Den militära närvaron på Gotland ökar och det nya regementet byggs upp på skjutfältet. Det innebär att det kommer att användas mer framöver och också att området kommer att bli allt mer avspärrat och stängt i framtiden. Under den förra militära perioden hölls det stängt i 40 år innan det en period mot slutet av den förra militärepoken hölls öppet för allmänheten under helger.
Skyddsvakterna som i dag bevakar området har också intagit en tuffare attityd mot de som tagit sig in obehörigt på skjutfältet och börjat polisanmäla i högre utsträckning. Under det nu pågående ”öppet fält” har de en mera informativ roll. Så den intresserade bör passa på att besöka området nu när det ännu är möjligt och lagligt.
I sommar hålls bommar och grindar, försedda med trafikmärkena fordonstrafik förbjuden och gångtrafik förbjuden, öppna under perioden 20 juni till den 11 augusti. All camping och ”civil” terrängkörning är dock förbjuden. Det nya regementsområdet är förstås fortsatt avspärrat.
Vid infarterna till skjutfältet sitter kartor över området vars större vägar faktiskt har namn. Något som underlättar orienteringen eftersom fältet är stort (cirka 2 700 hektar) och försett med många mer eller mindre användbara vägar.
GA passade på att köra ner till ett av Gotlands mer undanskymda fiskelägen, Blåhäll, som också är öns västligast belägna. Paradoxalt nog har stängningen bidragit till att mycket bevarats oskadat trots att delar av terrängen förstås uppvisar skador av fordon och granater.
Grusvägen parallellt med havet påminner i Blåhällsområdet om liknande vägsträckor i Eksta. Någon turistinvasion rådde inte på skjutfältet men några bilar och vandrare syntes i det flacka landskapet.
Knappa tiotalet vita eller röda tidigare fiskebodar ligger samlade i två rader (med luckor efter försvunna bodar) omedelbart ovanför havet och ett stycke nedanför dessa återfinns den så kallade Strandstugan närmast Östersjön.
Militären började ta över mark till skjutfältet i slutet av 1800-talet och Blåhäll införlivades 1943. Det låg fram till dess på samfälld mark där militären var delägare. Under många är samexisterade fiskare och militär, men många fiskare sökte sig under 1940-talet söderut till Gnisvärds fiskeläge när båtarna blev större. Militärens barackläger försvann så småningom och i dag syns inte många direkta militära spår i omgivningen.
Bodarna har under militärepokens senare år använts som fritidsstugor för militär personal. De har inte brukats frekvent och i en stuga verkar några fåglar flyttat in.
Tre motorcyklar kommer körande till fiskeläget under GA:s besök. Det visar sig vara Gotlandsförbandets stabschef Hans Håkansson som bytt militäruniformen mot civilt mc-ställ. Han guidar runt Hanna och Björn Jungwallius från Sigtuna på skjutfältet och duon får således en minst sagt kunnig guidning.
Vad ska hända med bodarna?
– Idén är att bilda en stugförening för försvarsanställda som då kan få hyra. Att hyra ut på öppna marknaden går inte eftersom det är avstängt också här när skjutfältet är stängt, framhåller Hans Håkansson.
I dag har husen låg standard, ingen el eller eller vatten.
– Men vi ska komma överens om kostnaden med Fortverket Det mal långsamt, konstaterar Hans Håkansson.
Fotnot: Fortifikationsverket i Eskilstuna äger och förvaltar Sveriges försvarsfastigheter.