Texten är från bilagan Lantbruk
Varken Jenny, som kommer från Stockholm, eller Hans som är född i Holland, hade någon egentlig koppling till Gotland, förutom att Jennys syster hade flyttat hit. Livet stod helt öppet men så helt plöstligt dök annonsen upp.
–Vi såg att det gick att öppna en Bed & Breakfast här men sedan vad vi skulle göra utöver det, det skulle få visa sig, berättar Jenny.
Det kanske kan låta som att slumpen fått styra men man märker under samtalets gång att det är tydligt att de vet vad de gör, att planerna med ulltvätteriet är väl underbyggda. Idéer rörande ull hade paret tidigt men planerna stupade gång på gång med det faktum att det inte fanns någon som tvättade den. Grunden för all ullförädling är just att det måste finnas ren ull för att kunna förädla den. Alla vägar bar, kanske inte till Rom men, skulle det visa sig, till Spanien där de slutligen hittade sitt begagnade ulltvätteri.
–Vi lägger vi en bas för andra företagare. Nu behöver vi entrepenörer som poppar upp och vill satsa på förädlingen här på ön! säger Hans som i grunden är utbilad agronom men som i dag driver eget byggföretag.
Han berättar att maskinparken anlände till Gotland för knappt två år sedan och att den är ”ovanligt liten” men även ”lagom stor”.
–Fast när allt är klart så kommer vi att bli det största ulltvätteriet i Skandinavien, faktiskt det största någonsin, säger Hans och kisar mot solen där vi står ute på den välkrattade gårdsplanen.
I den forna försöksgården ingår många byggnader som nu sakta men säkert fylls med verksamhet. Några huserar delar av året sommargäster. Övriga delar av året, främst höst och vår, är det tänkt att ulltvätteriet ska komplettera verksamheten i de gamla stallarna och maskinhallarna.
–Totalt kommer vi att tvätta cirka 3 ton ull per dag, säger Hans men förklarar att kapaciteten är högre än så.
Upprinnelsen till ulltvätteriet var i grunden en önskan om att ta tillvara på material som oftast bara grävts ner eller eldats upp. Eftersom lamm ska, enligt lag, klippas minst en gång per år och vanligtvis klipps oftare än så, finns det åtskilliga mängder med ull på Gotland som inte används. På frågan om vad paret hoppas uppnå inom fem år svarar Jenny utan att tveka:
–Jag hoppas att all gotländsk ull har hittat någon väg in i förädlingskedjorna. Målet är att få tillbaka respekten för ullen, att den har ett värde!
Rent praktiskt handlar det om, förutom att hämta, sortera och tvätta ullen, att sprida kunskap ut till lammbönderna om hur man enkelt ger den ett värde. Ett sorts pedagogiskt uppdrag.
–Ullen får ett värde först när den är sorterad. Det räcker att man har ordning på vit och grå ull och att bukullen inte är med! Plus att man utfört själva klippningen på ett rensopat betonggolv istället för direkt ner i ströbädden så att ullen är ren, säger Jenny och skrattar när jag frågar om hennes känsla för ordning och reda, viljan till logistik hör ihop med att hon är utbildad arkitekt.
Om allt går enligt planerna rullar ulltvätteriet igång till hösten. Då ska tvättrum, torkrum och packsal vara helt iordningsställda och maskinerna genomgångna.
–Vi kommer nog aldrig att bli fullärda, för vi har ju ingen tidigare ägare att fråga om råd. Inte heller vet vi om vi får allt att fungera perfekt direkt men igång ska vi, säger Hans och tillägger med eftertryck:
–Kom ihåg att den gotländska ullen är unik! Den är grå, glänsande och lockig, man kan göra unika produkter av den. Tänk bara om man skulle förädla den och göra herrkostymer här på ön, det skulle kunna uppgå till ett värde av över 300 miljoner kronor!
Att Jenny Andersson och Hans Bulthuis är fyllda av idéer och engagemang går det inte att ta miste på.
–Vi räknar med att det borde finna cirka 100 ton klippt ull på Gotland per år, om man ser till hur många lamm som finns på Gotland. Min entusiasm handlar om att ta hand om ett material som ingen tagit hand om tidigare, säger Jenny Andersson.
–Och jag, jag drömmer om ett ullhotell där allt är gjort i ull. Det spelar ingen roll vem som gör det, bara att någon gör det! säger Hans och ler stort.