I en uppdaterad skrift skärper Livsmedelsverket sina kostråd till skolorna: Mindre kött, mer grönt och dessutom ska själva skollunchen åter bli en lugn stund, på hyfsat fasta tider. Dessutom vill myndigheten ta tag i skolkiosker, kafeterior och fritids. Där bör ”samma höga krav” ställas som gällande själva skollunchen.
– Det är inte rimligt att skolans egen kafeteria tillhandahåller läsk, godis och kakor. Det är viktigt att få lära sig äta bra mellanmål och frukostar till vardags, säger nutritionist Anna-Karin Quetel i ett pressmeddelande.
I Södervärnsskolans kafeteria var stämningen lugn på onsdagsförmiddagen, med gäster som kom och gick enligt rasternas rytm.
Susanne Dehlin basar över försäljningen där. Hon tar nyheten om kostråden med ro.
– Det är inget problem med oss, för vi säljer inte sånt. Vi har äppeljuice och mineralvatten, men inte läsk, berättar hon.
Helt sockerfritt är det dock inte. Mot veckosluten erbjuds fredagsmys i form av chokladbollar eller dylikt.
– Jag gillar att hålla på traditionerna också, är det semmeldag så är det, säger Susanne Dehlin.
Glass säljs också, säsongsvis.
– Ja, vi vill ju hålla eleverna kvar i skolan.
Just det där, att samma utbud ändå finns kvar i kiosker och butiker utanför skolorna, gör sockret mer svårstoppat.
– I perioder springer eleverna ofta till affären, men sedan kan det gå månader utan att jag ser så mycket godis, säger Susanne Dehlin.
På det stora hela är hon ändå positiv till Livsmedelsverkets nya råd.
– Ja, jag tror det kan motverka en del. Och kommer det ut i media så kanske föräldrarna tänker mer på vad barnen stoppar i sig.
Varje skoldag får Susanne Dehlin hjälp i kafeterian av några elever. Den här onsdagen står Bianca Lindh, Felicia Marquart och Nadia Olofsson bakom disken.
De klarar sig bra utan mer sötsaker till försäljning.
– Här finns det man behöver, inget onödigt godis, men med något lite extra speciellt på fredagarna, säger Bianca Lindh.
Om glassen försvinner då?
– Jag tror att vissa skulle sakna den, det är oftast samma elever som köper glass hela tiden, svarar Felicia Marquart.
Samma tanke har hon kring hur mycket godis, köpt på andra ställen, som ändå finns i skolan.
– Vissa har det nästan aldrig, vissa har hela tiden, säger hon.