Hälsobegreppet har kidnappats av skeva ideal, tycker Jessica Bäckström. "Det handlar alldeles för mycket om utseende, vikt och storlek istället för hälsa på riktigt".
Den för Närsholmen karaktäristiska röda och vita fyren tornar upp mot en klarblå himmel, och på marken har havet av blåeld precis brett ut sig. En liten bit bort från fyren, längs havet, gifte sig Jessica Bäckström med sin man för fem år sedan. Strax efter bestämde de sig för att flytta till Gotland.
– Livet är för kort för att bo på en plats där man inte vill vara. Och då var livet i mångt och mycket en lång väntan och längtan till Gotland, säger hon.
Sagt och gjort. Nu bor paret med deras två barn i Burs, och Jessica Bäckström har startat företaget "Den personligare tränaren". Hon är utbildad inom idrottsvetenskap och är personlig tränare.
– Jag är i grunden baskettjej och har alltid haft ett stort engagemang för hälsa och träning. Jag har helt enkelt tagit min stora passion och gjort det till mitt yrke.
Hon berättar att hennes egen väg mot en hållbar hälsa inte var självklar, och ganska lång.
– Jag hade länge ett osunt förhållningssätt till min kropp, till träning och till mat. Jag värderade mig utifrån vilken form jag befann mig i och var ett ständigt pågående kroppsprojekt.
Vändpunkten kom, på ett onödigt dramatiskt vis, för tio år sedan när Jessica Bäckström var med om en olycka där hon skadade sin rygg.
– Jag blev förlamade från midjan och nedåt, jag kunde inte känna mina ben, berättar hon.
Timmarna i väntan på operation beskriver hon som de längsta i hennes liv.
– Då slog det mig med full kraft att här har jag haft en kropp som tagit mig runt på en massa äventyr, jag har idrottat och kunnat göra precis allt jag velat, och det enda jag ägnat mig åt är att ständigt försöka bekämpa den. Jag insåg att jag hade värderat min kropp utifrån hur den såg ut istället för vad den gjorde.
För tio år sedan råkade Jessica ut för en olycka som gjorde henne tillfälligt förlamad från midjan och nedåt. Händelsen omformade hennes syn på sin kropp.
Läkarna var inte säkra på hur utfallet skulle bli, men det gick bra. Jessica Bäckström har i dag bara en känselnedsättning i högerfoten kvar.
– För mig är det en ständig påminnelse om allt jag inte trodde att jag skulle kunna göra, som jag faktiskt kan. Det är en otroligt viktig utgångspunkt, att vi ser kroppen som det fantastiska verktyg som den är. För väldigt många, både kvinnor och män, är inte särskilt snälla mot sig själva och har inte ett okomplicerat förhållningssätt till sin kropp.
Jessica Bäckström arbetar primärt med att förbättra hälsan hos arbetsgrupper, men med fokus på varje individ.
– Vi alla har olika behov och förutsättningar och jag vill förflytta individen mot en bättre upplevd hälsa, och det involverar bland annat hur individen ser på sig själv. Grunden i allt jag gör är att skapa mer resurser för personen att kunna hantera sin livssituation, vad den än innebär.
På 80-talet när Jessica Bäckström växte upp var bantning en stor trend. I dag pratas det inte lika mycket om viktminskning eller bantning men det är fortfarande lika vanligt förekommande, anser hon.
– Det är istället förklätt i någon slags hälsoism, med olika inriktningar på kost och träning där målet ändå är viktminskning. Jag tycker att begreppet hälsa har kidnappats av skeva ideal. Det handlar alldeles för mycket om utseende, vikt och storlek istället för hälsa på riktigt. Jag tycker också att min egen bransch är problematisk, många skulle kunna ta ett större ansvar.
Jessica Bäckström.
Jessica Bäckström tror att de allra flesta vet att vi behöver träning och motion för att må bra, men att det ändå kan vara svårt att lyckas ändra sina vanor.
– Vi behöver kapa trösklar för att träningen ska bli av, sedan kan det handla om två kvartar i veckan eller två timmar i veckan. Det är också viktigt i början att gå på de lägst hängande frukterna, att göra det som ligger närmast till hand, säger hon.
Vad är lågt hängande frukt vad gäller fysisk aktivitet?
– Att hitta mer rörelse i vardagen. Vi sitter stilla otroligt mycket, vilket i sig är en kraftfull riskfaktor och har i forskning likställts med rökning. Att bryta stillasittandet en gång i halvtimmen, genom att hämta ett glas vatten eller gå till skrivaren, är enkelt och ger stora hälsofördelar.
Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar vuxna att vara fysiskt aktiva på måttlig intensitet, tänk rask promenad, i minst 150 minuter per vecka.
– Man behöver inte sätta sig på en spinningcykel eller ge sig ut och springa om man inte älskar det. Men våra kroppar är gjorda för att röra på sig och gör vi inte det mår kroppen inte så bra. Det spelar ingen roll vad du gör, bara du gör något. Gå runt huset, ta trappan eller promenera på lunchen. Det ger effekt redan vid första steget.
Att göra det som är lustfyllt är a och o, menar hon.
– Många tror att man ska plåga sig genom att börja springa trots att man inte tycker det är kul, det ska man inte. Hoppa, dansa, gå eller jobba i vattenbrynet, bara du gör något. Kroppen bryr sig inte om vad.
Framför havet på Närsholmen gifte sig Jessica med sin man för fem år sedan. Nu är det hennes favoritplats.
Sommaren är här och för många väntar semestertider. Att hålla i motionsvanor kan vara en utmaning, men Jessica Bäckström anser att det räcker att hålla fast vid att "all rörelse räknas" även här.
– Det behöver inte vara krångligt. Samla kompisarna och spela kubb, cykla när du ska transportera dig, plaska i vattnet och satsa framför allt på återhämtning.
Vad gäller återhämtning är ett av Jessicas bästa hälsotips förundran, vilket det sker mycket forskning kring.
– Förundran är sådant som får oss att stanna upp och tar andan ur oss, som att titta på en solnedgång. Det handlar om att bryta standardläget vi är i, när vi är stressade och allt bara snurrar på, som mindfulness men utan ansträngning. Forskning visar att förundran exempelvis sänker inflammationsgraden i kroppen, gör oss mindre själviska och att vi tenderar att fatta fler hållbara beslut.
När det gäller kosten är Jessica Bäckströms medskick: Glöm dieter, fastor och förbud och tänk klassiska tallriksmodellen.
– Den är varken ny eller trendig men jag älskar den. De allra flesta känner till tallriksmodellen och den är baserad på forskning och vetenskap. Jag tror inte på olika förbud, ät så enkelt och naturligt som möjligt och försök få i dig mycket grönsaker.
Men både när det gäller kost och träning, och hälsa i stort, är det en klassfråga, säger Jessica Bäckström. Folkhälsodata på befolkningsnivå visar skillnader i mående både utifrån kön, utbildningsnivå och ur ett socioekonomiskt perspektiv.
– Det finns också mycket som tyder på att ojämlikheten har ökat under pandemin. Det är verkligen bekymmersamt och en svår nöt att knäcka, och det krävs jobb på flera nivåer i samhället.
Hur tillgängliggör vi hälsa för alla?
– Utöver folkhälsoarbetet på samhällsnivå tycker jag att arbetsgivare har en jättemöjlighet att vara med och bidra. Att investera i sina medarbetare, så att alla får ta del av det, är en win-win för alla. Medarbetare är arbetsplatsens resurs och att stärka hälsan för dem är också att stärka sina resurser. En välmående personal blir effektiv, skapar ett trivsamt klimat och därmed en attraktiv arbetsplats.
För fem år sedan beslutade Jessica och hennes man att lämna Stockholm för Burs på Gotland, ett beslut de inte ångrar.
Jessica Bäckström brinner även för att synliggöra skillnaden mellan män och kvinnor, och den påverkan det har på vår hälsa.
– Majoriteten av all medicinsk forskning som görs, görs på män. Samma sak inom tränings- och nutritionsforskningen. Studier på olika dieter och träningstrender görs på män, och marknadsförs sedan primärt till kvinnor. Det är ett jätteproblem, för vi har olika förutsättningar. Med kvinnor bör vi ta hänsyn till både menstruationscykeln och klimakteriet som gör oss mer komplexa hormonellt jämfört med män.
Förutom hormonell hälsa, kost och motion finns det stora vinster med att jobba på relationen till sig själv.
– Vi lever i ett samhälle som objektifierar kroppar, vilket leder till att vi tittar på oss själva med samma ögon. Om vi i stället övar på att se på oss själva med snällare ögon och på att se kroppen som ett verktyg får vi i förlängningen en sundare kroppsuppfattning.
Genom en enkel övning går det att flytta fokus från hur kroppen ser ut, till dess funktion.
– Jag brukar avsluta varje dag med att gå igenom med mina barn vad kroppen har kunnat utföra. Vi kanske har klättrat, simmat, kramat någon eller förflyttat oss på något sätt. Det är enastående vad vi kan göra med vår kropp men vi missar ofta det.