Rättegångens andra dag började med ett målsägandeförhör med Centerns partiledare Annie Lööf. Hon frågades ut av åklagaren och berättade om hur hon upplevde att vara en av Theodor Engströms måltavlor under Almedalsveckan.
– Vi pratar sällan om utsatthet, hat och hot och känslor av detta. Dels för att det kan inspirera personer. Därför känns det märkligt i dag att sitta och berätta på djupet vad jag känner, sade hon.
Den misstänkte terroristen tycktes blunda när Annie Lööf talade. Hon berättade om rädslan efter dådet.
– Det officiella svaret på hur det påverkar en är att det är en del av uppdraget, sade Annie Lööf. Det privata svaret är att det påverkar jättemycket.
Hon fortsatte:
– Man ser sig om. Jag öppnar oftast inte brev hemma utan tar med dem till jobbet så får medarbetare öppna dem.
Vid vissa tillfällen har jag inte låtit mina barn leka utomhus själva och drar mig för att vistas i folksamlingar, sade Annie Lööf.
Nämndemännen tittade på henne och lyssnade uppmärksamt. Hon berättade om hur det var att hålla tal på Almedalens scen samma dag som mordet.
– Det var väldigt allvarstyngt men det var också väldigt viktigt, sade Annie Lööf.
Theodor Engström tittade fortfarande mest ner i bordet och inga minspel syntes bakom hans stora skägg. Han skakade på huvudet när Annie Lööf sade att man i högerextrema kretsar brukar prata om att hänga landsförrädare i lyktstolpar. Sådant förekommer även i materialet som polisen hittat i Engströms datorer.
Annie Lööf menar att terrorn kommer att påverka hela Almedalsveckan.
– Den kommer att påverkas, och med rätta. Vi behöver vara mer vaksamma, sade hon och utvecklar:
– Jag är tudelad i svaret, ena sidan av mig vill inte att det ska påverka. Almedalen är en unik demokratisk symbol. Då vill man inte att mörka krafter som vill underminera Almedalen ska lyckas med det.
Hade hon fortsatt vara partiledare är hon osäker på om hon hade deltagit i Almedalsveckan nästa sommar igen. Annie Lööf nämnde aldrig den misstänkte terroristen vid namn. Hon kallade honom kort och gott den tilltalade.
Efter en paus till 10.30 inleddes åklagarens förhör med Theodor Engström. Hans psykiska hälsa tar stor plats i rättegången.
– 2012 misslyckades jag slutligt med att ta mig in i vuxenvärlden. Jag förpassades till en spökbur och blev en spökpojke, likt många andra. Det finns många fler som jag. Det har föranlett en sagopojkes äventyr i Visby, som slutade i vad man kan beskriva som självmordsbombning där jag tappade min verklighet. Jag överlevde dessvärre denna självmordsbombning, sade han.
Theodor Engström pratade med hög röst på utpräglad kalmaritiska iklädd kriminalvårdens gröna kläder.
– För tre år sedan inledde jag vad jag kallar en spökdans. Jag blev därefter vägledd av högre makter som visade mig nåd, i det tomrum som mina medmänniskor lämnat mig i.
Han förstår inte varför han ska svara på frågor i rätten som han redan svarat på i polisens förhör.
– Jag kommer inte ens försöka delge min verklighet på ett så bra sätt som jag redan gjort i elva polisförhör. Jag hänvisar hela svenska folket till mina förhör. Det är en konstig princip i svensk rättsprocess att jag ska behöva svara på det jag redan har svarat på, sade han.
Theodor Engströms resonemang är svåra att följa för rätten. Men han berättade hur det gick till när han fick syn på Ing-Marie Wieselgren.
– Det var högre vägledning. Jag hade väntat på henne och nästan missat henne. Då går hon förbi och jag är väldigt övertygad om att det är hon. Jag går också förbi Hanna Stjärne, men i den stundens infall fortsätter jag att följa efter Ing-Marie. Jag har fått fram en dolk och lyckas komma runt henne.
– Jag säger "Ing-Marie" och hon svarar jakande. Jag siktar på hennes hjärta. Jag utdelar ett hugg, som träffar i hjärtat. Av ren reflex utdelar jag olyckligt nog flera hugg. Därefter blir det för mycket, så jag vänder mig om och springer, sade han.
Det var någon gång runt 2018-2019 som Engström upplevde att han blev utvald. Engström beskrev att han välsignades av högre makter och förstod att det fanns en mening med livet och att han gick från spökpojke till sagopojke, någon som viger sitt liv och lever ett liv som om det vore en saga. Han beklagar därför att han tvingades använda kniv istället för svärd och pilbåge. Han sade att dådet inte hade med NMR att göra.
– Det här var inte ett nationalsocialistiskt, ideologiskt dåd, även om jag rört mig i såna kretsar. Det här var bortom ideologin. Ska man slå ner mot svenska folket så mycket det bara går är Almedalen bästa platsen för en sagopojke att genomföra en sagopojkes hjältedåd, sade han.
Efter lunch började Engström bli irriterad på åklagarens frågor, främst när åklagaren tog upp den krypterade hårddisk som hittades hemma hos Engström. Lagman Per Sundberg beslutar efter en stund att pausa förhöret, då en allt mer frustrerad Theodor Engström anser att han blir avbruten och inte får prata till punkt om det han vill.
– Fullständigt otroligt och fullständigt riggat, utbrister Engström, när han leds ut ur rättssalen.
Väl tillbaka i salen och mot slutet av rättegångens andra dag får Theodor Engström frågan av åklagaren om han ångrar mordet på Ing-Marie Wieselgren.
– Nej, blir svaret.
Förhandlingarna återupptas på fredag.