Staffan Bergström, 73, är just tillbaka efter fem veckor i Sydsudan, som efter ett flera decennier långt befrielsekrig 2011 blev självständigt från Sudan.
Sedan 2013 rasar nu istället ett blodigt inbördeskrig i det befolkningsglesa landet, tolv miljoner invånare på en yta stor som Frankrikes.
Det är ett land i kaos han vittnar om, vid det trygga frukostbordet i fritidshuset i Rute. Precis hemkommen, via Nairobi och Amsterdam, från sitt sjunde besök i området sedan 2009, berättar han om misär och fattigdom bortom allt han tidigare sett:
– Fredsprocessen har sedan i somras totalt spårat ut, det hat som på många håll finns mellan landets två största folkgrupper är ibland bortom all mänsklig etik och uppskattningsvis ett par miljoner är på flykt inom landet och i grannländerna.
Vi ska tillbaka till Sydsudan och dess huvudstad Juba i den här artikeln, men först till ”Universitetet i Rute”, den sommarutbildning han drivit i 20 års tid.
Där har clinical officers, ”icke läkare” utan formell läkarutbildning, från låginkomstländer kunnat få en grundläggande utbildning i kirurgi, som att exempelvis genomföra kejsarsnitt, vilket gjort stor skillnad i tredje världen.
Genom åren har omkring 500 personer gått sommarkurserna i Puttersjaus.
31 av dessa kommer från just Sydsudan, som fått förtur på grund av det akuta läget i landet.
Men i augusti var en epok över, bland annat sedan medlen i de utländska fonder som bekostat utbildningen nu är slut.
Under en del av hösten har Staffan Bergström, född och uppvuxen och nu åter permanent boende i Visby, arbetat i Sydsudan, där han nu genom landets hälsominister fått klartecken att genomföra sin kurs i huvudstaden Juba.
– Jag har accepterat och första omgången blir troligen av i oktober eller november nästa år. I första hand pågår den fram till 2018, berättar han.
För samma kostnad som fem personer kunnat få utbildning i Rute, kan nu 25 få samma utbildning på College of Medicine i Juba, i och med att resekostnaden till Sverige nu försvinner.
Den kompetens Staffan Bergström förmedlar, bland annat genom kvalificerade föreläsningar, lär i sanning behövas, för det är tämligen ogripbara siffror han radar upp:
• Som att det i hela landet i dag finns tolv gynekologer, de allra flesta i Juba, på tolv miljoner människor.
• Som att mödradödligheten ligger på 2000 per 100 000 levande barn, nära tusen gånger högre än i Sverige.
– Utbildningen syftar till kunnande i akut kirurgi vid komplicerade förlossningar, inte sällan är dessa ”icke-läkare” verksamma på landsbygden, där få utbildade läkare vill vara kvar.
Det finns en skriande behov av hjälp för denna unga, fattiga, krigshärjade och kustlösa nation.
Bland annat är Sverige och Sida med i detta arbete, inte minst på hälsoområdet.
– Trots närmast industriell korruption kommer Sida inte att lämna landet, stödet går dock direkt till FN-organ på plats. Även ”Gotlandskursen i Juba” finansieras av Sida-medel, berättar Staffan Bergström.
Ansträngningarna för fred i Sydsudan har varit många, inte minst från grannländerna Etiopien, Kenya och Uganda.
Men sedan i juli befinner sig allt i ett dödläge där ytterligare förhandlingar mellan president Salva Kiir, som har stöd av majoriteten av befolkningen (dinka), och Riek Machar, som företräder den andra stora etniska gruppen (nuer), förefaller osannolikt.
Då, i juli, raketbesökts Machars hotell i samband med förhandlingar. Macher undkom men hela fredsprocessen avstannade.
Det instabila läget märks överallt. Bland annat är dess fåtaliga vägar livsfarliga att färdas på på grund av bakhåll och överfallsrisk.
– Därför måste alla transporter måste ske med flyg, vilket förstås också kostar stora pengar, berättar han.
Flyg är för all del inte helt riskfritt, det heller. Ta bara start- och landningsbanan i staden Kajo Keji i södra Sydsudan, kanske sämre än en gotländsk åkerväg och med kraschade flygmaskiner runt om.
– När plan skall lyfta är det obligatoriskt att en bil kör hela vägen så att ingen ko eller annat djur ligger på banan!
För snart sju år sedan, 2010, gick Staffan Bergström i pension från tjänsten som professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet.
Men läkaryrket och viljan, nej passionen, att förändra vägrar att ge vika. Oförtrutet arbetar han vidare för att göra sitt för att minska just mödradödligheten i världen.
Ju mer han reser och ser, desto större blir insikten att vi själva lever i en skyddad västvärld.
Han jämför det med läget i syriska Aleppo, men att det i någon mån går under radarn för världens mediabevakning.
Staffans berättelser från sina resor är många och svårbegripliga
– När jag träffade en sjukhuschef bad han om svensk hjälp för att kunna bygga en mur runt sjukhuset. Varför det, frågade jag. För att hindra soldater att ta sig in och skjuta nyopererade fiender i sängarna. Sådant är svårt att smälta.
Och som när han själv för bara ett par veckor sedan, i staden Kajo Keji i oroliga södern, deltog vid en högtidlig medicinsk examen och vid honnörsbordet förde ett informellt samtal med guvernören om läget i landet.
...för att två dagar sedan läsa rubriker i tidningen att denne tagits av gerillan inne i en kyrka och sannolikt, det är var Staffan tror, skjutits till döds.
– Så nära man kan vara utan att ana det minsta, reflekterar han.
Hur tänker du kring det, med tanke på att nästa år även bedriva utbildning där?
– Jag inser att allt kan hända, senast i juli lamslogs huvudstaden Juba av strider med troligen fler än hundra dödsoffer. Men samtidigt är behovet av medicinsk kompetens så stort, då måste man jobba utan att bara tänka på riskerna.
Det finns dock ljuspunkter i ett land fyllt av problem. Som de människor som via kursen i Rute nu utbildats till färdiga läkare.
Staffan Bergström träffade en av dem vid sitt nyliga besök:
– Han visade mig med stolthet sitt inplastade diplom från “Universitetet i Rute” och berättade att han genom det tagits in på en treårig vidareutbildning i Etiopien och nu var verksam som kirurg, med hundratals kejsarsnitt bakom sig. Det är kvittot på att den här verksamheten betyder något.