Från parkeringen hör vi först hundskall, sedan bräkande från getterna och sist en galande tupp.
Annelie Wendeberg står och har fullt sjå med att knåda ostmassan som ska bli mozzarella. Hon hälsar glatt men kan inte slita sig från osttillverkningen och ringer därför på sin make, Magnus Wendeberg, som får sköta intervjun.
Annelie och Magnus Wendeberg jobbade båda tidigare som miljöforskare i Kanada. På jobbet gjordes stora miljöprojekt som årligen fick flera miljoner kronor i bidrag av EU – men ingenting översattes till det vardagliga livet.
– En dag förstod vi att alla bara studerade problemet men ingen gjorde någonting åt det. Då sa vi upp oss och bestämde oss för att bli självförsörjande, säger Magnus Wendeberg och fortsätter:
– Vi började med två getter, och två blev snabbt fyra. Helt plötsligt hade vi massa mjölk över och då lärde vi oss att tillverka ost. Vi ville visa för vänner och grannar att man kunde vara bonde utan att vara en börda för klimatet, och istället vara en tillgång.
Varken Annelie eller Magnus Wendeberg har någon anknytning till Gotland. Annelie är från Tyskland och Magnus är född i Borlänge. Men att köpa mark i Tyskland är dyrt – en lika stor gård som de äger i dag hade i Tyskland kostat nästan tjugo gånger så mycket.
– På Gotland fanns både mark och en marknad. Sen är Gotland en bra plats för entreprenörer. Det är okej att vara lite galen här, och vilja prova någonting nytt, säger Magnus Wendeberg.
Paret Wendeberg säljer i dag den ost de tillverkar via sin hemsida Gotland Creamery. Under vintertid, när deras getter inte producerar någon mjölk, förlitar de sig mer på sin onlinebutik Trådverket – där de säljer handvävda sjalar och filtar med köpare från hela världen.
När mozzarellan är klar blir vi kallade till bords. Den varma osten serveras med tomater och olivolja, samt salt och peppar. Med till bords har vi även Walla – den knappt två månader gamla wallabyungen. Hon ligger i en tygsjal runt Annelies hals och slickar henne då och då på hakan.
– I Tyskland hade vi en vilträddningsstation, och vi har tidigare hjälp Gotlands djurpark med deras getter, så när de fick in en wallabeunge erbjöd vi oss att hjälpa till. Hon var väldigt sjuk och mager när vi tog in henne, men hon har börjat återhämta sig nu. Nu är hon mitt i den perioden där hon måste bäras runt och matas konstant, säger Annelie Wendeberg.