Simon Larsson och Pernilla Olofsson tvekade lite när de fick frågan om de ville ta över Simons föräldrars mjölkgård för några år sedan. Pernilla jobbade inom omsorgen och var rädd för kor. Simon hade visserligen ”pysslat med djur” i hela sitt liv, men jobbade som anställd på en annan gård och tyckte det var ganska bekvämt.
Men så föreslog Simons pappa, Bertil Larsson, att de kunde arrendera gården till en början och det nappade Simon och Pernilla på. Så i januari 2016 blev Simon och Pernilla mjölkbönder på heltid. Gården som var under avveckling hyste då endast 17 kor. I dag har antalet vuxit till 50 trots att ladugården bara rymmer 36 kor. Simons lösning har varit att köpa in båghallar och låta djuren gå ute året runt.
– Det är en del som säger att du är tokig, skrattar Pernilla.
– Jag tror att vi är ensamma om det på Gotland, men det funkar och har varit ett lyckat koncept. Nu är det fler och fler som hör av sig och är nyfikna på hur det fungerar, säger Simon.
Vad är fördelarna, förutom att ni slipper bygga om ladugården för att få plats med fler djur?
– Det började med att vi märkte en stor skillnad på kornas hälsa ju längre tid på året de fick gå ute. Klövarna blev bättre och bättre. De kom i bättre form av att kunna röra på sig och har aldrig några problem med magarna, säger han.
Är korasen Hollstein som ni har särskilt tålig för att klara utomhusvistelse året runt?
– Nej, men vi låter bli att klippa dem så de får ganska tjock päls.
Idag har gården elva båghallar som kan flyttas och placeras ut på lämpliga platser. Varje båghall rymmer fem kor och här har djuren fri tillgång på ensilage och hö. Trots kornas frikostiga uteliv så måste de in i ladugården två gånger om dagen för mjölkning. Enligt Simon och Pernilla kan man nästan ställa en klocka efter korna. När det börjar bli dags på morgonen eller kvällen samlas de oftast utanför och väntar.
Visst avlastar det en del att korna går ute, men har man en gård att sköta och tre barn med intressen som bowling, pilbågsskytte och ridning, blir det i alla fall inte mycket fritid.
– Fritid, vad är det för något? Nej, det är en väldigt stor brist på avbytare, säger Simon.
– Ofta får man hitta på saker var för sig. Jag var på en konsert i somras. Vi kunde inte åka båda två för en av oss måste sköta mjölkningen, berättar Pernilla och fortsätter:
– Någon gång har jag väl tänkt att; nu skiter jag i det här och skaffar mig ett vanligt jobb igen, men så kommer en ny dag och det är roligt igen. Det är ju också en frihet att leva så här.
Det finns ingen brist på idéer om framtiden. Nästa mål är att skaffa en mjölkrobot. Sedan ska man löpa linan ut och på riktigt genomföra generationsskiftet och köpa gården.
– Ett annat mål är att bli helt självförsörjande på grovfoder och spannmål, säger Simon och tar ner en liten lapp från kylskåpet för att visa en egen ”häxblandning” av åtta olika fröer som han ska testa.
På lappen står det: engelskt rajgräs, timotej, rörsvingel, svartkämpe, kärringtand, gul sötväppling, fodercikoria och blodklöver.
– Jag googlar mycket. Google är min kvällslektyr. Oftast kanske man använder max fem fröer i en blandning, men varför inte testa åtta? Det är det som är roligt med att vara egen – att man kan få utlopp för fantasin och får testa nya saker, säger Simon.