Anpassning, hot och möjligheter
Vi samlade fyra personer med anknytning till jordbruket och diskuterade framtid, möjligheter och hot.
Vad kan man säga om den
utveckling som har skett inom jordbruket de senaste tio åren?
Per: För tio år sedan gick vi med i EU och då blev det en stark förändring och en anpassning som har hållit på hela tiden och som medför att jordbruken blir större och större. Och färre. Det berör också slakterier och mejerier.
Gunvor: Det som styr oss väldigt mycket, det är hur marknadskrafterna fungerar och det accelererar ju bara mer och mer. Där hänger vi kanske inte med alltid i jordbruket och förstår alla de här förändringarna, för det går väldigt fort.
Peter: EU-inträdet och öppnare gränser med en ökad globalisering har påskyndat den här utvecklingen. Handeln rör sig betydligt mer över gränserna än den gjort tidigare. Sen påverkar också den politiska arenan. Vi är medlemmar i EU, men har ändå inte riktigt fullt ut accepterat det i Sverige. Jag hoppas att man ska göra det nu framöver och att man på ett tydligare sätt deltar i EU-samarbetet.
Björn: Samtidigt som den här storleksrationaliseringen har fortsatt så har det blivit en diversifiering där enskilda bönder och producenter satsar på egen nisch. Det är köttbodar och profilering av produkter, sådant som kanske inte de ekonomiska föreningarna har orkat med och gjort. Det har varit större utveckling inom det områden på andra håll där det finns en storstad i närheten, men i viss omfattning har det skett här också. Men här har vi en annan del som vi har börjat ta tag i. Det är turismen. Där finns det utvecklingsmöjligheter för dem som kanske inte är beredda att satsa så mycket i den ordinarie produktionen.
Per: En annan förändring som har varit uppenbar de senaste fem, åtta åren är att man fått en helt annan inställning till samverkan på olika sätt. Man inser exempelvis att var och en inte kan äga de stora maskiner som behövs idag. Förr var det lite så att varje bonde ville ha sin egen harv och sin egen såmaskin. Nu samarbetar man på ett helt annat sätt och ser fördelar i det.
Är det bra eller dåligt med större gårdar och mer nischade produktioner?
Peter: Det är väl en öppenhet och en vakenhet för de förändringar som sker. Sen finns det naturligtvis alltid möjligheter och hot i förändringsprocesser. Jag tycker att vi på Gotland har varit väldigt duktiga på att se framåt, ha framtidstro och jobba aktivt för att ta tag i möjligheterna. Sen får man bearbeta hoten. Men det viktiga är den kreativitet och den framtidsanda som har präglat gotländskt lantbruk, trots att vi då kanske har sådana saker som färjetrafiken att tänka på. Vi bor på en ö som gör att vi är lite mer utsatta än andra områden.
Per: Någonting som inte för utvecklingen framåt är att bli sur över det som sker. Man är tvungen att se till den utveckling som är och försöka anpassa sig till den.
Gunvor: Det kan också bero på bristande kunskap. Jag kan tycka att man inte hänger med ibland, att det går lite för fort. Man förstår inte riktigt marknadens spelregler och då tycker man att det är till ondo alltihop fast det egentligen inte är det.
Björn: Vi hade en brytpunkt för ungefär fem år sedan. Tidigare var det många som gnällde och såg bakåt och ondgjorde sig över utvecklingen. Idag så ser huvuddelen möjligheterna och pratar om hur man ska komma förbi hindren snarare än att reta upp sig.
Gunvor: Men där kan jag uppleva att det nästan är två läger, de som förstår och som går framåt och de som ännu sitter kvar. Hur vi ska lyckas få med dem som sitter kvar vet jag inte men det gäller att lyfta fram orsakerna till förändringen och vilka fördelarna är.
Peter: Sen krävs det ett samlat grepp kring de stora frågorna och att man som ett egen företagare har ett ansvar i det stora också.
Man talar om olika hot för lantbruket. Ett är att ungdomar inte vill ta över. Är det en korrekt bild av verkligheten?
Gunvor: Jag tycker att man har sett en förändring de sista åren. För några år sedan när man pratade med ungdomarna lät det "nej, fy fasen, bli bonde". Idag har man en annan attityd. De ser inte de här strukturnationaliseringarna som något negativt utan de tycker det är helt okej.
Per: Jag tror det kan vara en riktig beskrivning att den yngre generationen inom lantbruket ser kanske tydligare att det inte finns möjlighet att driva vidare en viss gård på det sätt som görs och så försöker man att komplettera verksamheten.
Peter: Det som krävs är att bilden av vilka möjligheter som finns med lantbruksutbildningen sprids. Det är väl tyvärr så att många fortfarande förknippar Lövsta med att "då ska man bli bonde". Men det är ju inte bara så utan det finns en mängd av "gröna" arbeten där det kan handla om allt ifrån att jobba med traditionell produktion, inom kommuner, myndigheter, veterinär, skog eller trädgård. Det finns en otrolig bredd.
Björn: Jo, men sen tror jag att det här med populariteten på lantbruksutbildning, det speglar ju även populariteten i näringen direkt. Har näringen framtidstro så speglar det av sig på utbildningen också. Finns det ingen framtidstro i näringen så är det ingen som söker utbildningen, även om den är jättebra.
Peter: Sen är det väl så att det kanske inte alltid är ens egna barn som är de som är mest intresserade eller mest lämpade att ta över gården. Det kan ju vara ett önskemål att man vill föra det vidare. Samtidigt tror jag att man måste vara öppen för förändringar framöver och det kanske måste till nya ägandeformer, eller driftsformer, som gör det lättare för andra att komma in i lantbruket.
Anser ni att Gotlands kommun gör tillräckligt mycket för jordbruket på Gotland, rent politiskt?
Björn: När man ser tillbaka så upplever man väl att det skulle kunna ha gjorts mer. Det är min förhoppning nu efter valet att det blir bättre rent politiskt och kommunalt. Även att det ska bli lättare att vara småföretagare över huvud taget och att kunna anställa folk.
Gunvor: Ett typexempel är ju färjetrafiken som jag tycker har dragits i långbänk i alla år. Vi är otroligt beroende av att det fungerar. Där tycker jag att man har sett lite för mycket till turismen och inte lika mycket till jordbruket som ändå sysselsätter betydligt fler folk. Ett exempel är att slakteriet fick slåss för tio minuter senareläggning av färjorna bara för att de skulle kunna hålla en viss produktion om dagen. Då har man inte riktigt förstått hur viktigt det är att färjetrafiken fungerar på Gotland. Ö-problemet måste vi ta tag i.
Peter: Ett annat politikområde är regler och byråkrati. Där har vi också en förhoppning om att det ska bli förenklingar.
Är det något som jordbrukare upplever, att det är för krångligt och för mycket regler?
Gunvor: Där är ju Sverige världsbäst. Jag tror inte att det enbart är inom jordbruket som det ständigt kommer nya regler.
Per: Många upplever nog det som en väldigt jobbig hantering, just allting som måste utföras till rätt datum och allting som inte får göras till det och det datumet. Samtidigt är det i den verkligheten vi lever så man kan ju ha det svårt att klara sig utan den biten också.
Björn: Vill man anställa någon skulle man ju kunna få en klapp på axeln för att man ordnar sysselsättning. Men oftast så upplever man det tvärt om, att det ger byråkrati och merarbete. Det tror jag hämmar en hel del, och sådana som har möjligheter att ekonomiskt anställa ser det som betungande att göra det.
Peter: Vi på LRF hoppas att det ska hända betydligt mer nu.
Gunvor: Man tycker att på Gotland borde det vara enklare att komma fram till politikerna. Vi är ändå en så stor del som är beroende av jordbruket på ön. Men när vi inte kommer framåt på Gotland, då kan man ibland tycka att det är tröstlöst. Här måste vi hjälpas åt allihop.
Finns det några områden som viktigare att satsa på inom jordbruket?
Per: Vallproduktionen. Vallen är en gröda som normalt sätt går bra på Gotland och för att man ska kunna utnyttja vallen s
Björn Dahlström, Ordförande föreningen Bondestugan
Så jobbar vi med nyheter