Det första som sker när GT kliver in i Eva Hållstens hem i Öja är att telefonen ringer. Det är med den hon spenderar de flesta vakna timmarna nu för tiden. Ur högtalaren hörs en kvinnas röst.

– Hur mår ni? frågar Eva.

Kvinnan som Eva Hållsten pratar med befinner sig i Tyskland. Höggravid valde hon och familjen att fly Gotland och Sverige av rädslan för vad som kan ske om de stannar kvar utan uppehållstillstånd.

– Har du svårt att amma? Det är inget konstigt när man är stressad, förklarar Eva.

Det är varmt i huset. Klockan är 11 och Eva Hållsten sitter och bläddrar bland papper. Köket, som har förvandlats till ett kontor, doftar av vedeldning och hyacint. Växterna blandas med målningar, fotografier och skulpturer. Överallt syns olika konstinslag, vilket inte är så överraskande med tanke på Evas yrke som just konstnär. Att hon nu i media blivit känd som den "goda människosmugglaren" är en helt annan historia. Och det är den vi ska prata om i dag.

– Jag pratar alltid på högtalartelefonen. Då går det inte rakt in i mig, det ger en viss distans, börjar hon.

Eva pratar snabbt och yvigt om allt från Dublinförordningen till tvångsdeporteringar.

– När jag pratade med gränspolisen i morse...

Du säger det som att det vore det mest normala.

– Ja, det har blivit en naturlig kontakt för mig, säger Eva efter några sekunders reflektion.

Det var år 2015 allt började, när nästan 100 asylsökande flyttade in på Björklunda i Öja. Innan dess hade Eva aldrig arbetat med asylfrågor. 

Trots att boendet i Öja stängde för drygt fyra år sedan, och många av de som bodde där har lämnat ön, arbetar Eva mer än någonsin med dessa frågor. Personer från hela Sverige, och andra länder, hör av sig till Eva med vädjan om hjälp. Många av de som flytt Sverige bor i dag på Paris gator. Eva har hälsat på dem flera gånger, fram tills att coronarestriktionerna stoppade henne.

Varför gör du det här?

– Det finns inget enkelt svar på den frågan. Men när Guldkråkans pappa bad mig om hjälp för flera år sedan kände jag att jag gav honom ett livslångt löfte.

"Guldkråkan" är en flicka från Afghanistan som Eva knutit ett outslitligt band till. Tillsammans med pappan placerades hon i Öja, men för två år sedan utvisades de till krigets Afghanistan.

– Hon blev som en dotter för mig.

De tre senaste åren har Eva försörjt Guldkråkans familj genom insamlingar, och de är inte de enda hon hjälpt ekonomiskt. Tack vare bidrag från privatpersoner har hon kunnat bistå med pengar till bland annat mat, biljetter och tält.

Du gör det här helt ideellt. Vad är din lön?

– Att lyckas hjälpa någon, det kan vara att någon lyckas få asyl. Sedan blir jag fulltankad med varma ord, omsorg och kärlek.

Genom åren har Eva hjälpt närmare 300 asylsökande och nya namn tillkommer dagligen.

I DN kallades du "den goda människosmugglaren"...

– Jag ser det inte så, jag ser det som att jag hjälper människor. De är inte kriminella människor, utan människor som bara vill ha ett land att bo i.

Är du orolig för att bli åtalad för det du gör?

– Nej, jag får ta det då i såna fall.

Men visst, erkänner hon, ett visst mått av civil olydnad ägnar hon sig åt. Och det är inget nytt för Eva Hållsten, som på 70-talet deltog i Mullvadsockupationen.

– När jag växte upp protesterade man mot allt.

Nu kan den 61-åriga barrikadhjältinnan från Öja bli Årets gotlänning.

– Det gör mig rörd och varm i hjärtat.