Enligt Raymond Wide, ansvarig för skog och vilt i Stockholm/Gotland-distriktet på Skogsstyrelsen, finns nu uppskattningsvis mellan 10 000 och 15 000 rådjur på ön. Därmed är rådjuren inte längre bara ett trafikproblem.
– Att Skogsstyrelsen blandar sig i beror på att vi är ansvariga för att de skogspolitiska målen nås. Märker vi att det kommer in en ny art som påverkar skogsvårdslagen och om vi befarar att den även påverkar den biologiska mångfalden, då är vi rätt aktiva, säger han.
Det finns flera orsaker till att den gotländska rådjursstammen vuxit så snabbt de senaste åren.
– Dels är det en åter-, eller nyintroduktion av arten. När de kom till Gotland hade de ett dukat bord. På många andra platser konkurrerar de med andra hjortdjur. Gotland har också ett milt klimat, med något undantag för vintern 2009-2010, så har de haft gott om foder, säger Raymond Wide.
Dessutom saknar ön rovdjur som varg och lodjur.
– Vad som finns är räv och de tar säkert en del kid, men jag gissar att eftersom det är så gott om rabbisar så käkar de kanske mer rabbisar och andra gnagare som de kan ta riskfritt, säger Raymond Wide.
Rådjur har sannolikt funnits på ön under brons- och järnåldern, men inte sedan dess. Att de nu är tillbaka riskerar att påverka den biologiska mångfalden.
– Markvegetationen och floran på Gotland är inte anpassad till att ha betande vilda hjortdjur på det här sättet. Håller man rådjursstammen på lagom nivå är det nog inga problem, men ökar den för mycket kan det bli ett problem för beteskänsliga arter. Det kan på sikt påverka den biologiska mångfalden och vi kan få ett antal känsliga arter på rödlistan, säger Raymond Wide.
För öns skogsägare är rådjuren redan ett gissel, då de gärna betar på nyplanteringar.
– Markägaren har alltid ansvar för föryngringen av skogen, lagen struntar i om du har planterat för lite eller om det är rådjur.
Raymond Wides råd till markägare är därför att vara på alerten och inventera ägorna varje år, men även att anpassa skogsskötseln till den nya situationen, till exempel genom frösådd, alternativt att använda större barrotsplantor, men också att så/plantera tätare.
– Plantorna är bara betesbegärliga upp till en meter, om de sedan tar ett sidoskott så gör det inte så mycket, det riktigt jobbiga är om de betar av toppskott.
Även stödutfodring vara ett alternativ.
– Riktigt stränga vintrar kan man fundera på att utfodra, det är alltid trist när djur svälter ihjäl. Då håller de sig också borta från plantor.
För att hålla rådjursstammen nere, krävs dock jakt och där tycker Raymond Wide att det finns en hel del kvar att göra.
– Det tar tid att bygga upp en jakttradition och jag tror jägarna blev lite tagna på sängen av tempoökningen.
Raymond Wide menar att det finns alla förutsättningar för att få fram en fin och lagom stor rådjursstam på ön.
– Satsa på kvalitet och skjut rätt djur. Fokusera på höga slaktvikter, fina troféer och god hälsa istället för mycket kött i frysen.
Rätt förvaltade skulle rådjuren kunna bli en resurs för ön, både som naturupplevelse och som jaktvilt.
– Det är ett fantastiskt jaktvilt! Det vore trist om man släpper iväg stammen så den blir betraktad som ett skadedjur. Det bästa vore att hitta en balans för både skogsägare och jägare, säger Raymond Wide.