Lunchruschen på hamncaféet i Klintehamn är snart över när GT träffar några av medlemmarna i Klintetraktens framtid. Föreningen har sedan framtidsplanerna för hamnen kom på tapeten en särskild grupp med fokus på frågan.
– Det handlar om en oerhört stor förändring för oss som bor och verkar i Klintehamn. Ändå har vi inte fått veta särskilt mycket om den, säger Lars Bjurström, som är med i gruppen och politiskt aktiv inom Vänsterpartiet.
Nyligen publicerade han en insändare, där han gick till angrepp mot tekniska nämndens beslut att tillåta lossning och lastning av kalksten i hamnen.
– Ingen av oss är emot en aktiv hamn. Men jag förstår inte varför man har så bråttom. Vad kommer det här att innebära för miljön, ljudnivåerna, trafiksituationen, besöksnäringen och alla verksamheter som finns i hamnen? Det är några av frågorna vi vill ha svar på innan några beslut fattas, säger Nillan Molin från Klintetraktens framtid.
Det som tycks reta henne och de andra mest är bristen på information från regionen.
– Utökad hamnverksamhet kan ju låta bra, men jag tror att det är ganska få här som känner till det här med kalken, säger hon.
Frågan blev aktuell när Stenproduktion Gotland AB, som bedriver stenbrytning vid Klintebys, skickade in en ansökan om utlastning i Klintehamn. Enligt Mats Eriksson, hamnchef på teknikförvaltningen, hade det varit svårt för nämnden att ge avslag.
– Klintehamns hamn är en allmän hamn. Det betyder att alla fartyg har rätt att komma in i hamnen och att alla kan frakta gods till den – såvida man inte bryter mot det befintliga miljötillståndet, som ju redan prövats. Från vår horisont spelar det ingen roll om det handlar om spannmål eller kalksten, säger han.
Volymen är viktigare än produkten i sammanhanget. Om den håller sig under den nuvarande maxgränsen krävs inget nytt tillstånd. I dagsläget tillåter miljödomen totalt 375 000 ton gods per år i hamnen; Stenproduktion Gotland AB planerar på sikt för 500 000 ton årligen och därför måste ett nytt tillstånd inhämtas.
Så långt har man ännu inte kommit. Många frågetecken återstår också i den större frågan, framhåller Per Edman (V), vice ordförande i tekniska nämnden.
– Det utmålades som ett rutinärende för oss, men jag inser att det här är betydligt mer komplext. Jag kan förstå att boende i Klintehamn hade velat ha mer utförlig information. Men diskussionen är inte slut på långa vägar.
Hur ser du på riskerna som påtalats?
– Det är någonting som måste ses över. Den enskilt största risken som jag ser det är trafiksäkerheten. Vägen vid Klintebys är smal och krokig. Skytteltrafik med lastbilar där låter oroande.
Ärendet har nu gått vidare till miljö- och hälsokyddsnämnden, som eventuellt kommer att ta upp det under sitt sammanträde i december.
När tillståndet för en utökning av mängden gods i hamnen prövas kommer trafikfrågan att vägas in, framhåller Mats Eriksson.
Då ska också en samrådsprocess och miljökonsekvensbeskrivning göras – det vill säga det som hamngruppen efterlyste i ett tidigare skede.
– Vi har så klart inte för avsikt att sparka undan benen för den befintliga verksamheten i och runt hamnen. Jag förstår att det finns en oro för buller, damm och annat. Vi har lämnat flera förslag på skyddsåtgärder om det visar sig att det här leder till problem, säger Mats Eriksson.