläggningen gjorts.
För att få tillräckligt med vatten i kvarndammen har ägaren begränsat utflödet genom att stänga till dammluckor. Det har gjort att åkermark längre upp längs ån översvämmats. Delägarna i Tänglings och Bare myrars rensnings- och vattenavledningsföretag av år 1984 klagade till länsstyrelsen, som vid en inspektion på platsen i november 2017 konstaterade att delar av marken stod under vatten. Några veckor efter inspektionen meddelade länsstyrelsen ett föreläggande om att omedelbart upphöra med dämningen. Att stänga dammluckorna skulle bara tillåtas sommartid.
Kvarnens ägare överklagade och ärendet vandrade via mark- och miljödomstolen till mark- och miljööverdomstolen som i november förra året beslutade att upphäva föreläggandet. Domstolen ansåg att länsstyrelsens beslut hade brister och återförvisade målet för ny handläggning.
Nu har länsstyrelsen skrivit ett nytt föreläggande som börjat gälla omedelbart även om det överklagas. Återigen stoppas kvarnägaren från att använda några dämmande konstruktioner under större delen av året. Bara 1 juni- 31 augusti får vatten dämmas, och skulle det bli skyfall under den perioden måste luckorna omedelbart öppnas.
Kvarnägaren har överklagat länsstyrelsens föreläggande till mark- och miljödomstolen. Länsstyrelsen skriver i sitt beslut att kvarnen inte utnyttjats sedan början av 1970-talet och att urminnes hävd därför inte kan åberopas som skäl för fortsatt dämning. Ett påstående som kvarnägaren tillbakavisar. Dämning har pågått vid Lillrone sedan 1600-talet, även under den period då kvarnen var i dåligt skick och inte i bruk. Kvarnägaren påpekar även att miljöbalken förra året fick nya regler som ger äldre rättigheter samma rättsliga status som tillstånd meddelade enligt miljöbalken.
Det första mark- och miljödomstolen måste ta ställning till är om föreläggandet ska inhiberas medan målet handläggs. Kvarnägaren anser inte att det inte är befogat med omedelbar verkställighet.