Mobiltelefonernas vara eller icke vara i svenska skolor är ett hett debattämne. På Klinteskolans högstadium får eleverna inte använda telefonerna under lektionstid, då beslagtar läraren den, men på rasterna får den användas.
– Jag är i grunden emot en massa förbud, jag tror på elevers delaktighet, säger Jessica Nilsson, rektor för Klinte- och Sanda skolområde.
Skolans ordningsregler skärptes dock under förra läsåret och skolledningen har varit runt i alla klasser för att prata om det. Orsaken var att det fanns problem.
– Vi upplevde att det var mycket tjafs kring mobiltelefoner. På lektionstid fick lärarna hela tiden påminna om att det här använder vi inte, säger hon.
Men även utanför klassrummet behövdes reglerna förtydligas.
– På rasterna tyckte elever att man kunde filma och fota varandra utan att fråga. Någon tyckte att det var på skämt, men andra såg det inte alls så, säger Jessica Nilsson.
Jessica Nilsson kallar höstterminen för en prövotid. Om problemen skulle dyka upp igen är hon inte helt främmande för ett förbud.
– Vi tycker ändå att det har fungerat mycket, mycket bättre. Men sedan fattar vi ju att vi inte ser allting, säger hon.
På Solbergaskolan i Visby har man valt en annan modell. Där är det, sedan ett år tillbaka, mobilförbud. Mobilerna samlas in vid varje lektion.
– Det har egentligen inte varit något stort ordningsproblem. Vi har fattat beslutet utifrån att vi vet om man har en mobil i fickan som durrar till så tappar man fokus. Det ser man inte som lärare men eleverna påverkas, säger Erik Rudstedt, biträdande rektor på skolan.
Jessica Nilsson skulle önska att fler elever släppte mobilen på rasten. Men hon vill inte sätta upp regler.
– Vi har testat en annan metod och försöker att locka med dem i aktiviteter och ser att det börjar ge lite resultat. Vi håller på rätt mycket med vår rastorganisation och olika aktiviteter, säger hon.
Under läsåret planerar Klinteskolan att ta det ett steg längre och införa en helt mobilfri månad för att se hur det tas emot. Men då krävs det just att skolan kan erbjuda intressanta saker att göra, påpekar Jessica Nilsson.
På Solbergaskolan har Erik Rudstedt inte sett något behov av att plocka bort mobilerna från rasterna.
– Jag ser elever som sitter med sina telefoner, men jag ser lika många som pratar med varandra eller spelar kort, säger han.
På en skola kan det finnas en press på eleverna att vara väldigt sociala. För de som inte är det kan mobilen fylla en viktig funktion, enligt honom:
– Det kan vara skönt för en del elever att dra sig tillbaka i sin egen värld. Sedan kan vi lägga olika värderingar i det.