Vårbruket pågår för fullt vid Tjängdarve i Hemse. Lärkorna drillar över åkrar och maskiner, men här är långt ifrån så rofyllt som en första anblick kan ge sken av.
– Där kommer min traktor – före detta, säger Svante Bendelin och lyfter blicken från kaffekoppen.
Det är första gången på 30 år som han själv inte sitter i förarhytten. Svantes och hustrun Åsas liv har förvandlats till kaos, efter konkursen som skakat både dem själva och fordringsägarna.
Hur länge de har tak över huvudet, på gården som de satsat allt på, är bara en tidsfråga.
Tjängdarve köpte de av Svantes föräldrar för 30 år sedan. Ytterligare sju åtta gårdars mark runt omkring har de genom åren köpt in. Svante Bendelin menar att han hela tiden har trott på framtiden inom jordbruket på ön.
– Vi ställde om till Krav. Så kom beslut och nya regler om att man inte fick ha korna uppbundna, och vi ställdes inför ett vägval att bygga om till lösdrift eller inte, säger Svante Bendelin.
Lösningen blev att flytta korna till gården Frindarve i Garda.
– 42 miljoner kronor har vi lagt ut på den gården – som nu är såld för 24 miljoner plus nio för djur och maskiner. Köparen har fått jätterabatt, säger Svante Bendelin.
Han är besviken över hur banken har hanterat dem, och anklagar banken för att ligga bakom en konkurs som hade kunnat undvikas.
– Jag vill berätta hur det här har gått till, det som drabbat oss kan hända andra, säger han.
Ekonomin började knaka när Arla ökade andelen ekomjölk kraftigt.
– De sänkte vårt tillägg från 1,30 till 75 öre per liter. Så var det i tre år, säger Svante Bendelin.
Med en produktion på 2,7 miljoner kilo mjölk om året blev sänkningen kännbar.
– Vi har trollat med knäna under många år, men alltid haft vår personal med oss och de som vi har varit skyldiga pengar har haft tålamod. Alla utom LF Bank, som vi hela tiden betalat våra räntor och amorteringar till. Det är en gåta, säger han.
Med 76 miljoner kronor i belåning sa banken i maj i fjol upp alla lån. Svante och Åsa gick med på en försäljning av Frindarve. Bankens hot drogs då tillbaka och gården bjöds i september ut till försäljning för 45 miljoner kronor.
Ganska tidigt kom den holländska familjen, som senare köpte Frindarve, in i bilden. Planen var att samarbeta. Bendelins skulle leverera foder åt korna i Garda från sin gård i Hemse. Men försäljningen drog ut på tiden och den 11 januari sa banken upp lånen på nytt, trots att räntor och amorteringar var betalda.
– Jag hade en halv miljon på checkkrediten som skulle gå till arrenden. Dem tog de den 15 januari och alla våra intäkter från kött och mjölk. Då dödade de oss, säger Svante Bendelin, och berättar att han ändå försökte hålla skenet och humöret uppe.
Men snart började breven från kronofogden komma.
– Jag fick panik, jag hade aldrig sett ett sånt brev förut och mådde så dåligt. Det var en sån här bunt varje dag, säger Åsa Bendelin och måttar med händerna.
I februari sänktes priset på gården med tio miljoner kronor. När köpare och säljare ändå inte kom överens om priset valde banken att lämna in en konkursansökan, trots att förhandlingarna ännu pågick.
Med 76 miljoner i skuld satte sig Svante själv i konkurs och informerade de anställda.
I förra veckan blev försäljningen till den holländska familjen klar.
– Vi hade velat vara där och ta emot dem. Vi hade ju visat dem Garda och skolan, det är så sjukt alltihop, säger Åsa Bendelin, med tårarna rinnande ner i dagboken där hon dag för dag skrivit ner allt som hänt.
Även hon har begärts i personlig konkurs, lånen var undertecknade av dem båda.
I morgon kommer en mäklare för att sälja deras hem. Än så länge får de bo kvar, mot att de klipper gräs och håller efter.
– Mäklaren ska fotografera allt i vårat hus och villan jämte där mina föräldrar bor. Vi får flytta någonstans, som vi inte vet var, och leva på existensminimum, säger Svante Bendelin.
Tillsammans med den mäklare som försökte sälja Frindarve hoppas Svante och Åsa kunna driva ärendet vidare. De har kalkyler som, menar de, hade visat ett plus för 2016, om inte banken satt dem i konkurs och förvaltat deras betalningar.
– Konkursen drabbar fordringsägare, många av dem är våra vänner. Vi måste gå vidare med våra liv, men det här kommer att ta tid. Hade det varit bara mjölkkrisen hade det varit lättare. Det som känns värst är att ha blivit orättvist behandlade av banken, säger Svante Bendelin.