Den här lilla killingen följer med Annelie var hon än går och trivs väldigt bra framför kameran.
Annelie och Magnus Wendeberg var tidigare miljöforskare, men för några år sedan flyttade de från Tyskland till Gotland för att följa drömmen om ostföretaget "Gotland Creamery".
– Vi arbetade mycket med att undersöka klimatkrisen, men en dag blev vi trötta på att enbart studera ämnet. Då kände vi att vi måste leva mer som vi lär, därför startade vi företaget, säger Magnus Wendeberg.
Sagt och gjort gick flyttlasset till ön för familjen, tillsammans med 13 nubiska getter. Anledningen till att det blev just Gotland, var dels att det hade blivit för varmt med osttillverkning i Tyskland. Dels att markpriserna i Tyskland var betydligt dyrare än här. Och att Gotland hade just det paret sökte.
– Det fanns ett fungerande nätverk med producenter och konsumenter i mindre skala här. Man har kommit en god bit på väg mot att vara mer hållbara än på andra ställen och det är vanligt att man köper mycket produkter från sin lokala producent, säger Annelie Wendeberg.
Nu har det gått tre år sedan de startade företaget och under dessa år är det mycket som utvecklats men också förändrats.
En central del som följt med från starten är att de vill erbjuda ett lokalt producerat mathantverk genom ett hållbart tänkande, där getterna under större delen av året får beta fritt och livnära sig på en näringsrik betesmark. Utifrån traditionella metoder skapar de sedan ostarna.
– Allt är tillverkat för hand. Vi använder inte elektriska omrörare för att göra ost, till exempel. Vi värmer mjölk och ostmassa över en låga och använder traditionella kopparkokare och träkar, säger Annelie.
Hunden Sara vaktar utgången så getterna inte smiter ut under hennes uppsikt.
Mottagandet har varit över förväntan, och i dag säljs deras ostar lite överallt, bland annat i butiker i Stockholm och på Wisbyost här på ön. Även flera restauranger har deras ostar på menyn, som Lindgården och Smakrike.
– Hotell Stelor köper till exempel våra ostar nästan året runt. Vi planerar att samäga en Jerseyko och kalv med dem så att de alltid har en superfräsch källa till grädde och smör, och så vi har vår egen härliga komjölk för ost och yoghurt, säger Annelie.
Det både gosas och bråkas ute på betesmarken.
Med erfarenheterna från deras tidigare yrken har det under dessa år gjort flera projekt för att uppnå ett så litet klimatavtryck som möjligt. Men resan dit där de är i dag har inte alltid varit så enkel.
– Man börjar sådana här äventyr med idéer, men sen kommer verkligheten ikapp en. Vi har jobbat för att överleva, men nu börjar vi sakteligen komma i balans, men det har varit mycket jobb att anpassa allt utefter det vi behöver, säger Magnus och tillägger:
– Rent överlevnadsmässigt måste vi nå en marknad, som kan underhålla oss speciellt under vintern när det går mer långsamt på ön. Som det ser ut nu jobbar vi sju dagar i veckan, cirka 12 till 14 timmar, men det är bara att följa med vinden och hoppas på bättre tider.
Inne i en liten rödfärgad stuga finns alla redskap de behöver för att tillverka den handgjorda osten.
Framöver hoppas de på att utöka marknaden till Stockholm ytterligare, men självklart behålla sin stämpel som en lokal resurs för ön.
– Vi hoppas kunna skala upp osttillverkningen tillräckligt mycket för att kunna försörja oss. Och kanske köpa en begagnad fyrhjuling någon dag så att vi inte behöver bära allt för hand, till exempel foder och vatten genom djup snö varje dag på vintern, eller städa upp en lada med bara en skottkärra, säger Annelie.