Ostkakan - en riktig kuturskatt
Den 14 november är det Ostkakans dag.Låt oss fira denna kulturskatt ordentligt.Ostkakan är minsann värd ett hejdundrande kalas.
Och så är det på många håll än i dag. Åtminstone i den småländska delen av min släkt. Där kånkas det hem litervis med mjöl, skållas mandel och skvimpas vassle så det står härliga till så fort något ska firas.
Ostkakebältet
Jag tycker att det är en enastående fin tradition som absolut förtjänar att hyllas med en egen dag. Den 14 november serveras det ostkaka över hela landet, på skolor, vårdinrättningar och äldreboenden.
Fortfarande finner man dock flest ostkakor på matborden i det så kallade ostkakebältet - det vill säga från gränsen mellan Skåne och Småland upp till Dalälven i norr. Där är inga tillfällen för små eller stora för en portion ostkaka.
Men ostkakan är faktiskt lite underskattad som företeelse. Den borde sannerligen förekomma på betydligt fler krogmenyer och i kokböcker med koll. Den snälla mjölkmättade sötman bryter förtjusande finstämt av mot den mjuka mandelsmaken och den omistliga lilla tvisten från den stygga bittermandeln.
Gör egen eller fuska
Personligen anser jag att ostkakan har allt att vinna på att serveras ljummen, medan andra föredrar den kall - åtminstone i dessertversionen.
Testa gärna ostkaka som lunch med förslagsvis bacon och rårörda lingon, alternativt min lite tuffare lingonsalsa. Fast inte kan jag då begripa hur min mormor orkade släpa hem all den där mjölken till alla dessa ostkakor ända in i det sista. Att köpa färdigt var bara inte att tänka på.
Där fuskar jag så gärna. Har man inte tid och ork - nog duger en färdigköpt ostkaka, alltid. Se nu bara till att fira den ordentligt.
Så jobbar vi med nyheter