’’Livet är extremt jäkla fantastiskt’’

Han lever med passion, säger han. Men det återkommer vi till senare. Just nu gäller ost och storsatsningar för chefen, pappan och äkta maken Patrik von Corswant, som senare i höst äntligen inviger det nya "bygget" på Stafva Gård i Barlingbo.
Första spadtaget till det stora nya mejeriet på gården togs förra hösten och lagom till Patriks 42:a födelsedag i november ska det stå klart.
- Planeringen av det här mejeriet går längre tillbaka än ett år. För fem år sen byggde vi det lilla mejeriet, som är mycket litet, och redan första året insåg vi att vi behövde större plats för osttillverkningen.
Han säger att det var hans fel att de inte slagit på större direkt med det första bygget.
- Den försiktige Patriks fel, som med en konservativ ådra är trög med förändringar, erkänner han.
Gården köptes in av släkten på 1860-talet. Sedan dess har gården drivits av äldste sonen och Patrik är femte generationen. Det är ett stort arv Patrik von Corswant axlar och ansvarskänslorna tar ibland överhanden över nytänkandet. Det är en vinglig balansgång, enligt Patrik.
- Det som inte utvecklas dör. Omvärlden står inte stilla och jag måste fasa in verksamheten i den tid vi lever i.
Tillbaka till det gulliga
Att Stavfa nu har ett framgångsrikt gårdsmejeri sedan fem år tillbaka är ett bevis på hur saker och ting förändras. Lantbruket går tillbaka till den gulliga, romantiska föreställning som rådde före industrialismens framfart.
- I många år har man sett på mat som något som mättar. Vi äter bröd, kött och mejeriprodukter tills magen surnar.
Men det är just detta du tillverkar?
- Ja, jag inser ju det. Men vi behöver inte äta så mycket av det goda. Det handlar mer om njutning. Det är en matupplevelse jag vill sälja.
Varför är mejeriets små ostar (som storsäljaren Stafva Blå) så dyra?
- Vi har bara sex till sju mjölkkor av totalt 80 som används till osttillverkningen. Och så är det en njutningsprodukt.
Det som inte fick hända...
I dag är verksamheten växande och med gården och mejeriet har han ett tiotal anställda under sig. Att vara chef har en mångfacetterad betydelse för Patrik von Corswant och det är inte alltid roligt. Så sent som i juli inträffade något på gården som bara inte fick hända. Men det hände, och det var Patrik som var ansvarig.
- Min 14-åriga dotters bästa kompis bodde hos oss i somras. En dag ska tjejerna röja gräs med maskin och dottern gör en ofrivillig rörelse åt sidan med maskinen när hon ska trä den över ryggen. I vägen står kompisen som får knivklingan över ena armen och buken. Olyckan resulterar i 30 sydda stygn i armmuskeln och tio i buken.
- Jag kände mig ytterst ansvarig, vilket jag förstås också var. Tyvärr kände jag inte till åldergränsen på detta slags arbete. Jag anmälde olyckan till Arbetsmiljöverket och nu ligger åtalet hos åklagare och antagligen väntar ett bötesbelopp på mellan 200 000 och 400 000 kronor. Med tanke på att flickan kommer att bli helt återställd så jag oerhört glad att det inte var värre. Det klart att det skulle kännas hemskt att få en sådan dom över sig men jag försöker att dra lärdom, resa mig upp och gå vidare.
Senast jag intervjuade Patrik var för två somrar sedan under en pågående Almedalsvecka. Han och Kneippbyns vd Eva Werkelin statuerade ett exempel på etablissemangets utnyttjande av Gotland genom att belägra dammen i Almedalen med en sjunkande båt full av punkterade badbollar och rutten lokalproducerad mat.
- Svenskarna har sitt sätt att protestera och fransmännen sitt. Inför grejen vid Almedalen funderade jag på att ta med ett lass skit och dumpa där nere mitt i smeten. Men i stället körde vi vår lilla halvmesiga protest. Vi ville få allmänhetens sympatier och de flesta tycker inte om skit. Det skulle ha provocerat för mycket helt enkelt.
Det verkar inte vara lätt att vara lantbrukare i dag, har du aldrig velat ge upp, bli något annat?
- Nej så har jag aldrig känt. Jag köpte gården ganska ung som 25-åring och jag har aldrig känt mig understimulerad eller fast här. Att vara lantbrukare betyder många möjligheter till ett varierande jobb med allt från ekonomi till byggnadsvård och djurhållning.
Fanns det en stor press på dig att ta över släktgården?
- Jag har växt upp i en traditionell lantbrukarfamilj, men har aldrig känt någon press faktiskt. Men möjligheten har lagts fram för mig under en lång tid och det var liksom aldrig tanken att någon av mina två yngre bröder skulle ta över, de ville inte.
Hur var det att växa upp med bara bröder i syskonskaran?
- Det har påverkat relationen till tjejer i alla fall. Det vore ju konstigt annars. Själv har jag haft lyckan att få två tjejer av fyra möjliga, dels min yngsta och dels från mitt tidigare äktenskap.
För knappt tio år sedan skildes Patrik och hans förra fru. En tid han beskriver som ett helvete.
Försökte lappa ihop
- Det var "tough shit" men en viktig milstolpe i mitt liv. Det är klart att man kan bli vingklippt, bränd av en separation, men hela familjen har gått stärkt ur det.
- Till en början var jag den som försökte lappa ihop, fixa. Men det gjorde ju bara saken värre. Jag tog hjälp av psykoterapi, familjesamtal och till och med en slags frigörande andning. Först handlade det om att någon annan skulle säga till min fru att vi skulle hålla ihop, men till slut hjälpte detta mig att gå vidare i livet.
För att knyta ihop säcken, hur skulle du betitla en eventuell självbiografi?
- Passion, skulle den nog heta. Det finns nog hos alla en romantisk idé om hur ens liv ska eller skulle ha varit. Jag skulle vilja visa att det inte behöver vara en romans - att livet är extremt jäkla fantastiskt på alla plan!

’’Livet är extremt jäkla fantastiskt’’

För Patrik von Corswant är livet passionerat och fyllt av med- och motgångar. Läs om hur han hittar sin balans i tillvaron, om skilsmässan, sommarens dramatiska arbetsplatsolycka och varför hans ostar är så dyra.