Redan förra hösten gick det gotländska kultbandet in i Sandkviestudion på hamnen i Visby för att påbörja inspelningarna av den nya skiva som ännu inte har något namn.
Tre inspelningstillfällen har det blivit. Och det ska räcka. Tror de.
– Man vet aldrig. Vi får höra hur det låter, det får inte låta för bra. Och inte för dåligt. Det ska låta bra dåligt, som sångaren Pelle Sundberg uttrycker det.
Någonstans mellan tio och tjugo låtar finns nyinspelade. Hur många som hamnar på skivan vet han inte än. En del av dem är redan testade på publik under sommarens ”Övrigt avfall”-turné .
Och kanske grävs det även fram någon gammal hittills outgiven inspelning.
Alla Smaklösa-fans kommer att känna igen sig, det är berättelser om företeelser i det gotländska samhället med musikalisk inspiration från 60- och 70-talen.
– Kanske blir det någon låt om någon tätort, kanske om någon köping på Gotland, som Sundberg kryptiskt uttrycker det.
Något mer konkret avslöjar han sedan att det finns en trudelutt om hur svårt det är att backa med släp och en annan som heter ”Moonboots på Hemse”.
Tanken är att skivan ska komma ut till jul.
Lagom långt före jul, alltså.
– Det lovade vi även en annan gång. Då kom den ut den 23:e och då hade ju alla redan köpt sina julklappar!
Smaklösa har existerat i 43 år, sedan starten under en rolig timme på Norrbackaskolan. Genom åren har bandet fått såväl Gotlands kommuns som Gotlands Tidningars kulturpris. De har också valts till hedersledamöter av Gotlands nation i Uppsala.
Bandets motto är ”det är fegt att repa” och repar man någon gång är det kanhända i lacken på en Amazon.
På sin hemsida skriver de att deras musik är så smal att bara riktiga kännare fattar hur bra den är. ”Som jazz egentligen – fast bra”.
Efter alla år, Pelle, är det fortfarande lika kul?
– Jo, det är det. Fast annorlunda. Förr spelade vi på kvällsställen, pubar och sånt. Nu är det mer familjebetonat. Men det är kul, det också.
Gitarristen har i ett inlägg på sociala medier låtit framskymta att detta är Smaklösas sista (?) skiva. Det där frågetecknet är inte oväsentligt, visar det sig.
– Det får vi se. När vi gjorde vår första EP, 1982 tror jag, var det en avskedsskiva. Men då tog det fart så det inte gick att sluta.
– Säger vi att det här är den sista får vi kanske ett nytt uppsving, skrockar Pelle Sundberg.