Klockan är sju på morgonen på gården Augstens i Vamlingbo när brummandet från mjölkningsmaskinen upphör. Morgonmjölkningen som startade vid halv fem i morse är avslutad och 73 nymjölkade kor spatserar nöjda ut från mjölkgropen i ladugården för att fortsätta frukosten.
Mjölkbonden Terje Larsson, som för fyra år sedan tog över släktgården, häller upp pinfärsk mjölk och ger till kalvarna i ladugården som snabbt sörplar i sig det spenvarma livselixiret. Han är en av Gotlands 176 kvarvarande mjölkbönder, en siffra som minskat kraftigt de senaste åren i takt med sänkningen av mjölkpriset.
Senaste sänkningen, till 2,38 kronor litern, kom i juni och innebär nära en miljon kronor mindre i kassan än åren 2013 och 2014 för en gård av Augstens storlek.
– Samtidigt är kostnadsbilden densamma, eller har snarare ökat i takt med att övriga kostnader stigit, säger Terje Larsson.
Enligt länsstyrelsen försvann under några år en mjölkgård i veckan på ön, en utveckling som har planat ut. Men flera gårdar har ännu i sommar lagt ner produktionen. På Augstens kommer dock mjölkmaskinen att fortsätta brumma morgon och kväll, ytterligare minst ett decennium:
– Jag tänker tio år framåt, så länge som den här koladugården håller. Väl där har jag möjlighet att avveckla eller bygga nytt, beroende på mjölkpriset, säger Terje Larsson.
Tuffast har nämligen bönder med stora nyinvesteringar, där priskänsligheten är hög. Genom att i stället satsa på en ny ungdjursladugård där han föder upp kvigor och tjurar för kött parallellt, får Terje flera ben att stå på.
– Samtidigt håller jag dörrarna öppna för att ha enbart köttdjur i framtiden. Jag vill inte ha för stor skuldsättning så jag har möjlighet att byta inriktning, men ändå ha djur. De är motorn för en gård på Storsudret.
Till skillnad från mellersta ön är Storsudret nämligen ingen höjdare för spannmålsodling. Med många betes- och vallmarker är den desto bättre lämpad för djur. Något som syns i antalet mjölkgårdar, 13 stycken.
Det låga mjölkpriset hänger dels ihop med att EU slopat mjölkvoterna och släppt marknaden fri, vilket har skapat en överproduktion i flera EU-länder med annorlunda djurhållning och billigare produktion än Sveriges. Men även Rysslands bojkott av mejeriprodukter från väst har fått effekt, liksom en ökad global export, exempelvis från Nya Zealand. Attt Arla fått klä skott för mjölkpriserna anser Terje Larsson därför är fel:
– De beskylls för allt. Men handeln utnyttjar överskottet på marknaden vilket pressar priserna, säger han.
I förra veckan la EU-kommissionen ett förslag om ett krispaket för att balansera mjölkmarknaden. Dels 150 miljoner kronor för EU-gemensamma åtgärder som ska uppmuntra minskning av produktionen. Dels 65 miljoner kronor för åtgärder i Sverige som ska balansera marknaden. Men jämfört med mjölksektorns omsättning på 10 miljarder kronor är det en liten åtgärd enligt chefsekonom Harald Svensson på Jordbruksverket. Terje Larsson ser inte heller krispaketet som en lösning:
– Vi har svårt att klara konkurrensen från andra länder. Samtidigt ska vi bevara vårt djurskydd och låga antibiotikaanvändande. Men vi behöver att politikerna är med oss bättre, med exempelvis regelförenklingar. Glesbygden har glömts bort.