En handfull niondeklassare har samlats i det syrenlila klassrummet på Klinteskolan. Utanför de stora fönstren faller snöblandat regn över det nya hemlandet, medan Masoume Hazaraee hjälper eleverna att förbereda sig inför dagens SO-prov om buddismen. Att lära sig naturkunskap, matematik och samhällskunskap på ett nytt språk, är knepigt.
– Det är jättesvårt. De svenska eleverna kanske läser det två gånger, vi måste alltid läsa dubbelt så mycket, säger Niloofar Azizi och fortsätter:
– När vi kommer hit går det bättre. Nu har vi fått bättre betyg sen Masoume kommit – vi behöver henne mycket. Hon hjälper oss och vi kämpar.
Abdullah Ahmedi och Afshin Rahmani instämmer.
Sen höstterminsstarten jobbar 21-åriga Masoume Hazaraee som studiehandledare och modersmålslärare i persiska och dari, på Klinteskolan och på Högbyskolan i Hemse. Masoume Hazaraee, som kommer från Afghanistan men är uppvuxen i Iran, kom för tre år sedan till Sverige med sin mamma och tolvåriga lillasyster. Efter några månader i Stockholm landade de i Hemse, utan kunskaper i vare sig svenska språket eller det nya landets kultur. Till en början kändes det svårt, men i takt med att hon lärde sig språket förändrades tillvaron.
– Språket är viktigast. När du har språket har du makten, när du kan kommunicera. Du måste ha språket för att verkligen förstå kulturen, säger Masoume Hazaraee.
Svenska är dock inget lätt språk att lära sig, menar Masoume Hazaraee, och skillnaderna mellan svenska och persiska/dari är stora.
– Grammatiken är till exempel helt annan – vi har inte så mycket regler som ni, men också melodin, ni går upp och ner så mycket, säger hon.
För Masoume Hazaraee, som alltid har haft läshuvud, gick studierna här i Sverige bra. I somras fick hon frågan om att bli modersmålslärare och nu lär hon ut sina egna studiemetoder.
– Jag kan bara plugga, jag kan inget annat, säger hon och skrattar.
För sitt arbete med nyanlända elever utsågs Masoume Hazaraee i förra veckan till "Månadens världsförbättrare".
– Det är jätteroligt. När jag får ett sånt pris vill jag göra så mycket bättre än tidigare, man får lite press på sig. Nu vet alla att jag är lärare, det blir lite ansvar. Jag måste bli lite bättre – mina elever måste bli lite bättre, säger Masoume Hazaraee, som hoppas att hon kan vara en god förebild för sina elever och förmå fler att fortsätta studera.