1992 fick det gotländska bandet Dead Dildos tillfälligt låna instrumenten under ”Punkens dag” på Säveskolan, och i foajén tog killarna tillfället i akt att riva av låten ”Kuken kokar”. Något senare seglade gruppen även upp som listetta på Gotlandstoppen med ”Leg eller skägg?”.
– Det lät inte särskilt härligt och texterna var mycket ekivoka, men vi ringde till Radio Gotland och röstade själva, så mycket att de tröttnade och bad oss lägga av.
Man kan nog påstå, helt och fullt och ytterst trovärdigt, att Tobias Fröbergs musikaliska karriär inte nådde sin topp just där och då.
25 år har gått sedan dess och vi möts i hans nya studio ute på Holmen i Visby hamn. Tobias, som i år fyller 44 år, är på väg att sluta en cirkel. Inte så att han på något sätt har gått i mål, men han har just sålt och flyttat ifrån den vackra gården i Viklau och i stället köpt sitt gamla barndomshem på Fidegatan i Visby. Snart flyttar han in i huset där drömmarna en gång föddes. För det var där han satt under 80-talet med sin övertygelse om att någon gång skapa något stort, att lyckas.
– Det där med att komma tillbaka, tillbaka till det där rummet med alla drömmar, det är en ovanlig resa. Att komma tillbaka hem, till gatan i småstan, hur ofta händer det? Ändå känns det inte konstigt, det känns bara bra och helt naturligt, säger Tobias.
Han förklarar att det är upplevelserna och erfarenheterna som har skapat den känslan, det lugnet. Tiotalet varv runt USA, tiotalet runt Storbritannien och Frankrike, Holland och så vidare. Alla stopp i små byar, spelningar, möten med människor. Alla dessa mil. Tusentals.
– Det är som med kärleken, säger Tobias. Det går inte att gifta sig och skaffa familj och barn om du inte har fått göra allt det där andra först. Jag är hemma nu, rik på en massa erfarenheter, och det gör mig trygg.
År 2006 släppte Tobias Fröberg sitt andra album, ”Somewhere in the city”. I engelska medier fick den lysande recensioner och kallades för en av de bästa singer-songwriter-plattorna som någonsin gjorts.
Hur bra var den, tycker du?
– Hmm, nja. En av anledningarna till att jag inte fortsatte som artist är att jag aldrig har tyckt att jag har varit tillräckligt bra. Det finns vissa låtar som är bra, men inte tillräckligt många. På så sätt är musikbranschen rättvis. Alltså, bra musik är som vatten, det rinner igenom, säger Tobias och fortsätter:
– Jag har gjort bra musik, men mitt självförtroende var aldrig tillräckligt starkt för att vara artist. Jag trivs bäst med det jag gör nu, att producera andra.
Kände du en rädsla när du gick upp på scenen?
– Nej, mer ”ursäkta att jag stör”, och det ska man inte känna när man är artist. Det handlar bara om tro på det man gör, inte om hur bra man är rent tekniskt. Det har jag lärt mig, och på så sätt har jag blivit en bra producent. Kanske framför allt åt stora artister som vill göra något nytt, hitta en annan väg. Där ligger mitt självförtroende, säger han.
Tobias Fröberg ligger bakom Jill Johnsons jättehit ”Open your heart”, en tolkning av Tommy Nilssons klassiker ”Öppna din dörr” och som föddes under ”Så mycket bättre”. I skrivande stund ligger den etta på Svensktoppen för 14:e veckan i rad. Helt överlägset.
Tobias hade aldrig träffat Jill Johnson när uppdraget kom från skivbolaget.
– Jag träffade Jill i Stockholm och det började med ett långt samtal där hon öppnade sig totalt och berättade om sin situation i livet. Jag fick välja låt och plockade givetvis ”Öppna din dörr” med Tommy Nilsson. När jag kom hem till Viklau pratade vi mer via skype. En timme senare ringde jag upp igen och då hade jag alla verser klara. Alla är specialskrivna för henne, betonar Tobias.
Förstod du att det skulle bli en jättehit?
– Jag visste att det var det skivbolaget beställde av mig och för Jill blev den klockren. Hon gör den fantastiskt bra och den går igenom därför att den är på riktigt, säger Tobias.
Samarbetet, att hitta kemin, var nyckeln.
– Varje samarbete måste börja med att man öppnar sig helt för varandra. Precis som vilken relation som helst så handlar det om kommunikation. När den tryter så tryter förhållandet. Det gäller kärlek, jobb, allt.
I studion i hamnmagasinet är det trångt. Det är långt ifrån lika många kvadrat som det var i studion på gården i Viklau, men det är främst antalet musikinstrument, mixerbord, mickar och gamla möbler som ställer till det. Tobias Fröberg älskar nämligen att köpa gamla saker, och instrument har han samlat på sig mängder genom åren.
Som den alldeles för dyra gitarren han ansökte om ett banklån för i slutet av 1990-talet.
– Jag fick lån för att renovera mitt kök. Det var bara det att jag inte hade något kök i den lilla ettan jag bodde i då, berättar han.
Den 30 juli 2007 avled Ingmar Bergman på sitt älskade Fårö, 89 år gammal.
Den världsberömde regissören var inte känd för att vara frikostig med närgångna intervjuer, men till Fåröborna hade han en kärleksfull relation. Sannolikt var det just denna relation, som bara några år före Bergmans död, bidrog till att Tobias Fröberg framgångsrikt lyckades boka en intervju.
Som det senare skulle visa sig, en av de allra sista.
– Jag fick uppdraget av Majvor Östergren och Fårö Hembygdsförening som tyckte att jag passade bra för att göra intervjun. Delvis för att min farfar och Ingmar Bergman var grannar. Min farmor satt barnvakt åt Linn Ullman bland annat. När min släkt sålde huset i Hammars 1980 så köpte Bergman det och rustade upp det. Ingen i vår familj hade råd att köpa det själv just då. Så det fanns en koppling, berättar Tobias och fortsätter:
– Första gången jag ringde till Bergman så pratade vi mycket om det, för att värma upp. Då sa Bergman bland annat att (och här härmar Tobias Ingmar Bergman): ”Öh, det spökar ju där. Och jäääääävligt trevliga spöken!” Erik, som min farfar hette, byggde och dog i huset, så det kan bara ha varit han som spökade för Bergman, säger Tobias.
Hur gick det med intervjun?
– Jo, det gick bra. Sista gången vi pratade var faktiskt under hans absolut sista arbetsdag på Dramaten. Jag minns att jag var ganska nervös då, och det brukar jag inte vara. Men han var jättetrevlig. Intervjun finns i en bok på Bergmancentret på Fårö om någon vill läsa den, berättar Tobias.
Mellan 2004 och 2010 skrev Tobias Fröberg låtar och gav ut fyra egna plattor.
Och turnerade i stort sett konstant. Turnébussen, som hans engelska managers hade skaffat fram, hade tidigare tillhört countrylegendaren Willie Nelson.
Bara det hur stort som helst, men som extra krydda var chauffören en gräsrökande man som kunde köra 20 timmar i sträck utan problem.
– Han var stenhård. Han var gift med sitt jobb. Han köpte den där gamla bussen och ställde den på baksidan av sitt hus, så han kunde gå och sätta sig i den och röka gräs. Så den körde vi runt med två eller tre vändor. Bussen var från 80-talet, från Highwayman-tiden. Det var gammal lyx kan man säga, berättar Tobias och fortsätter:
– Turnélivet är fantastiskt när man är singel och för mig var det livet bra just då. Mamma och pappa var hemma och var friska, jag hade inget förhållande och inga barn. Jag behövde inte ha dåligt samvete för att jag var i väg. Visst drack vi väldigt mycket, ibland till och med för att man skulle hålla sig vaken. Det är 97 procents väntan och tre procents jobb, man gör ju fan ingenting. Turnélivet är verkligen en ickevardag.
Kommer du att släppa en egen skiva igen?
– En femte skiva? Ibland kan jag känna ett visst sug efter det, men jag vet vilket enormt jobb som krävs för att det ska bli bra. Vet inte om jag är beredd att lägga ner det. Vi får se, helt omöjligt är det inte, säger Tobias.
Just nu är Tobias aktuell i och med Grammisgalan 2017, nästa torsdag. Han har producerat Frida Hyvönens senaste album, hyllade ”Kvinnor och barn”, som är nominerat i tre kategorier. Bland annat Årets album. Ytterligare en stor succé för den gotländske musikproducenten.
Står artisterna i kö för att få jobba med dig?
– Jag var orolig när vi flyttade från Stockholm, att jag skulle förlora min andel av marknaden, men det påverkade inte. Tvärtom. Jag har blivit han som sitter ute på Gotland, medan alla andra är i Stockholm. Gotland klingar fint, i alla branscher och även för utländska artister, och har en enorm dragningskraft. Nu är jag där jag vill vara, och jag gör det jag vill. Och jag har den största lyxen man kan ha som frilansare, jag kan säga nej till saker jag inte vill göra, säger Tobias.
I helgen kan han dessutom vinna Rockskallen 2017. Bara en sån sak.