Det gick snabbt när lågorna väl fått fäste i ladugårdsbyggnaden.
”Det var klockan 09.58 som larmet kom. En förbipasserande hade upptäckt att det brann på gården Sande i Östergarn och larmade då räddningstjänsten. Gårdens ägare befann sig ovetandes i boningshuset.”
Den 9 april 2022 gick det att läsa på Helagotland om en förödande eldsvåda som tog en ladugård på östra Gotland.
Ladugården tillhörde Susanne Welin-Berger och Olof Thomsson, som bott på gården sedan millennieskiftet. Snart tre år efter branden har paret rest en ny ladugård på samma plats.
– Vi sa med en gång att om vi tio år kommer vi att se tillbaka på det här och vara glada, säger Susanne.
Polis och räddningstjänst var på plats den 9 april. Polisen startade en utredning men kunde konstatera att inget brott låg bakom branden. Orsaken var troligtvis något fel på de äldre elinstallationerna i hönshuset.
Det var en lördagsförmiddag – Susanne var inte hemma och Olof skulle snart åka i väg med några grannar för att faga. Men samtidigt som han satt och väntade i köket och tog en fika, så slog det lågor från det förre detta hönshuset.
Men Olof, som alltid sitter på samma plats vid köksbordet, hade utsikt åt fel håll och såg inte vad som hände. Det var först när en granne knackade på som han blev varse.
Då hade branden redan hunnit sprida sig till träpanelen i gaveln på den hundra år gamla ladugården. I närheten låg det en vattenslang som Olof greppade.
– Jag tänkte att jag kanske kunde rädda ladugården, men då såg jag hur lågorna tog takfoten och förstod jag att det var försent, säger han.
Räddningstjänsten var på plast mindre än en kvart efter att larmet gått, men redan när de kom uppe vid Östergarnsberget såg de att halva byggnaden var övertänd. Arbetet inriktades på att begränsa branden från att sprida sig.
Vinden blåste i riktning mot boningshuset och flygeln. Nära ladugården ligger även ett brygghus som var i farozonen.
Den svarta röken och lågorna låg på rakt mot boningshuset, som lyckligtvis klarade sig.
Över gården spred sig glödande boksidor. Det var flera lastpallar med Stångaspelens jubileumsbok som fattat eld. Risken fanns att de skulle pyra och att elden skulle ta fart någon annanstans.
På ena sidan av ladugårdstaket satt även solcellspaneler. När elden nådde dessa skapades en explosion och det flög glaskross över hela gårdsplanen.
– Vi bestämde tidigt att det här går åt helvete, så det var inte ens en tanke på att få ut något från ladugården, säger Olof.
Där fanns gräsklippare, verktyg, bokföring och en hel del andra saker som hade ett materiellt värde. Men där fanns också hans mammas gamla foton – som han fått i uppdrag att förvara på ett säkert ställe.
Samtidigt som dramat utspelade sig på hemmaplan befann sig Susanne Welin-Berger på arbetet på Grönt centrum på Lövsta. Det var dags för vårens stora kosläpp – där hon var ansvarig.
– Jag tänkte direkt att det tar 30 minuter för mig att komma hem och om räddningstjänsten redan var där och jobbade och Olof tog hand om allt annat, så kanske jag ändå inte kunde göra så mycket. Så jag stannade kvar och genomförde kosläppet, berättar Susanne.
Det var troligtvis den gamla elen i hönshuset som orsakade branden. Byggnaden användes nu som förråd och paret hade planer på att riva det för att bygga en carport.
– Om jag bara hade gjort det som jag sagt att jag skulle göra ett och ett halvt år tidigare, så hade det här aldrig hänt, säger Olof.
Ett glastak med imponerande takhöjd blir hjärtat av nybygget.
Susanne Welin-Berger och Olof Thomsson har inte bestämt om lägenheterna ska hyras ut helårsvis eller som semesterbostäder. Men ett intresse finns, det är de säkra på.
Nu är skalet uppe och färdigt. Några dörrar ska monteras och sedan återstår inredning av insidan.
Paret kände snabbt att det som hänt var tråkigt, men de var tacksamma över att det inte var värre. Ingen skadades och boningshuset, från 1700-talets slut, klarade sig.
– Det var såklart inte roligt, men vi är lite sådär att...det får ordna sig, säger Susanne.
Så de började direkt att planera återuppbyggnaden.
Susanne Welin-Berger och Olof Thomsson såg det som självklart att ladugården skulle återuppstå efter branden.
Takstolarna har tillverkats i Väte. Under hela bygget har de tyckt att det varit viktigt att anlita lokala entreprenörer och köpa så mycket material som möjligt från gotländska företag.
På gården bor även två hundar som hjälper till i jakten på tryffel. Paret säljer den eftertraktade svampen och anordnar kurser inom tryffelsök. Planen är att den nybyggda ladugården så småningom också kan användas som gårdsbutik.
Ladugården vid Sande 415 var viktig för att bevara gårdsbilden. Men de upptäckte även hur mycket det blåste när de förlorat gårdens vindskydd. En vacker vy med Östergarnsberget i bakgrunden uppenbarade sig även. Utsikten ville de ta tillvara på och har därför byggt ett stort glasparti i mitten av den nya lada. Det ska vara växthus, möteslokal och gårdsbutik för den tryffel, som familjen odlar på gården.
Dessutom byggs det två lägenheter, ett garage och en snickarverkstad.
Susanne och Olof fick 3,2 miljoner kronor i ersättning från försäkringsbolaget. Det har inte ens räckt till att bygga upp skalet, berättar de. De har själva valt att utöka bygget och investerar därför ett par miljoner.
– Så nu fick vi ta lån på äldre dar. Det hade vi kanske inte tänkt, säger Olof och skrattar.
Den ursprungliga ladugårdsbyggnaden som uppfördes runt år 1920.
Platsen när den var rensad och redo för nybygget.
Grunden tar form på samma plats som den gamla ladugården stod.
De nya väggarna består av träullit som putsats på insidan och utsidan. Delar av den gamla ladugården som bestod av kalksten har tagits tillvara på och kommer till användning i framtiden.
I juni lyftes takstolarna på plats.
Glastaket kom på plats strax efter sommaren och har skapat en obruten vy från gårdsplanen bort till Östergarnsberget.
Den nya ladugården går i samma stil som den gamla, men lite modernare material och ett annat typ av tak på grund av bygglovet. Dessutom sa Försvarsmakten nej till att återinstallera solceller på taket.
I somras sattes väggarna på plats och även om en hel del arbete återstår, så står det alltså nu en ny ladugård vid Sande.
– Det är kul och det känns som att det blev bra. Vi ville ändå ha den gamla stilen samtidigt som det blir nytt, säger Susanne.
När de tillsammans visar runt i bygget och berättar om inredningsplanerna så kan Olof konstatera en sak:
– Om tio år kommer vi att vara jättenöjda – precis som vi sa redan när det hände.