Håkan Wallin utför 12-årsservice på ett av Vestas vindkraftverk på Näsudden.
Det suger till i magen när jag sticker upp huvudet genom luckan och Näsuddens vindkraftspark breder ut sig runt om mig. Från 85 meters höjd ser man milsvida ut över Östersjön, Burgsviken och Sudret. Längst bak på vindkraftverkets tak fyller Håkan Wallin på kylarvätska.
– Tar du de här? säger han och langar tillbaka två tomma dunkar, innan han försiktigt men vant klättrar upp och ställer sig bredbent på navets tak.
Som vindkrafttekniker gäller det att inte vara höjdrädd, för maskinrummets tak är smalt och det finns inga staket att hålla fast vid.
Håkan Wallin har efter 20 år hos Vestas vant sig vid höjden, men har fortfarande respekt för den. Så länge man tar riskerna på allvar och följer säkerhetsrutinerna så kan olyckor undvikas. Håkan har skyddsglasögon, hjälm på huvudet, skor med stålhätta och är iklädd en sele som fästs med två rejäla karbinhakar på taket.
Jag langar vidare dunkarna till Thomas Hövling, teknisk ledare på Vestas och vår guide den här dagen.
– Det här är ett farligt jobb om man inte har rätt utbildning och är fokuserad. Vi är på hög höjd och det finns mycket annat än höjden som det finns risker med. Det är energi, som hydraulik och elektronik som vi jobbar med också, och högt tryck, tunga verktyg och tunga delar. Men vi gör vad vi kan för att undvika att det sker olyckor, lägger mycket tid och energi på det förebyggande, säger han.
Tillsammans har Thomas och Håkan jobbat 34 år i branschen och ingen av dem har varit med om en allvarlig olycka.
Vindkrafttekniker är i dag ett hett yrke om man ser till efterfrågan på arbetskraft. Vindsnurrorna har brett ut sig över landet i snabb takt och flera gigantiska projekt till havs väntar på klartecken för att få börja bygga – inte minst utanför Gotland.
Om jätteprojekten blir verklighet skulle det kunna innebära mer vind i seglen för branschen på ön än vad de upplevt på många år. Efter att just Näsudden etablerades som landets vindkraftstätaste område under 90-talet har det gått allt trögare att få tillstånd för nyetableringar runt om på ön. Örnar, grannar och försvarets intressen har ofta stått i vägen.
– Vi har inte fått bygga några vindkraftverk på länge, säger Andreas Wickman, vice ordförande på Gotlands vindelproducenter.
Trots att den lokala vindkraften står för hälften av öns totala elkonsumtion, finns det just i dag inget skriande behov av ny arbetskraft.
– Det är en viss mängd verk och en viss mängd tekniker. Och gotlänningar är över lag bra på att vara kvar på sina arbetsplatser, säger han.
Thomas Hövling har koll på Vestas vindkraftverk på sina datorskärmar. Om något skulle gå sönder får han larm och förhoppningsvis en indikation på vad som gått snett.
Vår dag som vindkrafttekniker började inte på 85 meters höjd, utan på Vestas kontor i Österby industriområde i Visby. Varje morgon samlas de där för att se vilka planerade underhåll som ska göras och om det är något oförutsett som har hänt.
– Våra vindkraftverk är väl övervakade, det är väldigt sällan vi missar att en turbin står still, säger Thomas.
Han sitter framför en skärm med en sammanställning av bolagets vindkraftverk på ön. Om något är fel larmas han och får en indikation på vad som verkar vara felet. Just nu fungerar alla som de ska.
Han klickar upp ett av dem och ser att den just nu producerar 1 300 kilowatt då vindstyrkan är 8,6 sekundmeter. Det är det vindkraftverket som nu ska få sin 12-årsservice.
På Näsudden samsas jordbruk med elproduktion.
Efter 7,5 mil ner längs kusten kör vi in mellan åkrarna och vindkraftverken på Näsudden. Det är väldigt platt, ont om träd och flera av vindkraftverken står precis där havet möter land. Perfekta förhållanden för att få mycket vind i turbinerna och mycket el ut i elnätet.
Vi närmar oss det 85 meter höga tornet – vitt, smalt och strömlinjeformat. Vindturbinen står för ovanlighetens skull still.
– De går ju vanligtvis 24 timmar om dygnet. Men vid rörelse undviker vi att jobba, säger Thomas innan han tar klivet in genom ståldörren i tornets fot.
Vindkraftverket står still medan servicen utförs.
Därinnanför finns kontrollpaneler, elektronik, en stege till toppen och – som tur är – en minimal hiss. Härnere kan man undersöka felkoder och stoppa och starta turbinen. Det har serviceteknikerna Håkan Wallin och Max Nilsson redan gjort och är nu uppe i maskinrummet och arbetar.
Väl uppe hittar vi först bara Håkan. Men metalliska ljud hörs från rotorbladens nav. Snart syns en ljuskägla innan Max dyker upp ur ett smalt utrymme mellan den stora växellådan och väggen. På huvudet sitter en hjälm och en tänd pannlampa.
– Jag har varit ute och fyllt på smörjpumpen med fett till vinglagren, berättar han.
Max Nilsson kryper fram bakom växeln från området precis innanför rotorbladen och navet. Där har han fyllt på med fett i smörjpumpen så att inte vindlagren går sönder.
Enligt Håkan kan det de gör kännas igen av alla som någon gång ägt en bil.
– Vi håller på med en service. Det gör vi varje år. Man byter filter efter intervall, smörjer och ser över. Det är som en bilservice kan man säga, fast i ett större format.
Vestas har i dag inga luckor i bemanningen. Trots det startar en ny yrkeshögskoleutbildning till vindkrafttekniker på ön i januari 2024. Thomas tycker ändå att det är värt att söka till utbildningen.
– Det finns gott om jobb på fastlandet. Och jag hoppas och tror att det kommer byggas både till havs och på Gotland framöver, säger Thomas.