Klockan 05:30 ringer Bosse Ronstens väckarklocka varje morgon. Han går upp, klär på sig, snörar på sig joggingskorna och beger sig ut på sin dagliga "en timme om dagen" promenad. Det har han gjort varje morgon, i alla väder och vindar, i snart två års tid.
– Jag har nog missat en tiotal dagar på de här åren på grund av skador och andra åkommor, annars är det varje dag. Sommar som vinter. Kallt eller varmt, snöslask eller duggregn, säger Bosse Ronsten.
"En timme om dagen" har blivit hans mantra. Det handlar inte längre om att uppnå någonting utan är en del av hans vardagliga liv sedan den 22 augusti 2018. Det var den dagen som han insåg att han var tvungen att göra en förändring när läkarna hade gett honom diagnosen diabetes typ 2.
Bosse Ronsten hade då gått från att vara en aktiv person som tävlat inom längdskidor, spelat fotboll och vattenpolo och en rad andra idrotter, till att nu leva med hög stress dagligen, övervikt, högt blodtryck, sömnapné och nu alltså diabetes typ 2.
– Det var inget härligt uppvaknande att göra men det var absolut behövligt för mig. Allt det här hade skett under en längre tid. Jag hade levt aktivt fram tills att vi fick tre barn under en kort period och då blev prioriteringen någon annanstans, säger han.
Han menar att han alltid varit fokuserad på resultat kopplat till sitt idrottande och när han kom till en punkt när han inte klarade av att prestera så tappade han liksom suget för att röra på sig.
– När man blir sämre på att göra resultat är det inte lika roligt, om man har den drivkraften i idrottandet. Många saker hände i livet med barnen. Jobbet tog mycket tid, det var många sena kvällar och helt plötsligt så hamnade jag i en spiral där jag försakade mitt eget idrottande, säger han.
Bosse Ronsten var alltså medveten om att hans hälsa blev sämre och levde i en tro om att han skulle ta tag i det, men det blev aldrig av. Hans fru uppmärksammade honom på att han behövde göra någonting, men inget hände.
– Det var inte fören 2018 när det konstaterades att jag hade diabetes typ 2 som jag fick ett riktigt uppvaknande att det här fungerar inte längre, jag måste göra någonting här och nu. Det var verkligen en sådan där upplevelse att: Jösses, är jag verkligen där? Säger Bosse Ronsten.
Efter rådgivning med läkare om vad han kunde göra själv för att bättra sina värden bestämde han sig för att motionera en timme varje dag. I Bosses fall var morgonen den perfekta tiden innan han åt frukost.
Det tog inte lång tid innan han kände skillnad. Men det var inte en spikrak väg uppåt.
– Det är klart att det var tungt och jobbigt. Men jag hade en målbild, att när jag kommer in i januari 2019, då ska jag kunna jogga. Det höll dock inte riktigt. Men nästan. Sen i maj 2019 kunde jag kasta alla mina mediciner och det var viktigt för mig, säger han.
På nio månader hade alltså Bosse Ronsten blivit kvitt alla sina mediciner, sänkt sitt blodtryck, sov bättre och etablerat en vana som han förmodligen kommer hålla i livet ut. Detta genom att konsekvent röra på sig, varje dag. Oavsett väder.
– Promenaderna har blivit en del av mitt vardagliga liv nu. Vi åt inte dåligt innan det här och äter inte heller dåligt nu. Det är rörelsen och motionen som varit nyckeln för mig, säger han.