År 2011 befann sig både Kerstin Jakobsson och Jonas Enderberg på en bygdegårdsfest i När. Kerstin hade precis kommit ur ett långt förhållande och kände sig ”färdig med karlar”.
– Nu vill jag vara själv, sa hon till en vän när de stod vid baren.
Jonas, som stod alldeles bredvid, överhörde Kerstins kommentar och ryckte in.
– Det är väl väldigt onödigt att du ska vara alldeles ensam om jag också är det, sa han.
Sedan den kvällen var de ett par. Mellan Kerstin och Jonas har det aldrig varit tyst, det var som att de alltid hade varit tillsammans.
– Vi hade jävligt roligt ihop, käften går som en lammrumpa på oss båda två, skrattar Jonas.
Efter någon månads dejtande gjorde de förhållandet offentligt på Facebook.
– Då visste vi att det här kommer bli snack på byn, säger Kerstin.
I dag är det 13 år sedan När-Lau dansförenings fest. Jonas och Kerstin bor i ett vitt hus med blåa knutar och trästaket inte långt därifrån. När man svänger in på tomten hörs hundarna Mozart och Tikka skälla från en inhägnad längre in. I köket har Kerstin kokat kaffe. Jonas sitter vid köksbordet med katten Lennart i knät.
– Han rivs om han inte får uppmärksamhet. Sen vi skaffade valp har han känt sig lite bortglömd.
Mellan honom och Kerstin är det 16 år, en åldersskillnad som personer i deras närhet till en början reagerade starkt på. Under de första åren tillsammans fick paret ta emot mycket gliringar från omgivningen. Kerstin kände sig särskilt utsatt. Det tror hon beror på att det är ovanligare att kvinnan är den äldre i en relation.
– Vår åldersskillnad var åt ”fel” håll i folks ögon, jag fick mycket kommentarer om att jag var ute efter ”lammkött”, säger hon.
Folk frågade varför hon inte kunde hitta en karl i sin egen ålder. Dessutom blev hon kallad egoistisk och elak som var ihop med någon så mycket yngre.
Kerstin som redan hade tre vuxna barn, kritiserades för att hon skulle ta ifrån Jonas möjligheten att bli pappa. Men för Kerstin och Jonas själva är det en fråga som aldrig skapat konflikter. I dag umgås de flitigt med Kerstins barn, varav två bor på Gotland. De senaste åren har de även fått barnbarn.
– Vi brukar säga att farfar bor i Stockholm men ”faffen” bor i När, berättar Kerstin och visar stolt upp en mobilbild på barnbarnet Edvin när han sitter i Jonas knä.
Det finns många par som inte har barn, poängterar de. Vissa kan inte trots att de är jämngamla, och vissa vill inte.
– Vi är helt enkelt inte ett sånt par som har barn, men anledningen till det är inte relevant, säger Jonas.
Mindre än ett år efter att Kerstin och Jonas träffades flyttade de ihop. I dag delas bostaden även med katterna Lennart och Siv, hunden Mozart och valpen Tikka. Utöver att bo tillsammans är de dessutom, mellan mars och juli varje år, kollegor. Då arbetar de i Jonas handelsträdgård.
– Kerstin och jag har alltid haft en humor mellan oss, vi har jätteroligt på jobbet.
Resten av året arbetar Kerstin inom barnomsorgen och Jonas med sitt byggföretag. Sedan ett par år tillbaka tycker de att fördomarna och reaktionerna kring deras relation avtagit. Kanske är det en kombination av att samhället utvecklats och att folk har vant sig.
Till andra i samma situation är deras bästa tips att strunta i vad andra säger, leva i nuet – och gå på bygdegårdsfest om möjlighet ges.
– Det finns väl ingen bättre känsla än att vara kär i någon, säger Jonas och pussar Kerstin på pannan.