Varje år släpper organisationen Friends, som arbetar för att motverka mobbning, en rapport där grundskoleelever över hela landet får svara på frågor om kränkningar och trakasserier. Resultatet visar att vart fjärde barn har utsatts för kränkningar under det senaste året. Var tionde elev har dessutom utsatts för mobbning. Samtidigt har anmälningarna, till Skolinspektionen, om kränkande behandling ökat på Gotland. Mellan 2015 och 2016 ökade de från 16 till 28.
– Dels finns det en ökad medvetenhet om kränkningar och dels tror jag att det är ett hårdare klimat och att man är mer ensam i dag, säger Kristin Nilsson, rektor på Atheneskolan.
Hon märker att många av kränkningarna barn emellan handlar om att man ska följa normen. Det gäller att jobba förebyggande i de frågorna, enligt Kristin Nilsson.
– Det är därför vi nu, i mycket större utsträckning, behöver jobba med våra olikheter och mångfalden så att man ökar normen helt enkelt, säger hon.
En femtedel av tjejerna har fått ta emot elaka sms och meddelande, visar undersökningen. Och det är just på nätet som en stor del av kränkningarna och mobbningen pågår, intygar Kristin Nilsson. På Atheneskolan pratar man om så kallad ”netikett”, hur man beter sig på nätet, en gång i veckan i klassrummet.
– Det kommer redan nu första skolveckan. Det händer mycket saker under sommaren som man behöver prata om. Det är oftast väldigt osynligt för föräldrar och andra vuxna, säger hon och fortsätter:
– Det är viktigt att ha dialogen hela tiden för så fort ungdomarna får friutrymmen där det inte finns vuxna, och nätet är verkligen ett sådant sammanhang, då bildar de egna regler som inte alltid är okej.
Att utsättas för mobbning kan få allvarliga konsekvenser för en elev, som i större utsträckning drabbas av psykisk ohälsa än andra, enligt Friendsrapporten.
– De som utsätts förminskar sig själva. Oftast tror de att det finns en sanning i det som andra säger och de tänker ”det är nog någonting med mig”, vilket påverkar deras självkänsla, säger Kristin Nilsson.
Det gäller för skolpersonalen att vara uppmärksam på små förändringar i barnens beteende och hur de agerar i sociala sammanhang.
– Man kan se det i matsalen till exempel, om någon blir lite osäker på var de ska sätta sig. Där kan man upptäcka mönster. Det försöker vi att förebygga genom att man har fasta platser i alla såna sammanhang, säger hon.
Om ett barn ändrar sättet att prata om skolan eller inte vill gå dit, så ska man som förälder agera direkt, tycker Kristin Nilsson.
– Kontakta skolan direkt, vid minsta lilla känsla. Man behöver inte ha bevis, utan det räcker med att något är förändrat hos barnet, säger hon.
Samma råd har hon till föräldrar som misstänker att deras barn utsätter andra.
– Kontakta skolan! Det är oftast svårare, man tänker att det har sina förklaringar och att det kanske är en engångshändelse. Jag tror att man har svårare att se att ens eget barn skulle vara systematiskt elak mot någon annan, säger hon och rekommenderar att man som förälder frågar om kompisrelationer och sociala beteende under exempelvis ett utvecklingssamtal, för att upptäcka det.
Nästan hälften av eleverna, 47 procent, i årskurs 6 till 9 svarar att lärare ibland, sällan eller aldrig reagerar när någon blir kränkt. För att komma tillrätta med det tror Kristin Nilsson att det är viktigt att skolan har en beredskap för att hjälpa till.
– Har man en fungerande elevhälsa eller trygghetsteam som man får stöd av så vågar man som lärare tänka tanken att man kanske bör kolla upp något som man sett hos barnen. Det finns en osäkerhet hos en del lärare också, säger hon.