Gässen kacklar och marscherar fram och tillbaka över gårdsplanen, när Per och Kickan Karlsson fikar i solen med en besökande turist från München. Solen inte bara värmer utan ger också hela gården sin el. Dit ska vi återkomma, men först sedan Hälsingetösen Kickan fått berätta hur just värmen på gården fick hennes hjärta att smälta nästan omgående när hon kom dit.
– Per behövde lite hjälp med purjolöksplanteringen säger hon och berättar att året var 1986 och att hon två år tidigare hade kommit med färjan till Visby för att gå lantbruksutbildning på Lövsta.
Under sina första 15 år på gården odlade och packade Per och Kickan potatis i stor skala. Några år in på 2000-talet stod de inför nödvändiga och stora investeringar.
– Jag mådde lite dåligt och funderade på hur vi skulle göra. Så vi sålde alla maskiner, över hela Skandinavien, säger han och berättar att framtiden istället blev resultatet av intresset för folk, amerikanska bilar och Kickans djurintresse.
På bara drygt ett år hade gården ställts om, till en ny inriktning mot besöksnäringen under namnet Gangvide Farm.
Vid den tiden pekades lantbruket ut av konsulter och andra som framtidens besöksmål. Satsningar som ”Bo på lantgård” och bondestugor växte fram. I När fick Gangvide draghjälp av satsningen på en ny stor kulturscen i socknen.
– Jag var projektledare för uppbyggandet av Närsaker, säger Kickan Karlsson medan Per berättar att de byggde scen på dagarna och stugor hemma på gården resten av dygnet.
Det var också hans intresse för teknik och smarta nya lösningar på gamla problem som tog dem in i klimatomställningen, via olika energisatsningar. Kickan drar på smilbanden när hon påminner sig hur Per fick nobben när han hade tänkt starta hembränning på gårdens förvuxna rödbetor, som hade hög sockerhalt.
– Jag hade tänkt tillverka etanol att köra bilarna på, säger han.
Sedan åtta år tillbaka drivs istället bilarna på gården av el.
– Vi har tre barn och vår yngsta dotter Alice som är 27 år har aldrig tankat en bensinbil, säger Kickan Karlsson, medan Per berättar att det var på en mässa i München 2009 som han fick kontakter som ledde till bygget av den första solpanelsatsningen på taket till ladugården:
– En 40-kilowattsanläggning var klar i november 2011. Då var den femte eller om det var sjunde största i Sverige och det blev väldigt uppmärksammat.
Geab kom med på tåget och i dag har nära hälften av öns lantbrukare följt efter och blivit leverantörer av överskottet ut på nätet.
För att öka kunskapen arrangeras sedan 2012 mässan Energiexpo, dock med undantag i år och under pandemin.
Nya kunskaper kring vätgas gav Per idéer hur man skulle kunna ställa om till klimatsmart energiframställan, långt innan Gotlandsbolagets satsning på Hydrocat och vätgasdrift av färjorna.
– Vi var för tidigt ute, och det har varit svårt att få förståelse för hur man kan tänka småskaligt, säger han och berättar hur Jordbruksverket avslog stöd till en containerlösning med bränsleceller och elektrolyssystem.
Med hjälp av sol- och vindkraft ville han framställa vätgas, för att kunna lagra den energin.
Flera gånger har nya ansökningar skickats in, och så sent som i onsdags förra veckan avslagits av Energimyndigheten.
– Alla man frågar säger att all energi som är fossilfri kommer att behövas i framtiden. Gotland skulle kunna bli självförsörjande med ström, med befintliga kablar till fastlandet, säger Kickan Karlsson och har svårt att hålla tillbaka sin besvikelse över myndigheternas ointresse.
Per och Kickan Karlsson vägrar ge upp. De fortsätter jobba för en modell med tre pilotanläggningar på ön, för att på sikt ha 300 containrar som inte bara gör Gotland självförsörjande utan också oberoende av en tredje elkabel.
– Se på Ukraina, Ygne skulle de slå ut direkt, säger Per om sårbarheten och menar att Gotland skulle stå inför en omedelbar katastrof om någon lyckades slå ut elförsörjningen från fastlandet.
Flera riskkapitalister både från Sverige och utlandet har visat intresse, för vätgastillverkning av sol- och vindkraft, med rent vatten som enda utsläpp.
– Vi vill egentligen bygga något vi vet funkar innan vi släpper in dem, men nu får vi nog tänka om, säger han.