Röda längan i Valleviken, en av så många platser där utländska medborgare inte var välkomna under närmare 60 år. Först 1998 togs de militära skyddsområdena på norra Gotland bort.
Det säkerhetspolitiska läget runt Östersjön har stramats åt sedan Rysslands invasion av Ukraina och efterföljande Nato-ansökningar.
Gotland har alltid varit militärt viktigt, under såväl krig som kallt krig. Från 1939 till avvecklingen 1998 var norra delen av ön militärt skyddsområde, det som sedan 2010 heter skyddsobjekt.
Stora skyltar upplyste på olika språk att tillträde var förbjudet för "utlänningar", ett inte helt politiskt korrekt språkbruk i dag.
Till en början gick gränsen i höjd med Lärbro, i det sena 60-talet flyttades den till Rute.
Då, 1966, blev också hela Fårösunds samhälle tillgängligt för utländska besökare, liksom Bunge och Bungemuseet. Även till Sudersand på Fårö var det möjligt att ta sig sommartid, så länge besökarna höll sig på huvudvägen.
Bungenäs, Furillen och Asunden var under perioden helt stängda för alla.
Henrik Wallenius, välbekant men nu pensionerad röst i P4 Gotland, råkade illa ut i samband med en sändning från Smöjen på 1980-talet.
Eller nja, inte illa kanske, men ändå. Han är född i Stockholm men finsk medborgare och var som sådan inte välkommen dit.
Så när radion skulle direktsända – det var en stor apparat på den tiden – gjorde han enligt reglerna; sökte dispens hos polisen.
Men svaret dröjde. Och dröjde.…och till slut kom dagen för sändning, vilken Henrik Wallenius genomförde utan myndighets klartecken.
Det var då, det. 1977. Henrik Wallenius var rätt ny på P4 Gotland, senare skulle han i Aftonbladet kallas "en säkerhetsrisk".
– Några dagar senare kom beslutet: Avslag. Det var så dags då. Aftonbladet fick nys om storyn som fick rubriken ”Han är en säkerhetsrisk för Gotland”.
Kände du dig som en sådan?
– Inte alls. Och några konsekvenser blev det aldrig.
Ronnie G. Lundin, författare och debattör, är född, uppvuxen och boende på Fårö. Han minns de där slutna åren:
– Militärpolisen brukade sommartid gå runt bland bilarna i färjekön och kolla om någon i bilen var utlänning. Vi unga brukade svara ”da”, inte alltid helt populärt.
Hans minns också besök av släktingar från USA, de fick tillstånd att besöka Fårö men tilläts inte övernatta där. Istället bodde de ett par nätter på hotellet i Fårösund.
Märkligt, tycker han, då det bara låg ett par hundra meter från KA3-regementet.
När skyddsområdet i sena 90-talet var på väg att tas bort hölls ett möte i Fårö bygdegård. Militären var bekymrad, men Ronnie höjde sin röst:
– Turister är inte farliga, ska ni hitta spioner ska ni söka i era egna led. De blev svarslösa, det här var efter Wennerström och Bergling.
Författaren och debattören Ronnie G. Lundin minns hur han som ung svarade "da" när militärpolisen i färjekön undrade om han var svensk medborgare.
På Facebook-sidan ”Minnen från Gotlands landsbygd” finns en diskussionstråd som behandlar skyddsområdet.
Bland annat påminns där om hur statsminister Olof Palme 1967 anklagades för att ha trotsat en militär avspärrning för att hinna i tid till en färja. Detta står omskrivet i boken ”Palme – ett liv i bilder” från 2016.
I tråden berättas också om personer som tvingats söka dispens för att kunna vara fadder på barndop och hur en finsk flicka på 60-talet hämtats av polis på Sudersands dansbana.
2011 sålde Fortifikationsverket den gamla FRA-stationen på Fårö, tidigare en av Gotlands hemligaste platser.
På Fårö fanns en av Gotlands hemligaste platser. FRA-anläggningen vid Holmudden uppfördes 1968 och 2004 upphörde verksamheten. Tidigare, från 1949, hade signalstationen använts av Gotlands militärdistrikt som kustradiostation
2011 såldes den av Fortifikationsverket till en privatperson för fem miljoner kronor.
Han du berättelser från de stängda åren, hör gärna av dig på adressen nedan.