Efter snart 40 år inom sjukvården på regionen och tidigare Gotlands kommun, varav 29 på kvinnokliniken, går hon nu vidare på egna ben.
– Det har varit en lång process att hitta mod nog att lämna tryggheten. Men magkänslan säger att det här är det rätta, säger hon.
I början av juni öppnar hon mottagningen i ett rum på andra våningen i samma hus som Visborgs vårdcentral.
Hon vill bidra till att fylla ett tomrum som hon upplever finns på ön:
– För de lite äldre kvinnorna, i och runt klimakteriet, finns inget naturligt ställe att vända sig. De som inte är sjuka men som ändå har sina funderingar om exempelvis vallningar, sömnbesvär, sex och samlevnad, säger Yvonne Ahlgren.
I Stockholmstrakten finns flera privata barnmorskor, men på Gotland är hon den första någonsin.
Och hon gör det helt på egen hand, inget avtal finns exempelvis med Region Gotland. Inte ännu, för Yvonne hoppas framöver skriva avtal på vissa uppdrag.
Hon har redan i dag en mindre kundkrets, kvinnor som följt med henne under åren på lasarettets kvinnoklinik, där hon de sista tolv åren arbetade på mödravården.
I perioder har hon även arbetat på Danderyds sjukhus och även från Stockholm har folk hört av sig och bokat tider.
Verksamheten ska fyllas med akupunkturbehandlingar, gravidmassage, preventivmedelsrådgivning och samtal kring graviditet och hälsa i största allmänhet.
Men först ska hennes mottagningsrum göras fint, gardiner ska upp, fler stolar in, hemtrevnaden är viktig.
Hon slår upp sin kalender och läser sitt mantra, ett citat av filosofen Sören Kirkegaard:
– ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv”. Det är så jag tänker, jag önskar att fler skulle våga göra det de önskar, säger hon.
Att arbeta som just barnmorska är en passion som sitter i sedan småbarnsåren, intresset väcktes av en dramatisk förlossning i den egna familjen.
Brodern Kenneth föddes i bilen på Toftavägen, i full snöstorm den 8 januari 1960.
– En sätesförlossning, han kom med rumpan först, pappa fick hoppa bak och assistera och fick ut huvudet till slut. Sedan fortsatte de in till BB. Allt gick bra, men var omtumlande, förstås.
Historien blev känd över landet och renderade till sist i ”Hemmets veckotidnings guldhjärta”, vilket lilla Yvonne sedan tittade på med stora ögon.
Och så blev hennes yrkesbana som den blev.