Sedan tidigare har entreprenören Johan Hellström restaurangen och designhotellet Fabriken Furillen, men i övrigt är ön i stort sett orörd, sånär som på några privatboenden. I Hellströms ansökan finns planer på utveckling av fyra områden på Furillen. I planerna ingår bland annat områden med bostäder i Kohagen och Herrvik. Områdena Leviken och Brottet vill han reservera för enstaka byggnader med extra höga arkiteknoniska krav. Han vill också se publika byggnader för till exempel kulturella aktiviteter i Leviken.
– Min verksamhet här har ju egentligen hållit på i tjugo år. Målet är ju att utveckla den del av ön som planarbetet gäller, säger Johan Hellström vars bolag Gaitlunden AB äger stora delar av ön.
Under onsdagseftermiddagen kom beslutet från Byggnadsnämnden.
– Det blir ett bra besked där, säger miljö- och byggnämndens ordförande Eva Ahlin (c) och förklarar hur arbetet ser ut framåt:
– Nu kommer vi ta fram en detaljplan som gäller några olika områden. Det gäller två utpekade områden ganska nära varandra, säger Ahlin.
Johan Hellström får nu alltså sätta i rullning de visioner han har för Furillen.
– Det är en bra blandning på företagande och bofasta och delårsboenden på Furillen.
Varför är det viktigt att få dit fler företag och att det byggs mer?
– Ja men jag och många andra tycker ju att det är härligt att Gotland utvecklas.
Det finns ju de som skulle mena att man inte borde bygga mer på Furillen?
– Det gör det säkert. Det är väl sällan det fattas ett beslut där 100 procent är nöjda, säger Johan Hellström.
Stadsarkitekt Christian Hegardt poängterar att ett sådant här planbesked inte är ett löfte om att bygga, utan ett löfte om att påbörja en utredning.
– Det är ett resonerande med olika inblandade om förutsättningarna, fyller Ahlin i.
Arbetet med en detaljplan kan ta lång tid, särskilt i en fråga som denna som engagerar många. Först när en detaljplan är uppgjord och accepterad kan det sökas bygglov. Hur lång tid det kommer att ta i det här fallet är svårt att säga på förhand menar förvaltningschef Johan Åberg.
– Det är som att fråga ”Hur långt är ett snöre?”. Men man brukar väl kunna säga att man får räkna med åtminstone 1,5-2 år.