Vid juletid förra året flyttade Eva Östman och Gunnar Bendelin från Gunnars släktgård Bengts, eller Bens som den kallas, i Östergarn till Evas barndomshem ett stenkast bort. Sedan dess har de jobbat med att tömma Bensgården inför en försäljning.
– Det har varit en jätteprocess för Gunnar. Han hade alltid tänkt att han inte skulle vara den generation som bryter släktägandet. Han hade tänkt lämna över gården till barnen och låta dem bestämma om de vill ha den kvar eller inte, men alla barnen har redan sina hus och lägenheter och tyckte att han skulle göra sig av med det själv.
Gunnar är sjätte generation på gården, men även den sjunde har bott där innan de lämnade boet. De nya ägarna, en familj med två barn, planerar att flytta in permanent om några år.
– Det känns så bra att det blir en barnfamilj, vi vill att det ska vara liv och rörelse i huset.
När barnen var små var det massor av ungar i Bensgården, men i resten av grannskapet bodde mest äldre människor. Annat är det nu, när det flyttat in många barnfamiljer i husen runt omkring.
– Det kommer att bli massor av barn här! säger Eva.
Att bestämma vad som ska sparas, slängas och säljas har varit en långsam process. Gunnar är en riktig samlare som gärna sparar mycket, så mycket att han faktiskt köpt en container under rensandets gång, berättar Eva.
Men även hon är en samlare av naturen.
– Jag är jättebra på att gå på loppis, men nu har jag inte varit på någon på säkert ett år, eftersom jag alltid hittar jättebra saker och redan har för mycket.
Samlandet har pågått ända sedan hon var barn.
– Pappa brukade säga att när vi åkte på tippen, som låg på vägen till Kräklingbo, så hade vi mer saker med oss hem än vi haft med oss för att kasta. Vi hittade alltid jättebra och användbara saker.
Tanken var att hålla en stor loppis i maj, men på grund av pandemin fick det skjutas upp. Istället har Eva sedan några veckor tillbaka ordnat digital loppis, i flera omgångar har hon lagt ut i säljtrådar på Facebook och alla pengar som kommer in går direkt till välgörenhetsorganisationen UNHCR.
– Vi behöver inte pengarna, men det är saker vi inte behöver och inte vill slänga så då är det bättre att pengarna går till något behjärtansvärt.
Bland mycket annat är det en hel del kläder och handarbetstillbehör som säljs, både sådant Eva rensat ut från sina egna tillhörigheter och sådant som andra som bott i huset lämnat efter sig.
– En del kläder är riktigt, riktigt gamla, från förra sekelskiftet.
På helgerna får köparna komma och hämta sina varor och just den här söndagen kommer bland andra systrarna Anita och Maria Pettersson förbi. Anita har köpt en taklampa och Maria har köpt så mycket att Anita får hjälpa till att bära. Bland annat har hon köpt ett par långa och tunga gardiner i glansigt ljusblått tyg med blommönster.
– Det kan nog hitta på att bli en balklänning eller nåt, säger Maria, nöjd med sina fynd.
Gardinerna kommer, liksom mycket av sytillbehören, från Gunnars dotters mans mormor.
Några omgångar loppissaker till blir det nog, men innan jul är planen att rensningen ska vara klar.
– Vi känner att vi behöver få ett avslut.
En del saker kommer dock att stanna kvar på gården.
– De har sagt att vi kan lämna det vi inte vill ha. Det är väldigt skönt, allra helst ute i snickarbodar och uthus, säger Eva med en suck.