Rindi och de tre entreprenörerna

- Vi räknar på varje kund, förklarar Göran. Och Svante fyller i:
- Om vi så bara ska bygga en grenledning så gör vi en kalkyl - är det lönsamt?
För tolv år sedan hade trion Knudsen, Wahlström och Holmqvist inga jobb, inga uppdrag, inget att falla tillbaka på om deras idé skulle gå i stöpet. Idag är de storägare i ett bolag med 750 miljoner i fasta anläggningstillgångar.
32 mil rör i tretton städer är bolagets egendom. Ett par tusen fastigheter får värmen levererad av Rindi Energi. Fjolåret landade i 177 miljoner kronor i nettoomsättning och 31 miljoner i ren vinst.

Styr företaget från Gråbo
Rindi Energi är ett internationellt bolag, med huvudkontor i Visby. Sånär som på eldningen i en liten pannanläggning i Romakloster sker all verksamhet någon annanstans än på Gotland. Fjärrstyrning är nyckelordet. Internet är medlet. På helt vanliga datorer i det helt vanliga Gråbokontoret kan panneffekten i Filipstad, Vårgårda, Vingåker läsas av i realtid, liksom energiproduktionen i Chojnice, Polen.
- Det är fascinerande att man kan driva ett företag nationellt och internationellt härifrån Gotland. Det skulle ju många fler kunna göra med de kommunikationer som finns idag, säger Svante, och tillägger att detta vore något för kommunen att ta fasta på och marknadsföra utåt.
För mycket fokus läggs idag på att bedriva gotländsk näringsverksamhet enbart på gotländsk mark, är hans bestämda slutsats. Svante ruskar lite försiktigt på huvudet när kommunens näringslivsenhet kommer på tal. Den inrättningen har hittills visat Rindi Energi ett mycket måttligt intresse.
Varför är det så få som jobbar nationellt på Gotland?
- Ja, man tänker inte så stort på Gotland tror jag. Man ser bara Gotlandsmarknaden, säger Svante.
- Öläget gör att man drar sig för att ta sig över pölen. Man vågar inte, fyller Göran i.

Hade problem med banken
Nu krävs det förstås mer än mod för att lyckas i affärer.
Uthållighet till exempel. Och pengar. Den biten har varit jobbig för Per, Göran och Svante.
Om energibranschen är förknippad med stabilitet och konjunkturokänslighet så är den samtidigt väldigt penningkrävande. För pannanläggningar räknas investeringarna i femtio- eller hundratals miljoner kronor.
Göran Holmkvist vittnar om tuffa duster med bankerna:
- De såg ju bara hot och inga möjligheter, även när våra kalkyler visade på jättegod lönsamhet så sa de nej.
- Vi var de första frifräsarna som kom till en bank och ville låna de här pengarna. För dem var det bara de stora bolagen som gällde eller så var det tvunget att någon kommun gick i borgen. Och kommunerna ville inte ge sig i lag med nån de knappt hört talas om, fortsätter Svante.
Det är här fotarbetet kommer in i bilden.
Historien om Rindi Energi handlar väldigt mycket om resor, möten, uppvaktningar och övertalningskampanjer. Om missionerande och om emissionerande.
För att få pengar till att bygga fjärrvärmeanläggningar krävs lån och eget kapital. För att hitta någon anläggning att bygga krävs offerter, konkurrenskraft och kommunala beslut. Bolagets grundare tog båten till fastlandet och missionerade. Gav sig ut på aktieägarjakt, höll möten i gotländska bygdegårdar och övertygade vänner och bekanta att ställa upp och satsa sparpengar i deras affärsidé. De fick jobba som konsulter mitt i alltihop för att klara uppehället, och hann "vara runt på varenda bank" innan genombrottet kom med ett kontrakt i Vara kommun.
Genombrottet sammanhängde med beslutet att dela upp bolaget, i moder- och dotterbolag, och att rata storbankerna för de små. Den lilla banken såg pr-vinster när lokalsamhällets egna entreprenörer fick gräva ner rör i ortens gator, det lilla gotländska företaget vann den lilla kommunens, och provinsbankens, förtroende.
- Faktum är att vi märker vissa fördelar med att komma från Gotland, berättar Göran.
- Folk gillar att höra gotländsk dialekt. Bland alla andra som slåss om uppmärksamheten så kommer de ihåg "de där gotlänningarna".
Per, Svante och Göran fick ihop hundra, mestadels gotländska, aktieägare som satsade mellan tio- och hundratusen kronor var. Det räckte till bankens krav på 3,5 miljoner i eget kapital för att ställa upp med lån för bygget av bolagets första egna fjärrvärmeanläggning, i Vara.
Fjärrvärmeprojekten som följde organiserades i nya dotterbolag, så att balansräkningarna blev mindre hotfulla för utlånare. Men för varje investering krävdes nya friska pengar, och nytt kapital från ägarna.

Stöd från aktieägarna
100 nya miljoner per år har Rindi Energi investerat sedan 1996. Fem nyemmissoner har det blivit. De flesta av de ursprungliga aktieägarna har hängt på och köpt nya andelar.
- Aktieägarna har verkligen ställt upp, säger Svante, men det har varit ett evigt jagande efter kapital.
Med facit i hand kan aktieägarna i och för sig konstatera att de också fått något för det.
Den som varit med från början har sett värdet på sina aktier stiga med 2 000 procent (omräknat med hänsyn till vad dåtidens aktier motsvarar idag i antal).
En Rindiaktie värderas idag till 104 kronor. Svante äger 930 000 av dem, Göran 700 000 och Per och hans fru drygt 528 000.
Bara Per Knudsen och hans familj har tjänat över 50 miljoner kronor hittills, genom Rindi Energi.
- Det har gått fantastiskt bra. Bolaget har gått oerhört mycket bättre än vad vi någonsin hade tänkt oss, konstaterar han.
En framgångsfaktor utöver investeringsvilja har varit förmågan att hålla nere materialkostnader, och därigenom vinna offertstrider. Även där finns en "kompiseffekt" som trion gärna framhåller. Om många av aktieköparna var deras vänner, släktingar och bekanta, så gäller det även leverantörerna.
- Vi måste också tacka alla de leverantörer som ställde upp och levererade material till oss, säger Svante. Det var ju personbaserat där alltså, de trodde på oss och krävde aldrig några säkerheter eller någonting.

Satsade vid rätt tidpunkt
Så var det detta med tajming.
Det går inte att komma ifrån att Per Knudsen, Göran Wahlström och Svante Holmqvist ser ut att ha haft en fantastisk tur genom åren.
De satsade på biobränsle egentligen för att det var billigare än olja. Miljödebatten gjorde marknaden glödhet och miljöprofilen till en jättetillgång. Dessutom spelade ränteutvecklingen bolaget rakt i händerna, och branschen expanderade precis i rätt tempo.
Per: - Det är klart att vi haft tur. Men en bra målvakt har ju tur, så är det.
Svante: - Tajming! Vi visste hur man gjorde och vi såg till att använda våra kunskaper just när kommunerna gick ut och frågade efter dem.
Göran: - Vi hade kunskapen och vi hade suget. Det har varit otroligt mycket jobb, men väldigt kul. Tur man har en förstående familj, för det är inte mycket man varit hemma.
Idag har Per Knudsen pensionerat sig från Rindi Energi. Göran Wahlström gör det nu i maj. Svante Holmqvist sitter kvar i styrelsen, och fortsätter jobba i bolaget ett tag till, som affärsutvecklingschef.

Rindi och de tre entreprenörerna

Tajmingen är viktig. Och kalkylerna. Att alltid räkna pengar och att lägga ner en väldig massa jobb. Det har varit framgångsreceptet för Rindi Energi.

Tajmingen är viktig. Och kalkylerna.
Att alltid räkna pengar och att lägga ner en väldig massa jobb. Det har varit framgångsreceptet för Rindi Energi.