Tusentals trollsländor far fram över vattnet till ljudet av kväkande paddor. Hettan känns enorm i det fuktiga träsklandskapet. Den tropiska känslan förstärks av de kraftiga horn som sticker upp.
– De flesta som ser dem bara tittar och tycker att det är så vansinnigt fridfullt. Det är som yoga att se dem, säger Karin Yxfeldt.
För tre år sedan blev hon sambo mer Per Norrby och flyttade till hans släktgård i Silte, med marker i Mästermyrs 181 kvadratkilometer stora avrinningsområde.
Det nästan tio hektar stora området, som ligger ensligt intill Mästermyrkanalen, svämmades vår och höst över av vatten.
– Man körde fast och det var svårt att bruka marken. Höstgrödor har aldrig gått att odla här, de har drunknat i vatten, säger Per Norrby.
För sju år sedan fick Per kontakt med Lars Vallin på Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund. Han ville anlägga en våtmark dit gäddor från havet kunde vandra upp för att leka och fortplanta sig.
– Vi fick en dryg miljon till själva anläggningsarbetet från Landsbygdsprogrammet, säger Lars Vallin.
Att dämma upp kanalen krävde en vattendom i mark- och miljödomstolen. Men projektet fick klartecken och hösten 2014 sattes bygget igång. Eftersom våtmarken ligger högre än kanalen krävdes en hel del schaktning och tekniska lösningar.
– Vi leder in vatten via en tröskel i ån i 600 millimeters rör. När det är tryck kommer det in många kubik per minut, säger Lars Vallin.
Vi rör oss framåt längs ån. Att det är länge sedan det regnade märks, vattennivån är låg. Men i de tre dammarna intill finns öppna vattenspeglar. Mindre gäddor spritter i väg framför oss mellan stammar av kaveldun. Per har försökt hålla efter snabbväxande pil och buskar, men kaveldun hotade dammarna att växa igen. Då föddes idén med vattenbufflar. I naturligt tillstånd lever de i Asiens träskmarker.
– För sex eller sju år sedan kom de första till Sverige, säger Karin Yxfeldt och berättar att de nu används på flera ställen på fastlandet för att hålla igenväxande våtmarker öppna.
Per och Karin besökte en uppfödare i Eskilstuna med vattenbufflar härstammande från Italien, där de föds upp i stor skala bland annat för att göra buffelmozzarella.
För två veckor sedan kom en tjur, två kor och en fjolårskalv med nattfärjan från Nynäshamn. De har gått i en hage hemma på gården, men har nu släppts ut i våtmarken.
Vattenbufflar är skygga och vaksamma djur mot okända. När vi närmar oss flocken samlas de runt kalven för att skydda den. Per går ensam fram med en kratta. Honom känner de redan och de vet hur man uppskattar en kratta. Per börjar klia dem så den intorkade gyttjan dammar. Den 700 kilo tunga tjuren lägger sig framför hans fötter och njuter.
Vattenbufflar kan vara oväntat snabba, en av korna bestämmer sig för att jag inte ser farlig ut och kommer rakt emot mig. Jag känner mig liten och uppfattningen om vad farlig innebär är inte ömsesidig. Med 20 centimeter kvar stannar buffeln och luktar på mig, innan den lika snabbt vänder igen.
Ekonomiska skäl ligger också bakom att de kom hit. Skatteverket ansåg att Per, eftersom han inte hade någon inkomst från våtmarken, inte fick dra av momsen på miljonstödet. Bufflarna kostar omkring 50 000 kronor styck men på sikt hoppas han få tillbaka pengar genom att få inkomster av dem.
– Just nu vill vi lära känna bufflarna, men så småningom kan vi få kalvar, säger Karin Yxfeldt.
Kalvar är förutsättningen för att kunna mjölka korna och för första gången kan buffelmozzarella tillverkas på ön. För att göra ost krävs ytterligare investeringar i mejeriutrustning.
– Mozzarella är i ropet och varumärket Gotland skulle sälja, säger Lars Vallin entusiastiskt.
Rätt tillagat smakar kött från vattenbuffel utsökt, men Per och Karin har också planer på att hyra ut levande djur till andra markägare på ön med våtmarker som behöver hållas öppna.
– Får vi för många kan de äta upp sig någon annanstans, säger Karin Yxfeldt och berättar att djuren kan gå ute året om.
Varje buffel håller ungefär två hektar marker öppna om året och att de kan stänga igen nosen gör att de kan äta även under ytan.
Per blickar nöjt ut över den åkermark som han tidigare haft så mycket besvär med.
– Nu får vi fisk, vi får kött och vi kan få ost. Jag tycker att det här är en så himla bra cirkel, säger han.