Det gror allsköns grönt ur den sandiga jorden vid Tjälder i Boge. Matilda, som är uppvuxen i Hejdeby, flyttade hit från Falun för snart två år sedan, tillsammans med maken Lars och två barn som sedan dess blivit tre.
Här finns hennes avlägsna rötter, närvarande i allt hon nu gör.
– Morfars föräldrar, Alma och Adolf, byggde huset 1912, det känns som deras visioner går i arv, berättar Matilda.
För hundra år sedan sålde de sina grönsaker och sin frukt, det har Matilda läst i gamla dokument och gulnade tidningsartiklar. Senare tog morfar och mormor, Josef och Karin, över gården och fortsatte i samma anda.
Nu är det hon som lever ett liv med keps på sned och jord under naglarna.
Just nu föräldraledig från tjänsten som spanska- och matematiklärare på Södervärnsskolan lägger hon all ledig tid på sina odlingar.
– Familjen är självförsörjande på grönsaker under stor del av året. Nu testar och utvecklar jag nya idéer, säger hon.
Matilda har just beviljats EU-pengar från Jordbruksverket till sin satsning på andelsjordbruket.
En budget finns framräknad, liksom en affärsplan för fyra år framåt.
Idén kom från ett reportage i en tidning om självhushåll, där det berättades om ”community supported agriculture”.
– Det säger egentligen mer än ”andelsjordbruk”, i konceptet ingår liksom att de som ansluter sig också delar på risken.
Matilda har startat i ytterst liten skala, snudd på försöksnivå. Men fem hushåll prenumererar detta första år på en grönsaksleverans varannan vecka, från maj till oktober.
De köper helt enkelt in sig på de varor det för tillfället är skördesäsong för.
– Jag är deras personliga bonde, ungefär som en personlig tränare, skrattar hon.
Du skulle kunna öppna en gårdsbutik?
– Det kanske jag också gör, som komplement, men det här ger en större trygghet. Jag har ett fast pris och vet dessutom hur mycket jag ska odla.
Planen är förstås att expandera. Just nu går hon på lust och brinnande iver. Ibland har hon sått vid fyra på morgonen, härom kvällen planterade hon i pannlampans sken långt efter midnatt.
Att ha småbarn kräver ju trots allt sin tid och engagemang.
Till kommande säsong räknar hon med 20 prenumererande hushåll. Och förarbetet är redan igång. Ett långt rödlökskast från gårdsplanen bökar två grisar upp jorden där grönt nästa år ska gro.
Det framtida målet är 50 kunder, det är nog trots allt max. Rent intellektuellt vet hon att hon rimligen tjänar bättre på att vara lärare, men i känslan tvekar hon.
För odlandet är ju så roligt och hon har landat i att faktiskt vara ”bonde”.
– Får jag in tillräckligt för att finansiera den här livsstilen, då är jag nöjd. Så tänker jag nu, säger hon.
Företeelsen andelsjordbruk är stor i Nederländerna, Frankrike och inte minst USA, i Sverige är det hela ett relativt okänt begrepp.
Det är dock en verksamhet som ligger i tiden, för samtidigt som färdigmaten säljer som aldrig förr söker sig fler och fler mot det sanna och äkta:
– Odlat efter hållbara principer, närodlat, inblick och relation, allt det finns i det här. Kunderna kommer hit och hälsar på ibland, vi har en grupp på Facebook där de får lägesrapporter och så träffas vi varje gång det är leverans, säger Matilda.
Härom veckan var det examen, då skedde den första leveransen från gården, där jordens gröna guld såldes för snart hundra år sedan.
– Jag är nästan lyrisk. Att få dela det här med andra människor, det ger en helt ny dimension, säger Matilda Svahn.