Varje dag går Lars-Ulle Gadefors ner till havet, för att kolla vattenståndet och se till bodarna. Han trivs med närheten till naturen men när det blir för ensamt på höstarna har han en lägenhet i stan.
Katten Stina och hunden Bob möter kärvänligt besökaren redan ute på den höga stentrappan till mangårdsbyggnaden från 1893. Över Hammars, Norrlandas enda strandgård, vilar ett lugn – men också generationers slit och livsöden.
– Vår släkt har bott här sedan slutet av 1600-talet. Min pappa fick överta den efter sin morbror i och med att de var barnlösa – då var det viktigt att gårdarna gick i arv i släkten, säger Lars-Ulle Gadefors och bläddrar i skalden Gustaf Larssons bok om Norrlanda och dess invånare.
Gustaf var väl bekant både med gården och med Lars-Ulle. I boken finns ägarlängden nedtecknad sedan en Didrik Vilhelmsson gifte in sig med änkan Christina året 1718.
– I dagens läge undrar folk hur det kan bo någon så här långt ifrån allt. Men förr var läget helt annorlunda, säger Lars-Ulle och berättar om släketäkter och hur centralt gården då låg, sjövägen mitt emellan Slite och Katthammarsvik.
Lars-Ulle föddes in i lantbruket, där han växte upp under 1940-talet, och tidigt fick en speciell kärlek till skogen. De plantor han satte som ung är i dag högvuxna träd.
– På en del håll där det växer bra är det timmer. Givetvis känns det som en tillfredsställelse, säger han om känslan när han vandrar i de markerna.
Skogen finansierade den stora ombyggnationen av ladugården, och skog och övriga ägor lämnade Lars-Ulle och hans fru Inger vidare till sonen Anders 2003, när de blev pensionärer.
– Anders var ensamstående, "mambo" eller vad det heter och vi bodde där alla tre, säger Lars-Ulle Gadefors och berättar hur Inger blev sjuk.
Hon somnade in för snart tio år sedan.
– Hon fick cancer, det är en jäkla sjukdom och det har varit tufft, säger han och berättar om tomheten också efter Anders, som gick bort för fyra år sedan.
Varje år tar 1 500 människor, fyra personer om dagen, i Sverige sina liv. Efter Anders dödsannons kom i stället för blommor över 20 000 kronor in till organisationen Suicide Zero.
– Det året var det många och det framgår inte i dödsannonserna. Kanhända gör det att någon ringer och ber om hjälp. Nu reagerar man på psykisk ohälsa på ett helt annat sätt, säger Lars-Ulle och menar att det är bra att psykisk ohälsa har blivit så uppmärksammat.
Maria Koch och Johan Svensson spanade på Hammars i Norrlanda i flera år, då ovetande om att deras plats på jorden faktiskt skulle bli till salu. Nu är de fulla av idéer och ser stora möjligheter med både skog och betesmarker.
Beslutet att sälja gården fanns där underförstått. Lars-Ulle flyttade till ett av två hus han byggt tidigare, strax nedanför gården mot havet. I det andra bor barnen Ingela och Magnus sommartid med sina familjer.
Varje dag måste han gå ner till "sjön", för att kolla vattenståndet och se till bodarna i fiskeläget. Men det finns numera ett alternativ.
– Det är mörkt och ensligt här på hösten, när man inte orkar så mycket är det bättre att vara i stan, säger han och berättar att han har en lägenhet i Visby också, där han gillar att sätta sig på kafé och prata med gamla bekanta som ofta kommer förbi.
Att Hammars inte styckades upp utan fick förbli en levande gård så som den alltid har varit och bebodd året runt var viktigt.
– Ska man spekulera i pengar och få ut mesta möjliga finns det andra alternativ, men det var aldrig aktuellt, säger Lars-Ulle och berättar hur det redan på visningen kändes rätt i hjärtat när paret med barn från fastlandet visade intresse.
Johan Svensson och hans fru Maria Koch, från Blackstad mellan Västervik och Vimmerby, hade spanat in Hammars i flera år.
– Vi hade hört på avvägar att gården skulle komma ut till försäljning, säger Maria och berättar att båda kände samma dragning till platsen.
Sedan 2017 hade de fritidshus i Anga, och sin gård kvar i Småland. Nu blev det snabba ryck.
– Det var i juni 2021 som Maria var på Gotland och ringde. Samma fredag var vi på visning. Lars-Ulle kom upp och släppte in oss i huset, sedan gick vi ner till strandboden. Där blev vi sittande i två och en halv timme, säger Johan och berättar att mäklaren då för länge sedan hade tackat för sig och åkt hem.
Banken gav lånelöfte redan direkt efter helgen, men fler ville ha gården.
– De andra började buda redan när vi gick ute i skogen och tittade. Det blev budgivning och vi var inte högst. Vi är enormt tacksamma över att vi ändå fick möjlighet att köpa, säger Maria Koch.
Maria Koch är utbildad djurskötare och har jobbat med djur på lantbruk i många år. Nu ser hon fram emot att få börja odla, och drömmer om ett nytt stort växthus på gården.
På höstlovet gick flyttlasset och redan känner sig familjen, Johan, Maria och sonen Erik, hemmastadda. Dottern Felicia, 18 år, bor kvar på fastlandet där hon läser restaurang- och livsmedelsprogram på gymnasium.
– Hon kommer hem till påsk och ska jobba på restaurang Rot här i Norrlanda, säger Maria.
Johan har under flera år arbetat på Gotland med mjölkutrustning. Han har ett jobb som verkmästare hos Lantmännen i Visby. Målsättningen är att få igång gårdens 245 hektar, varav 160 är skog, med olika inriktningar. Stort fokus ligger i att fortsätta Lars-Ulle Gadefors arbete med att hålla landskapet öppet med betesdjur.
– Här har vi förutsättningar att göra någonting riktigt bra och vi vill förvalta gården, säger Maria medan Johan berättar om det minisågverk han köpt in, för att förädla de träd han väljer att fälla:
– Det blir inga stora avverkningar. Vi kommer att plocka de träd som vi ser är mogna. Området vid havet är så fint strandområde och där är det inte bara vi som ska tycka att det är fint, säger han och berättar att fiskeläget är ett populärt utflyktsmål för många.
Salen har takmålningar och kakelugn, och fungerar just nu också som sovrum för paret Johan Svensson och Maria Koch. Bordercollien Bob följer allt de gör.
Man kan tycka att Hammars är en avkrok – lång bort från det mesta. Men en granne driver yogastudio och Maria drömmer om ett stort nytt växthus och kanske uthyrning i mindre skala.
– Just nu har vi jättemycket tankar, men vi försöker bara landa. Hammars är en väldigt läkande plats, säger hon och berättar att hon är på väg tillbaka efter en utbrändhet.
Som nya ägare känner sig familjen överväldigande väl mottagna i socknen.
– Det har varit helt otroligt, säger Maria och berättar om grillkväll och en stämningsfull kväll med eld och marschaller vid havet i julas.
Både hon och Johan delar kunskap och intresse för jordbruk. Han växte upp med mormor och morfar i Kristdala söder om Oskarshamn.
– Lars-Ulle är så lik hur min morfar var. Det är jättehärligt att ha Lasse kvar som person och med all sin kunskap. Han är guld värd för oss, säger Johan.
Lars-Ulle Gadefors.
Stora salen är just nu tillfälligt sovrum för Johan och Maria, med stuckatur och renoverade takmålningar. Hästarna betar i sina hagar utanför fönstren och nötkreatur finns bakom lagården, där åkern snart ska sås.
– Det är det här vi har längtat efter hela livet! Nu är vi här och det känns som att vi har kommit till rätt plats, säger Maria.