Om priset på kött inte ökar snart kommer paret Gillerfors behöva göra sig av med djuren. Men även om situationen är tuff är det för tidigt att måla fan på väggen, konstaterar paret Gillerfors. ”När vi hamnar i svackor har vi varandra”, säger Petra.
Med torkan 2018 färskt i minnet är många av Gotlands lantbrukare nu på helspänn. Dieselpriset har skjutit i höjden, likaså elpriset. Och det stannar inte där. Priset för gödning har nästan tredubblats det senaste året och prislappen på balplasten har gått upp med 45 procent under samma period. Därutöver har kostnaderna även ökat för till exempel djurfoder, utrustning, ekonomibyggnader och underhåll av dessa.
Var det kommer att sluta står skrivet i stjärnorna, men lantbrukarna Roger och Petra Gillerfors tror inte att de sett sin sista prishöjning. Tillsammans driver de Myre gård i Mästerby, där de har 300 slaktnöt och 300 hektar mark. År 2004 tog de över gården, efter Rogers föräldrar Anette och Sven Gillerfors.
– Jag kommer ihåg att då kostade gödningen 1,99 kronor kilot och dieseln 5,60 kronor litern. I dag kostar gödningen 8 kronor och dieseln över 21 kronor, konstaterar Roger Gillerfors.
Trots att de hade hunnit köpa hälften av gödningen innan chockhöjningen, och trots att deras solpaneler producerar lika mycket el som de gör av med på årsbasis, konstaterar de att utgifterna ökat med minst 600 000 kronor det senaste året.
– Det är en grov uträkning. Men det räcker nog egentligen inte, proteinfodret till djuren har gått upp...
Roger Gillerfors poängterar att det inte är spannmålspriset det är fel på.
– Men det måste finnas bönder som vill köpa fodret vi producerar. Och då måste bönderna få bättre betalt för kött och mjölk.
Rasmus Funk är den ende anställde på Myre gård.
Som spannmålsbonde har man alla utgifter på våren, sedan kommer intäkterna på hösten. Så det gäller för växtodlarna att hålla näsan över vattenytan fram tills dess.
– Vi får hoppas att vi får igen pengarna då, säger Roger Gillerfors.
– Vi bönder är inte så kräsna med lönen, vi vill bara få snurr så att vi kan återinvestera och ge något extra åt djuren, fyller Petra Gillerfors i.
Roger tittar ner på siffrorna som han skrivit ner i ett kollegieblock och konstaterar:
– I dag hjälper det inte om man orkar jobba 100 timmar på en vecka som lantbrukare, om man inte fixar pappersarbetet.
Petra Gillerfors.
Än så länge är läget under kontroll för paret Gillerfors.
– Men vi hör från kollegor att de tänker sluta. De orkar inte längre. Man får inte vara så rationell som man vill, säger Roger.
– Först blev regelverket hårdare, sedan kom torkan 2018, och så nu det här, det tar knäcken på många, säger Petra.
Utöver arbetet på gården jobbar Petra som redovisningsekonom på Hushållningssällskapet. Där möter hon lantbrukare som upplever hopplöshet, oro och trötthet.
– Vissa säger att de inte tänker så på åkrar med dålig jord, det är inte lönsamt. Så de lägger åkrarna i träda istället, berättar hon.
Roger och Petra Gillerfors tog över Myre gård i Mästerby år 2004, efter Rogers föräldrar Anette och Sven Gillerfors.
Det är något som LRF:s ordförande på Gotland, Andreas Nypelius, också märkt av. Han uppskattar att lantbrukarnas kostnader ökat med 30–40 procent det här året.
– Konsekvenserna blir att det kommer att läggas ner djurproduktion, säger han till SVT Öst.
Om priset på kött inte ökar snart kommer paret Gillerfors behöva göra sig av med djuren. Men även om situationen är tuff är det för tidigt att måla fan på väggen, konstaterar paret Gillerfors. ”När vi hamnar i svackor har vi varandra”, säger Petra.
Om ingenting sker fasar paret Gillerfors för en framtid med matbutiker som säljer allt förutom närproducerat.
– Tänk om det blir så att det vi producerar exporteras utomlands, och det vi äter kommer att importeras? Det vore hemskt, säger Roger.
Om priset på kött inte går upp. Vad händer då för er del?
– Då blir det tomt i ladugården, säger Roger.