Trots sin litenhet så är dextern en ko med mycket vilja.
Cecilia Sjödoff i Öja blev nyfiken på korasen Dexter för cirka tio år sedan. Det var då ganska svårt att hitta någon som födde upp Dexter i Sverige och hon fick vända sig till Danmark, där dexterkon funnits sedan 1980-talet, för att få mer information.
Men annat kom emellan och nyfikenheten rann ut i sanden - tills för tre år sedan. Då tog hon och sambon Johan Sedersten, som föder upp mer konventionella nötdjur på gården Unghanse i Öja, ny sats och kontaktade en dexteruppfödare i Skåne. Efter ett besök i det södra landskapet var paret helt sålda.
– Vi blev båda jätteförtjusta! Vi slog till och köpte först fem dräktiga kor, fem dräktiga kvigor och en tjur. Våren därpå köpte vi åtta kvigor till. I dag tror jag att vår dexterbesättning är en av de större i Sverige, berättar Cecilia.
Förutom en besättning på cirka 70 mer vanliga kor håller gården i dag 20 dexterkor, eller sammanlagt 42 dexterdjur om man räknar med tjur, kalvar och kvigor.
Vad är det då som är så speciellt med rasen? Jo, det står alldeles klart när man får se dem på nära håll. Dexter är nämligen en av västvärldens minsta kor.
Vid Unghaseskär betar flera av Cecilia och Johans dexterkor när GT är på besök. Efter ett ljudligt lockrop kommer en flock travande. Det känns plötsligt som om man har halvmeter längre. De fullvuxna korna som står framför oss för att tigga äpplen som Cecilia och Johan har med sig – mäter endast cirka en meter i mankhöjd.
– Jag får böja mig ner för att klappa dem, skrattar Cecilia.
En behändig ras alltså, men ingalunda mjäkig, enligt Cecilia.
– Jag skulle säga att det är kor med åsikter och de är inte sävliga. De kan vara lite reserverade inför folk som de inte känner och de skyddar sina kalvar, mer än vanliga kor.
Enligt Svenska Dexterföreningen beskrevs rasen i skrift för första gången 1845. Enligt skriften ska rasen avlats fram av en Mr Dexter på Irland. Därefter spreds rasen till olika delar av världen. Det sägs att den passade bra att ta med på längre turer till havs som levande proviant.
Till Sverige kom de första privatimporterade Dexterkorna i början av 90-talet och sedan dess har intresset för rasen växt. Inte minst framhålls dess litenhet som en fördel i naturvårdande sammanhang.
Dexterkor i Öja
– Det är många som har dem som betesdjur. De gör väldigt fint på lite känsligare marker eftersom de är så lätta, säger Cecilia.
Dexterkons mjölk beskrivs som smakrik och mycket lämpad för ystning. På Unghanse gård har man ingen mjölkproduktion, men däremot köttproduktion och just köttet från Dexter sägs vara av väldigt god kvalitet.
– Det är ett fintrådigt, fettinsprängt kött, inte som annat nötkött som är mer grovtrådigt. Det är nästan som kalvkött, berättar Johan.
Trots Dexterns litenhet är den ganska dyr i inköp. När Cecilia och Johan investerade i sin besättning fick de betala 25 000 kronor för en dexterko, vilket var mer än vad de skulle ha behövt betala för en normalstor ko. Men å andra sidan är de billigare i drift. En dexterko äter ungefär hälften så mycket som en vanlig ko och dieten består av gräs. Något kraftfoder behövs inte.
Dexterkor mäter runt en meter i mankhöjd. Kalvarna är inte större än en labrador.
Förutom att Cecilia och Johan tycker att dexterkorna är väldigt trevliga så gjorde paret investeringen också med en tanke på framtiden.
- Vi är ju inte pensionärer än, men när man blir äldre och inte orkar så mycket längre så tänker vi att det här är en perfekt pensionärsrsko, avslutar Cecilia och Johan.